En vecka kvar
Fredagen den 17 december
Det tycks som att jag bara blir sämre och sämra på att uppdatera min blogg! Jösses, vad länge sen jag skrev!
Börjar väl med att beklaga mig över den bistra vintern. Alla åsnorna och Hubbe har stått inne mest varje natt, eftersom det har varit så kallt. Hubbe kunde gott och väl vara ute, men jag tycker det känns hemskt att lämna honom ensam i sin hage. I natt är alla inne eftersom det snöar så mycket.
Häromkvällen hade antagligen nån av de större djuren i stallet skadat lilla Max, vårt fantastiskt tama marsvin, som tillsammans med sina tre kompisar sprungit lös i stallet. Han låg halvt förlamad och kunde bara röra lite på bakbenen. Jag sprang storbölande med Max i famnen hem till Robert och bad honom avliva honom. Ett litet marsvin bara tänker ni kanske, men jag blir lika illa berörd av mina små djurs olyckor. Jag tycker det är väldigt typiskt att de djur man tycker bäst om ska råka ut för hemskheter. Max var dessutom Astrids favoritmarsvin.
För att göra saken värre så blev det näst gosigaste marsvinet överfallen och biten av min Jack Russell Elsa tidigare i kväll. Han verkade klara sig oskadd, eftersom han kunde röra sig som vanligt efteråt, men han såg samtidigt väldigt chockad ut. Hoppas han klarar sig!
Mork och Stellan har varit på rymmen flera nätter i rad och stökat till på mina grannars fågelbord. Usch, vad man får skämmas! De försöker hålla fint i sina trädgårdar och mina dårar bara förstör! Svårt med strömmen på staketet nu, eftersom det jordar så dåligt, men jag ska sätta en tråd till direkt från jorden på aggregatet. Det gjorde susen på Isa, när hon rymde som värst!
Julpyntandet har gått på halvfart här känns det som trots att det bara är en vecka kvar. Den riktiga julstämningen har inte riktigt infunnit sig än. Tror att jag ska klä granen några dagar före jul så kanske det känns mysigare. Jag har köpt en hel del julklappar, men har några kvar. Tänkte försöka komma iväg till Sundsvall i helgen.
Fick hem Astrids skolfoton häromdagen och faktiskt blev de inte alls så tokiga. Ni kommer väl ihåg hur hon hade målat sig grön kvällen före?
Den 4:e april ska jag börja jobba igen och jag går och gruvar mig. Hoppas vid Gud att jag får jobba på det arbetslag som jag önskat mig!
Det tycks som att jag bara blir sämre och sämra på att uppdatera min blogg! Jösses, vad länge sen jag skrev!
Börjar väl med att beklaga mig över den bistra vintern. Alla åsnorna och Hubbe har stått inne mest varje natt, eftersom det har varit så kallt. Hubbe kunde gott och väl vara ute, men jag tycker det känns hemskt att lämna honom ensam i sin hage. I natt är alla inne eftersom det snöar så mycket.
Häromkvällen hade antagligen nån av de större djuren i stallet skadat lilla Max, vårt fantastiskt tama marsvin, som tillsammans med sina tre kompisar sprungit lös i stallet. Han låg halvt förlamad och kunde bara röra lite på bakbenen. Jag sprang storbölande med Max i famnen hem till Robert och bad honom avliva honom. Ett litet marsvin bara tänker ni kanske, men jag blir lika illa berörd av mina små djurs olyckor. Jag tycker det är väldigt typiskt att de djur man tycker bäst om ska råka ut för hemskheter. Max var dessutom Astrids favoritmarsvin.
För att göra saken värre så blev det näst gosigaste marsvinet överfallen och biten av min Jack Russell Elsa tidigare i kväll. Han verkade klara sig oskadd, eftersom han kunde röra sig som vanligt efteråt, men han såg samtidigt väldigt chockad ut. Hoppas han klarar sig!
Mork och Stellan har varit på rymmen flera nätter i rad och stökat till på mina grannars fågelbord. Usch, vad man får skämmas! De försöker hålla fint i sina trädgårdar och mina dårar bara förstör! Svårt med strömmen på staketet nu, eftersom det jordar så dåligt, men jag ska sätta en tråd till direkt från jorden på aggregatet. Det gjorde susen på Isa, när hon rymde som värst!
Julpyntandet har gått på halvfart här känns det som trots att det bara är en vecka kvar. Den riktiga julstämningen har inte riktigt infunnit sig än. Tror att jag ska klä granen några dagar före jul så kanske det känns mysigare. Jag har köpt en hel del julklappar, men har några kvar. Tänkte försöka komma iväg till Sundsvall i helgen.
Fick hem Astrids skolfoton häromdagen och faktiskt blev de inte alls så tokiga. Ni kommer väl ihåg hur hon hade målat sig grön kvällen före?
Den 4:e april ska jag börja jobba igen och jag går och gruvar mig. Hoppas vid Gud att jag får jobba på det arbetslag som jag önskat mig!
Översvämning!
Fredagen den 3 december
Jaha, då har vi hunnit några dagar in i december! Jag har inte hunnit få upp så särskilt mycket julpynt alls än, men nu i helgen tänkt jag försöka ta fram lite till.
I onsdags morse när jag gick till stallet möttes jag av totalt kaos! Hubbe hade kommit åt vattenkranen och lyckats öppna den helt. Vattennivån var på sina ställen säkert 30 centimeter. Getterna stod och darrade i kallvatten långt upp på benen. Mest vatten var det i Penny och Mollys box. Grisen Ulla hade tack och lov inget vatten i sin box alls, eftersom den är i det som var foderbord förut och är lite högre. Och det var nog en jäkla tur för grisar brukar inte tåla att bli nerkylda så bra och hon har ju så korta ben, så hade hon varit i Pennys box hade hon haft vatten långt upp på sidorna. Marsvinen springer ju helt lösa och de hade tagit skydd inne hos Ulla och var även de helt torra.
Tack och lov var det "bara" -8 grader så jag kunde släppa ut alla efter lite torkning med handduk. Elin tog ledigt från skolan och kom hem för att hjälpa mig och det var behövligt för det var fråga om tusentals liter vatten som förmodligen runnit större delen av natten. Det blev till att ösa upp vattnet i hinkar och bära ut och vi kunde ju inte bara hälla det utanför stalldörren, så vi fick bära runt stallet till nersidan och hälla ut i slänten. Sen blev det ett stort antal skottkärror med blötspån som skulle kärras ut. Tur att jag nyligen hämtat hem en släpvagn med spån!
Sen visade det sig att vattnet runnit ner i ett råtthål i Jacks box och underminerat golvet så en yta på ca 1x 0,5 meter gav vika och sjönk ner flera deciimeter. KUL! Jack och Daisy fick vara ute på natten och jag torkade upp hålet med kupévärmare så jag kunde gjuta i går. Inte ett dugg jobbigt att blanda fem betongsäckar för hand! Och för att Jack skulle kunna stå inne fick jag dela av hans box med några brädor så han inte kunde gå precis på den biten, som turligt nog är i ett hörn. Jag blåste på med kupévärmare idag också, så nu hade det härdat bra.
På eftermiddagen åkte jag till Ånge för att besikta hästtransporten för TREDJE gången i år. Inte heller den här gången gick den igenom. För dålig bromsverkan fortfarande tydligen. Första gången jag var in så var påskjutsbromsen dålig plus att elen var lite suspekt. Andra gången gick handbromsstången AV när de drog i den. HERREGUD! Så då avbröt de besiktningen och jag behövde inte ens betala.
På morgonen fick jag ett migrän anfall med ordentligt synbortfall, men jag tror chocken av att se vattnet i stallet fick det att snabbt gå över. Det kanske är så man botar migrän. Chocka kroppen med nåt som är värre!
Kvällen avslutade jag med att i vanlig ordning fara till Ånge och Starta eget utbildningen jag går på varje vecka. Jag ska nämligen söka FA- skattsedel och starta enskild firma. Det ni! Tanken är väl att jag ska hyra ut nån stallplats, ta emot lite gårdsbesök, åka med djuren till olika "tillställningar" och kanske tvätta och laga lte täcken. Bara att få dra av all moms på allt jag köper skulle vara guld värt.
I tisdags invigde jag den uppvärmda vattenbaljan som jag fick av en kompis i Bollnäs. Hittills har den funkat jättebra. Skönt att slippa hacka is och att veta att hästarna alltid har vatten!
Igår drog jag ut en visdomstand som plågat mig länge. Faktiskt skönt att bli av med den. Inte gjorde det ont och inte var det särskilt dyrt heller. Betydligt billigare än att laga hål eller rotfylla.
I morgon ska jag och Anna till Ånge kyrka och titta på julkonsert. Robert är ju med och spelar fiol och min syster Lenas kompis Anna Brandt ska sjunga. Vi såg konserten i fjol och den var jättebra. Man fick verkligen julstämning.
I kväll är jag ensam hemma med barnen, eftersom Robert är och stoppar i sig på julbord i Fränsta med min bror och några till. Själv sitter jag och mumsar på rostat bröd med kaviar.
Jaha, då har vi hunnit några dagar in i december! Jag har inte hunnit få upp så särskilt mycket julpynt alls än, men nu i helgen tänkt jag försöka ta fram lite till.
I onsdags morse när jag gick till stallet möttes jag av totalt kaos! Hubbe hade kommit åt vattenkranen och lyckats öppna den helt. Vattennivån var på sina ställen säkert 30 centimeter. Getterna stod och darrade i kallvatten långt upp på benen. Mest vatten var det i Penny och Mollys box. Grisen Ulla hade tack och lov inget vatten i sin box alls, eftersom den är i det som var foderbord förut och är lite högre. Och det var nog en jäkla tur för grisar brukar inte tåla att bli nerkylda så bra och hon har ju så korta ben, så hade hon varit i Pennys box hade hon haft vatten långt upp på sidorna. Marsvinen springer ju helt lösa och de hade tagit skydd inne hos Ulla och var även de helt torra.
Tack och lov var det "bara" -8 grader så jag kunde släppa ut alla efter lite torkning med handduk. Elin tog ledigt från skolan och kom hem för att hjälpa mig och det var behövligt för det var fråga om tusentals liter vatten som förmodligen runnit större delen av natten. Det blev till att ösa upp vattnet i hinkar och bära ut och vi kunde ju inte bara hälla det utanför stalldörren, så vi fick bära runt stallet till nersidan och hälla ut i slänten. Sen blev det ett stort antal skottkärror med blötspån som skulle kärras ut. Tur att jag nyligen hämtat hem en släpvagn med spån!
Sen visade det sig att vattnet runnit ner i ett råtthål i Jacks box och underminerat golvet så en yta på ca 1x 0,5 meter gav vika och sjönk ner flera deciimeter. KUL! Jack och Daisy fick vara ute på natten och jag torkade upp hålet med kupévärmare så jag kunde gjuta i går. Inte ett dugg jobbigt att blanda fem betongsäckar för hand! Och för att Jack skulle kunna stå inne fick jag dela av hans box med några brädor så han inte kunde gå precis på den biten, som turligt nog är i ett hörn. Jag blåste på med kupévärmare idag också, så nu hade det härdat bra.
På eftermiddagen åkte jag till Ånge för att besikta hästtransporten för TREDJE gången i år. Inte heller den här gången gick den igenom. För dålig bromsverkan fortfarande tydligen. Första gången jag var in så var påskjutsbromsen dålig plus att elen var lite suspekt. Andra gången gick handbromsstången AV när de drog i den. HERREGUD! Så då avbröt de besiktningen och jag behövde inte ens betala.
På morgonen fick jag ett migrän anfall med ordentligt synbortfall, men jag tror chocken av att se vattnet i stallet fick det att snabbt gå över. Det kanske är så man botar migrän. Chocka kroppen med nåt som är värre!
Kvällen avslutade jag med att i vanlig ordning fara till Ånge och Starta eget utbildningen jag går på varje vecka. Jag ska nämligen söka FA- skattsedel och starta enskild firma. Det ni! Tanken är väl att jag ska hyra ut nån stallplats, ta emot lite gårdsbesök, åka med djuren till olika "tillställningar" och kanske tvätta och laga lte täcken. Bara att få dra av all moms på allt jag köper skulle vara guld värt.
I tisdags invigde jag den uppvärmda vattenbaljan som jag fick av en kompis i Bollnäs. Hittills har den funkat jättebra. Skönt att slippa hacka is och att veta att hästarna alltid har vatten!
Igår drog jag ut en visdomstand som plågat mig länge. Faktiskt skönt att bli av med den. Inte gjorde det ont och inte var det särskilt dyrt heller. Betydligt billigare än att laga hål eller rotfylla.
I morgon ska jag och Anna till Ånge kyrka och titta på julkonsert. Robert är ju med och spelar fiol och min syster Lenas kompis Anna Brandt ska sjunga. Vi såg konserten i fjol och den var jättebra. Man fick verkligen julstämning.
I kväll är jag ensam hemma med barnen, eftersom Robert är och stoppar i sig på julbord i Fränsta med min bror och några till. Själv sitter jag och mumsar på rostat bröd med kaviar.
Julen närmar sig
Fredagen den 26 november
Tänk att det redan är första advent på söndag! Ofattbart! Tycker det var alldeles nyss som jag släppte hästarna på bete.
Mork har flyttat från åsnehagen till hästhagen. Jag har varit lite rädd för att han skulle hamna i slagsmål med Stellmagg, eftersom han kan vara lite tuff mot andra valacker. Men när Mork för tredje dagen i rad rymde till nedre hagen och stod utanför och ville in, tänkte jag att det fick bära eller brista och släppte in honom. Och till min stora förvåning gick det alldeles utmärkt. Stellmagg satte honom på plats några gånger, men sen var det bra. Ganska skönt att ha alla hästarn i samma hage. Eller riktigt alla är det ju inte. Hubbe går fortfarande med åsnorna, eftersom Stellmagg INTE accepterar honom. Fast Hubbe går väl egentligen inte särskilt mycket med åsnorna, han är mer utanför hagen än i!
Jag har snickrat och grejat i övre stallet och förberett mig för riktigt kalla dagar, så att alla åsnorna plus getterna, Lakrits, Ulla, stora kaninen och marsvinshanarna ryms där. Jack och Daisy är ute på nätterna nu, men blir det ner mot -20 får de komma in. Eftersom det är ont om plats har jag varit tvungen att snickra dörrar och flyttbara väggar, så att djuren på dagtid får gott om plats , men så jag kan dela boxarna av de nätter alla ska vara inne. Kaninhonan och masrvinshonorna har flyttat in till Sven-Ragnar i friggeboden. Sven-Ragnar har för övrigt varit riktigt odygdig och häromdagen hade han gnagt sönder en madrass, vält fotöljen, rivit ut en påse med bomull och sabbat en förpackning med ögonsköljning. Vet inte om han känner sig lite ensam och uttråkad kanske.
Olina och jag gav oss ut på en liten slädtur med Stellmagg förra helgen, men det gick inget vidare. Nere på lägden tappade vi ena skakeln! Tack och lov fick jag stopp på Stellan direkt! Vi fick rida på honom hem och hämta traktorn för att dra hem släden. Skaklarna är av den modellen, där de inte sitter ihop med varandra utan bara med en "krok" i släden och ena kroken hade böjt sig. Har ett par till som hör till den lilla kappsläden, men krokarna verkar lite rejälare då dem.
Jag har haft en annons på Blocket på sadlar och selar och jäklar vad jag har sålt grejer. Känns skönt att äntligen kommit till skott och fått iväg lite onödiga prylar! Sen är det ju skönt att ha fått in lite pengar också. Nu har vi "bara" 21 sadlar i selkammaren.
Funderar på att åka en sväng till stan i morgon och köpa lite julklappar, men det lär ju vara djävulskt med folk, eftersom det är löningshelg. Får väl se om jag lyckas övertala sambon!
Tänk att det redan är första advent på söndag! Ofattbart! Tycker det var alldeles nyss som jag släppte hästarna på bete.
Mork har flyttat från åsnehagen till hästhagen. Jag har varit lite rädd för att han skulle hamna i slagsmål med Stellmagg, eftersom han kan vara lite tuff mot andra valacker. Men när Mork för tredje dagen i rad rymde till nedre hagen och stod utanför och ville in, tänkte jag att det fick bära eller brista och släppte in honom. Och till min stora förvåning gick det alldeles utmärkt. Stellmagg satte honom på plats några gånger, men sen var det bra. Ganska skönt att ha alla hästarn i samma hage. Eller riktigt alla är det ju inte. Hubbe går fortfarande med åsnorna, eftersom Stellmagg INTE accepterar honom. Fast Hubbe går väl egentligen inte särskilt mycket med åsnorna, han är mer utanför hagen än i!
Jag har snickrat och grejat i övre stallet och förberett mig för riktigt kalla dagar, så att alla åsnorna plus getterna, Lakrits, Ulla, stora kaninen och marsvinshanarna ryms där. Jack och Daisy är ute på nätterna nu, men blir det ner mot -20 får de komma in. Eftersom det är ont om plats har jag varit tvungen att snickra dörrar och flyttbara väggar, så att djuren på dagtid får gott om plats , men så jag kan dela boxarna av de nätter alla ska vara inne. Kaninhonan och masrvinshonorna har flyttat in till Sven-Ragnar i friggeboden. Sven-Ragnar har för övrigt varit riktigt odygdig och häromdagen hade han gnagt sönder en madrass, vält fotöljen, rivit ut en påse med bomull och sabbat en förpackning med ögonsköljning. Vet inte om han känner sig lite ensam och uttråkad kanske.
Olina och jag gav oss ut på en liten slädtur med Stellmagg förra helgen, men det gick inget vidare. Nere på lägden tappade vi ena skakeln! Tack och lov fick jag stopp på Stellan direkt! Vi fick rida på honom hem och hämta traktorn för att dra hem släden. Skaklarna är av den modellen, där de inte sitter ihop med varandra utan bara med en "krok" i släden och ena kroken hade böjt sig. Har ett par till som hör till den lilla kappsläden, men krokarna verkar lite rejälare då dem.
Jag har haft en annons på Blocket på sadlar och selar och jäklar vad jag har sålt grejer. Känns skönt att äntligen kommit till skott och fått iväg lite onödiga prylar! Sen är det ju skönt att ha fått in lite pengar också. Nu har vi "bara" 21 sadlar i selkammaren.
Funderar på att åka en sväng till stan i morgon och köpa lite julklappar, men det lär ju vara djävulskt med folk, eftersom det är löningshelg. Får väl se om jag lyckas övertala sambon!
Leutens Dior
Torsdagen den 11 november
Har precis bölat mig igenom en artikel i Hästfocus om avlivning av hästar. Den fick mig att tänka på en häst jag jobbade med i ett travstall när jag var yngre. Det var ett stort mörkt varmblod, som hette Leutens Dior. När jag började jobba skulle han sättas igång efter en utläkt benskada och han blev en av de hästar jag skulle sköta och träna. Leutens gillade verkligen inte män och visade det väldigt tydligt med bakslickade öron och tydliga hot mot allt mansfolk. Men han och jag kom otroligt bra överens och han var alltid jättesnäll mot mig och även andra tjejer. Jag red ofta "mina" hästar i skogen och Leutens var den som man märkte mest på att han gillade det. Han fullkomligt flög fram över stock och sten och jag fick alltid hålla igen honom eftersom det tagvis gick för fort. Men när jag skulle arbeta honom framför vagn blev han som en helt annan häst och hade inget driv överhuvudtaget. Han ville verkligen inte vara travhäst och det syntes så väl! Det här ledde ju såklart till att han blev oönskad och om han inte kunde säljas skulle han avlivas. Jag blev erbjuden att få honom, men jag hade ju precis slutat gymnasiet och hade två hästar sen förut, så jag hade helt enkelt inte råd.
Så en dag till min stora glädje fick jag veta att en ung tjej skulle komma och titta på honom, eftersom hon nyligen mist sin häst. Jag borstade honom blank och sken som sola i Karlstad när jag gick hem den kvällen, övertygad om att han skulle få ett nytt hem. Dagen därpå fick jag veta att min guldklimp visat sig vara "alldeles för stor" enligt flickan och pappan drog förstås åt sig öronen, när Leutens inte var snäll mot honom. Jag blev helt förkrossad, eftersom jag insåg att det här var dödsdomen.
Det här var på den tiden det fanns slakteri i Torpshammar och det bestämdes att de skulle komma och hämta honom. Jag gick till jobbet den dagen med ett tungt sinne och storgrät, när jag ryktade honom för sista gången.Jag tog på honom en grimma, så att de lätt skulle kunna ta honom och lämnade honom inne i sin box. Jag visste vilken tid bilen skulle komma, så jag körde ut med Stellmagg, som var en av hästarna på gården jag arbetade med. Jag var borta jättelänge för att vara säker på att det skulle vara klart när jag kom hem. Men till min stora bestörtning ser jag bilen stå på stallbacken, när jag kom tillbaka och gubbarna satt vid stallet och rökte.
- Vi får inte tag i honom, han vänder baken till och tänker sparkas, men de säger att du kan handskas med honom.
Om de så hade stuckit mig i bröstet med en kniv hade det inte kunnat göra mer ont. Jag hade ju till och med tagit på honom grimma för att de lätt skulle kunna ta honom! Nu blev jag alltså tvungen att ta ut honom åt dem! Jag kommer ALDRIG att glömma ögonblicket när jag öppnade boxdörren och Leutens kommer direkt fram till mig och luktar på min utsträckta hand. Jag önskade att han hade sparkat och huggit åt mig så jag hade kunnat springa därifrån!
- Men oj, vad han var snäll med dig, sa en av gubbarna. Du får leda på honom också.
Om jag var upprörd tidigare så var det inget mot för hur jag kände mig då. Jag blev alltså tvungen att leda på honom på transporten som skulle köra honom till döden för att han tyckte om mig! Han följde mig såklart hur snällt som helst.
När de stängde luckan och for brast det såklart och jag grät så jag hulkade och sprang med tårarna sprutande till stallet. Resten av dagen mockade jag och grät, jag kärrade spån och grät, jag körde hästar och grät, jag bar hö och grät och jag grät tills jag höll på att bli tokig. Gubbarna på gården höll sig undan mig hela dagen fast jag tror aldrig de kan fatta hur jag led. De här gubbarna av det gamla gardet såg inte på djuren med samma ögon som jag. Travhästar skulle ju såklart tjäna pengar och jag vet ju egentligen att ett travstall inte kan samla på sig oönskade djur som jag senare i livet har gjort. Men ändå! Och jag led ju oerhört och kände mig skyldig eftersom jag hade fått ta honom om jag hade kunnat. I bland undrar jag om inte den här händelsen till viss del har gjort mig till "den galna damen med alla djuren". Leutens skulle ha blivit en bra ridhäst hos någon tjej om han hade fått chansen. Jag glömmer honom i alla fall inte!
Har precis bölat mig igenom en artikel i Hästfocus om avlivning av hästar. Den fick mig att tänka på en häst jag jobbade med i ett travstall när jag var yngre. Det var ett stort mörkt varmblod, som hette Leutens Dior. När jag började jobba skulle han sättas igång efter en utläkt benskada och han blev en av de hästar jag skulle sköta och träna. Leutens gillade verkligen inte män och visade det väldigt tydligt med bakslickade öron och tydliga hot mot allt mansfolk. Men han och jag kom otroligt bra överens och han var alltid jättesnäll mot mig och även andra tjejer. Jag red ofta "mina" hästar i skogen och Leutens var den som man märkte mest på att han gillade det. Han fullkomligt flög fram över stock och sten och jag fick alltid hålla igen honom eftersom det tagvis gick för fort. Men när jag skulle arbeta honom framför vagn blev han som en helt annan häst och hade inget driv överhuvudtaget. Han ville verkligen inte vara travhäst och det syntes så väl! Det här ledde ju såklart till att han blev oönskad och om han inte kunde säljas skulle han avlivas. Jag blev erbjuden att få honom, men jag hade ju precis slutat gymnasiet och hade två hästar sen förut, så jag hade helt enkelt inte råd.
Så en dag till min stora glädje fick jag veta att en ung tjej skulle komma och titta på honom, eftersom hon nyligen mist sin häst. Jag borstade honom blank och sken som sola i Karlstad när jag gick hem den kvällen, övertygad om att han skulle få ett nytt hem. Dagen därpå fick jag veta att min guldklimp visat sig vara "alldeles för stor" enligt flickan och pappan drog förstås åt sig öronen, när Leutens inte var snäll mot honom. Jag blev helt förkrossad, eftersom jag insåg att det här var dödsdomen.
Det här var på den tiden det fanns slakteri i Torpshammar och det bestämdes att de skulle komma och hämta honom. Jag gick till jobbet den dagen med ett tungt sinne och storgrät, när jag ryktade honom för sista gången.Jag tog på honom en grimma, så att de lätt skulle kunna ta honom och lämnade honom inne i sin box. Jag visste vilken tid bilen skulle komma, så jag körde ut med Stellmagg, som var en av hästarna på gården jag arbetade med. Jag var borta jättelänge för att vara säker på att det skulle vara klart när jag kom hem. Men till min stora bestörtning ser jag bilen stå på stallbacken, när jag kom tillbaka och gubbarna satt vid stallet och rökte.
- Vi får inte tag i honom, han vänder baken till och tänker sparkas, men de säger att du kan handskas med honom.
Om de så hade stuckit mig i bröstet med en kniv hade det inte kunnat göra mer ont. Jag hade ju till och med tagit på honom grimma för att de lätt skulle kunna ta honom! Nu blev jag alltså tvungen att ta ut honom åt dem! Jag kommer ALDRIG att glömma ögonblicket när jag öppnade boxdörren och Leutens kommer direkt fram till mig och luktar på min utsträckta hand. Jag önskade att han hade sparkat och huggit åt mig så jag hade kunnat springa därifrån!
- Men oj, vad han var snäll med dig, sa en av gubbarna. Du får leda på honom också.
Om jag var upprörd tidigare så var det inget mot för hur jag kände mig då. Jag blev alltså tvungen att leda på honom på transporten som skulle köra honom till döden för att han tyckte om mig! Han följde mig såklart hur snällt som helst.
När de stängde luckan och for brast det såklart och jag grät så jag hulkade och sprang med tårarna sprutande till stallet. Resten av dagen mockade jag och grät, jag kärrade spån och grät, jag körde hästar och grät, jag bar hö och grät och jag grät tills jag höll på att bli tokig. Gubbarna på gården höll sig undan mig hela dagen fast jag tror aldrig de kan fatta hur jag led. De här gubbarna av det gamla gardet såg inte på djuren med samma ögon som jag. Travhästar skulle ju såklart tjäna pengar och jag vet ju egentligen att ett travstall inte kan samla på sig oönskade djur som jag senare i livet har gjort. Men ändå! Och jag led ju oerhört och kände mig skyldig eftersom jag hade fått ta honom om jag hade kunnat. I bland undrar jag om inte den här händelsen till viss del har gjort mig till "den galna damen med alla djuren". Leutens skulle ha blivit en bra ridhäst hos någon tjej om han hade fått chansen. Jag glömmer honom i alla fall inte!
Ellens reportage
Torsdagen den 11 november
Ellen har gjort ett reportage om mig till en uppgift i skolan. Resultatet blev det här:
”Jag är ju snäll.. Men det är korna å!”
Emma Höglund är en kvinna med många bollar i luften. Samtidigt som hon har två små barn att ta hand om, så har hon också en hel del djur. Emma var tre år gammal när hon fick sin första egna häst. Det var en Shetlandsponny som hette Kompis, men den var allt annat än snäll. På den vägen har det fortsatt, och nu har Emma fem hästar, fyra åsnor och en mula.
- Att skaffa åsna kom väl som en naturlig fortsättning på mitt hästeri, jag tycker ju om djur. Jag tyckte ju att åsnor verkade lite speciella, men ändå lite som hästar.
Emma skaffade sin första åsna våren 2005. Då såg hon en annons på blocket och ringde. Det var inte den första åsnan som hon ringde på. Innan det hade hon blivit nekad att köpa åsnor, eftersom att hon inte hade någon sedan tidigare. Alla åsnor ska ha sällskap, och det passade ju bra med den åsnan som hon köpte, eftersom att den var dräktig. Efter det har antalet djur eskalerat, och hon är nu uppe i totalt 27 djur på gården, med alla marsvin, kaniner, får, getter och andra djur som finns. Att Emma har mycket djur beror nog på att hon växte upp med djur. Från att den dagen hon föddes så har hon haft alla möjliga djur.
- Jag tycker att det är mysigt att hålla på med djur. Sedan blir man ju glad av att hålla på, mocka lite skit och så. Man mår bra av djur helt enkelt!
Att få Emma att nämna några bra egenskaper med sig själv, var lättare sagt än gjort. Emma uppfattas som en genomsnäll person, hon är glad, självsäker och har ett sätt som gör att man mår bra i hennes närhet. När jag träffade Emma så var det på hennes hemmaplan, det var på stallbacken som Emma väntade när jag kom dit. Hon satt på en stor blå fodertunna och viftade på fötterna, man kände sig aldrig oinbjuden när man var hos henne. Hon beskriver sig själv som generös, och att hon tycker om att ställa upp för andra.
- Jag är ju snäll.. Men det är korna å! Jag är väldigt självständig, jag tycker om saker som att lära mig att köra traktor själv, skrattar Emma.
När jag frågade Emma om hon hade någon förbild, så skakade hon på huvudet. Hon har ingen förebild, hon försöker att vara en själv! Förutom Emmas egna barn, Astrid, 3 år och Elsa, 6 månader, så har Emma tre extrabarn. Tre stycken stalltjejer som så gott som har vuxit upp i hennes stall. Två utav dem har ridit hos Emma i nästan sju år, och den tredje har ridit där i ungefär tre år. Emma har alltså varit förälder i nästan sju år redan, och hon verkar göra ett väldigt bra jobb.
I framtiden hoppas Emma på att kunna starta sitt eget företag och leva på sina djur, och Emma verkar vara en sådan person som genomför det hon bestämmer sig för.
Namn: Emma Höglund
Ålder: 35 år
Familj: Sambo & 2 barn
Bor: Tirsta, Fränsta
Intressen: Djur i största allmänhet
Jobb: Kokerska på storkök, men ska satsar på att bli egen företagare.
Ellen Hägg
Detta mörker
Söndagen den 31 oktober
Så var vi då här igen! Vintertid! Lika chockartat varje år! Kommer aldrig att begripa varför vi med berått mod ska göra dagarna kortare. Antingen jobbar man och då skiter man väl fullständigt i om det är lite ljusare på morgonen (tror inte att nån kvittrar av glädje för att man har lite ljust när man ska åka till jobbet!) eller så är man ledig och då har man ju större glädje av att dagen är lite "längre". Klokare vore väl om vi vred TVÅ timmar åt ANDRA hållet. Folk snackar om att tända ljus och mysa. Ja, vadå? I ett halvt år eller!? Nej, fan heller! Ska man tända värmeljus när mörkret faller hinner de ju brinna ut flera gånger om innan det är sovdags. Fast gravljus räcker ju några dygn!
Sen är jag dessutom så jävla mörkrädd. Känns som att jag är med i en snuff film varenda gång jag går ner till stallet för att nattfodra! Blir lite bättre när snön kommer, då ser man ju handen framför sig i alla fall. I kväll stod jag och pratade med Ia ( trodde jag i alla fall) efter att jag lagt ut hö och var jätteglad att hon inte drog iväg som en kula när jag närmade mig. Tills jag insåg att jag snackade med ett buskage av torkade tistlar och att hon i själva verket stod ett par meter bakom mig! Åh, vad jag längtar till våren och ljuset!
Vilket gnälligt inlägg detta blev! Kryddat med några svordomar också!
PS. Har uppdaterat min hemsida lite. DS
Så var vi då här igen! Vintertid! Lika chockartat varje år! Kommer aldrig att begripa varför vi med berått mod ska göra dagarna kortare. Antingen jobbar man och då skiter man väl fullständigt i om det är lite ljusare på morgonen (tror inte att nån kvittrar av glädje för att man har lite ljust när man ska åka till jobbet!) eller så är man ledig och då har man ju större glädje av att dagen är lite "längre". Klokare vore väl om vi vred TVÅ timmar åt ANDRA hållet. Folk snackar om att tända ljus och mysa. Ja, vadå? I ett halvt år eller!? Nej, fan heller! Ska man tända värmeljus när mörkret faller hinner de ju brinna ut flera gånger om innan det är sovdags. Fast gravljus räcker ju några dygn!
Sen är jag dessutom så jävla mörkrädd. Känns som att jag är med i en snuff film varenda gång jag går ner till stallet för att nattfodra! Blir lite bättre när snön kommer, då ser man ju handen framför sig i alla fall. I kväll stod jag och pratade med Ia ( trodde jag i alla fall) efter att jag lagt ut hö och var jätteglad att hon inte drog iväg som en kula när jag närmade mig. Tills jag insåg att jag snackade med ett buskage av torkade tistlar och att hon i själva verket stod ett par meter bakom mig! Åh, vad jag längtar till våren och ljuset!
Vilket gnälligt inlägg detta blev! Kryddat med några svordomar också!
PS. Har uppdaterat min hemsida lite. DS
Hulken Jr
Tisdagen den 19 oktober
Igår kväll visade min äldsta dotter prov på en ej tidigare visad konstnärlig ådra. Med hjälp av en grön tuschpenna modell jättestor färglade hon såväl sitt ansikte, armar och ben som sängkläder och docka. Herregud, hur hon såg ut! Jag kunde inte ens bli arg åt eländet! Robert lyckades gnugga bort det mesta, men hon fick en grönskimrande ton kvar i ansiktet.
I morse när det var dags att åka till dagis ville hon absolut inte ha något av de klädesplagg jag föreslog utan valde ett par randiga långkalsonger, randiga strumpor och en randig tröja. Allt såklart i olika färger! Men jag brukar ju inte bry mig utan låta henne få ha det hon vill ha, så jag struntade i det. Ända tills vi kom till dagis, sena som vanligt med en halväten messmörsmacka i näven, och dagisfröknarna mötte oss i dörren. "Skynda er! Fotografen väntar!" Gissa om jag höll på att svimma! Just den dagen som min dotter ser ut som Hulken Jr i tvärrandigt med kletigt messmör runt munnen, är det dags för skolfoto! Sånt händer bara inte! Men det var ju bara att slita av henne stövlar och jacka och fösa in henne framför fotografen. Undrar just hur fotona blir?
Astrid och jag tänder ljus ute och inne varje kväll och det är jättemysigt, när alla tända. Det enda positiva med det här bedrövliga mörkret! Vi är uppe i tjugo ljuslyktor utomhus nu, och ungefär lika många inne, så det blir dyrt i längden, men snart ska ju julbelysningen upp i stället. Inte så länge kvar nu, fast vi ska väl fira Halloween först. Då åker pumpalyktorna fram och jag har köpt fina girlanger som vi ska hänga på bron. Har kikat på några fina dräkter på tradera åt Astrid. Billigare att ge henne några tuschpennor kanske!
Hektisk helg
Söndagen den 17 oktober
Det blev verkligen en jäktig morgon i går1! Jag klev upp halv sex och gick ner för att sätta i motorvärmare på lastbilen, eftersom det var så kallt. Sen gick jag hem och varmkörde bilen, så den skulle vara varm till ungarna skulle skjutsas till Lena. Båda två sov så gott att jag skämdes, när jag skulle väcka dem. Halv sju kom jag till Lena och Elin åkte med mig tillbaka, men först for vi till Klöstre för att hämta Olina.
Hästarna var mer än ystra och galopperade omkring i hagen en lång stund innan vi fick fatt i dem. Det är inte alltid bara fördelar med att ha stora hagar! Jag hade planerat att åka runt halv åtta, men som vanligt sprack den tidsplanen. Klockan hann bli lite över åtta innan vi kom iväg. Frukost var inte att tänka på! Fick mig något till livs först lastbilen på vägen hem i form av några chokladkolor..
Jag blev felfri i grundomgången med Stellmagg och det kändes jättebra. Men tyvärr körde jag alltför "offensivt" i omkörningen och jag rev 4! bollar. Så dåligt resultat har jag aldrig fått! Och det med min bästa häst! Usch, vad jag blev arg på mig själv!
Bestmaggan gick minst lika bra i grunden och i omkörningen tog jag det lite lugnare. Det brukar jag i och för sig alltid göra med henne, eftersom hon inte kan galoppera så samlat som Stellmagg. Å andra sidan kan hon ju trava ganska fort och vägvinnande. Tyvärr rev vi ner en boll ändå. I resultatlistan hamnade jag på en tredje plats med Bestmaggan och en sjätteplats med Stellan. Synd att det dröjer ända till våren innan man kan få chans att ta revansch!
Tjejerna filmade ju från kuskbocken och fast det inte blev särskilt rafflande att se, så lägger jag upp det här.
På hemvägen svängde jag in på Birsta för en snabbshopping på Willys och en liten titt på Hööks. Sen blev det full fart hem. Väl hemma blev det ännu mera jäkt, eftersom vi skulle bjuda några kompisar på tacos på kvällen. Barnen hämtade jag hos Lena, när jag skjutsade hem Elin. Efter ett litet stopp i Tirsta för att lämna av Elsa till Robert och hämta Astrids favoritmarsvin skjutsade jag hem Olina och lämnade Astrid där, eftersom hon skulle vara barnvakt. När vi väl fått i oss mat och satt i soffan och myste framför kaminen höll jag på att somna flera gånger. Kul värdinna! Nåja, Anna verkade lika trött som jag så det blev en ganska tidig kväll. Astrid var också trött, så hon somnade nästan på en gång, när jag hämtat hem henne. T o m Elsa var trött och sov till lite efter halv åtta i morse och det var så skönt med sovmorgon.
Idag har jag hållit ganska högt tempo också. Lagade lite på staketet i övre hagen först och sen när tjejerna kom byggde vi om en del av nedre beteshagen för att få till bete åtminstone en vecka till. Sen hjälpte de mig att bära upp en soffa på övervåningen, vilket innebar att vi fick lyfta av altandörren och skruva bort räcket på trappan upp. Slutligen röjde jag plats i vårt varmförråd och så bar vi ut frysboxen dit. ganska tugnt eftersom vi inte orkade tömma den först! Vi ska ju riva väggen mellan hallen och tvättstugan och göra större hall, så i utrymmet under trappan (där frysboxen stod) ska ställningen för smutstvätten stå. Tvättmaskinen och torktumlaren ska stå där vi har duschen nu och vi ska duscha i kabinen till ångbastun (som egentligen är en megastor duschkabin). Blir nog bra till slut!
Försökte släppa getterna med Lakrits men det var ingen hit! Lakrits galopperade runt runt med stackars getterna före och så fort de stannade stångade hon dem. Nej, de får nog bli större så de kan ge igen innan jag provar igen.
Känns skönt så här på söndagskvällen, när det känns som att man har åstadkommit nåt vettigt för en gångs skull!
Bestmaggan grundomgång
Stellan omkörning
Stellmagg grundomgång
Bestmaggan omkörning
Det blev verkligen en jäktig morgon i går1! Jag klev upp halv sex och gick ner för att sätta i motorvärmare på lastbilen, eftersom det var så kallt. Sen gick jag hem och varmkörde bilen, så den skulle vara varm till ungarna skulle skjutsas till Lena. Båda två sov så gott att jag skämdes, när jag skulle väcka dem. Halv sju kom jag till Lena och Elin åkte med mig tillbaka, men först for vi till Klöstre för att hämta Olina.
Hästarna var mer än ystra och galopperade omkring i hagen en lång stund innan vi fick fatt i dem. Det är inte alltid bara fördelar med att ha stora hagar! Jag hade planerat att åka runt halv åtta, men som vanligt sprack den tidsplanen. Klockan hann bli lite över åtta innan vi kom iväg. Frukost var inte att tänka på! Fick mig något till livs först lastbilen på vägen hem i form av några chokladkolor..
Jag blev felfri i grundomgången med Stellmagg och det kändes jättebra. Men tyvärr körde jag alltför "offensivt" i omkörningen och jag rev 4! bollar. Så dåligt resultat har jag aldrig fått! Och det med min bästa häst! Usch, vad jag blev arg på mig själv!
Bestmaggan gick minst lika bra i grunden och i omkörningen tog jag det lite lugnare. Det brukar jag i och för sig alltid göra med henne, eftersom hon inte kan galoppera så samlat som Stellmagg. Å andra sidan kan hon ju trava ganska fort och vägvinnande. Tyvärr rev vi ner en boll ändå. I resultatlistan hamnade jag på en tredje plats med Bestmaggan och en sjätteplats med Stellan. Synd att det dröjer ända till våren innan man kan få chans att ta revansch!
Tjejerna filmade ju från kuskbocken och fast det inte blev särskilt rafflande att se, så lägger jag upp det här.
På hemvägen svängde jag in på Birsta för en snabbshopping på Willys och en liten titt på Hööks. Sen blev det full fart hem. Väl hemma blev det ännu mera jäkt, eftersom vi skulle bjuda några kompisar på tacos på kvällen. Barnen hämtade jag hos Lena, när jag skjutsade hem Elin. Efter ett litet stopp i Tirsta för att lämna av Elsa till Robert och hämta Astrids favoritmarsvin skjutsade jag hem Olina och lämnade Astrid där, eftersom hon skulle vara barnvakt. När vi väl fått i oss mat och satt i soffan och myste framför kaminen höll jag på att somna flera gånger. Kul värdinna! Nåja, Anna verkade lika trött som jag så det blev en ganska tidig kväll. Astrid var också trött, så hon somnade nästan på en gång, när jag hämtat hem henne. T o m Elsa var trött och sov till lite efter halv åtta i morse och det var så skönt med sovmorgon.
Idag har jag hållit ganska högt tempo också. Lagade lite på staketet i övre hagen först och sen när tjejerna kom byggde vi om en del av nedre beteshagen för att få till bete åtminstone en vecka till. Sen hjälpte de mig att bära upp en soffa på övervåningen, vilket innebar att vi fick lyfta av altandörren och skruva bort räcket på trappan upp. Slutligen röjde jag plats i vårt varmförråd och så bar vi ut frysboxen dit. ganska tugnt eftersom vi inte orkade tömma den först! Vi ska ju riva väggen mellan hallen och tvättstugan och göra större hall, så i utrymmet under trappan (där frysboxen stod) ska ställningen för smutstvätten stå. Tvättmaskinen och torktumlaren ska stå där vi har duschen nu och vi ska duscha i kabinen till ångbastun (som egentligen är en megastor duschkabin). Blir nog bra till slut!
Försökte släppa getterna med Lakrits men det var ingen hit! Lakrits galopperade runt runt med stackars getterna före och så fort de stannade stångade hon dem. Nej, de får nog bli större så de kan ge igen innan jag provar igen.
Känns skönt så här på söndagskvällen, när det känns som att man har åstadkommit nåt vettigt för en gångs skull!
Bestmaggan grundomgång
Stellan omkörning
Stellmagg grundomgång
Bestmaggan omkörning
Lastbilen är lagad!
Fredagen den 15 oktober
Till min stora glädje och lika stora förvåning blev lastbilen klar i eftermiddag! Sån tur brukar jag inte ha! Jag blev minst sagt helt euforisk av glädje! Nu får jag med mig både vagn och hästar. Tyvärr så har dressyrdomaren blivit sjuk, så den blev inställd. Jag hade ju tom TRÄNAT riktigt för första gången! Nåja, jag får väl ge järnet i precisionen i stället. Tänkte be den som groomar att filma från kuskbocken, så ni kan få se hur det ser ut.
Sven-Ragnar, alias Grävlingen, har varit sysselsatt hela dagarna med att gräva och böka i hundgården. Idag fick jag till min fasa se honom i Ullas hage! Han hade grävt sig ner vid staketet och bökat loss armeringsmattan och krupit under. Tack och lov hade hon inte sett honom och han fattade nog inte att han var inne hos henne. Nu har jag dragit ihop stängslet med armeringen med ståltråd, så det borde hålla honom inne.
Jag har också storstädat hos alla smådjur inklusive getter och får. Ellen och Olina hade ju lovat göra det förra helgen, med de partajade på lördagen så de syntes aldrig till överhuvudtaget på söndagen. Nu är det i alla fall gjort och alla har rent och fint. Jag hämtade hem en full släpvagn med spån i tisdags, så nu kan man slösa ordentligt med spån. Luktar så gott när stallet är fullt med ny spån.
Ikväll blir det tidigt i säng, åtminstone före tolv, så jag orkar kliva upp vid femsnåret i morgon bitti. Måste hinna med att skjutsa Astrid och Elsa till Lena innan vi ska fara. Robert jagar ju och far tidigare än jag.
Håll tummarna för att det går snabbt och felfritt i morgon!
Till min stora glädje och lika stora förvåning blev lastbilen klar i eftermiddag! Sån tur brukar jag inte ha! Jag blev minst sagt helt euforisk av glädje! Nu får jag med mig både vagn och hästar. Tyvärr så har dressyrdomaren blivit sjuk, så den blev inställd. Jag hade ju tom TRÄNAT riktigt för första gången! Nåja, jag får väl ge järnet i precisionen i stället. Tänkte be den som groomar att filma från kuskbocken, så ni kan få se hur det ser ut.
Sven-Ragnar, alias Grävlingen, har varit sysselsatt hela dagarna med att gräva och böka i hundgården. Idag fick jag till min fasa se honom i Ullas hage! Han hade grävt sig ner vid staketet och bökat loss armeringsmattan och krupit under. Tack och lov hade hon inte sett honom och han fattade nog inte att han var inne hos henne. Nu har jag dragit ihop stängslet med armeringen med ståltråd, så det borde hålla honom inne.
Jag har också storstädat hos alla smådjur inklusive getter och får. Ellen och Olina hade ju lovat göra det förra helgen, med de partajade på lördagen så de syntes aldrig till överhuvudtaget på söndagen. Nu är det i alla fall gjort och alla har rent och fint. Jag hämtade hem en full släpvagn med spån i tisdags, så nu kan man slösa ordentligt med spån. Luktar så gott när stallet är fullt med ny spån.
Ikväll blir det tidigt i säng, åtminstone före tolv, så jag orkar kliva upp vid femsnåret i morgon bitti. Måste hinna med att skjutsa Astrid och Elsa till Lena innan vi ska fara. Robert jagar ju och far tidigare än jag.
Håll tummarna för att det går snabbt och felfritt i morgon!
Kris!
Torsdagen den 14 oktober
Jag har ju längtat så efter att få åka till Timrå och tävla på lördag, men nu kanske jag inte kommer iväg alls! Hästlastbilen som jag brukar låna av Magnusson har gått sönder och står på verkstad och blir kanske inte klar förrän till veckan. Min transport är trasig (vi håller på att fixa påskjutsbromsen) och dessutom obesiktad. Magnusson hade en transport också förut, men har precis sålt den. Måste jag hyra en transport blir det åt helvete för dyrt, med tanke på att startavgifterna går på 400 plus bensin till och från Timrå. Och får jag bara tag i en transport så får jag ju inte med mig vagnen i alla fall. Sen är det ju inga körtävlingar förrän till våren! Jag kommer att bli GRYMT besviken om jag inte kan fara! Håll tummarna för att det ordnar sig!
Jag tränade dressyrprogrammet med både Stellmagg och Bestmaggan på ridbanan på Ringtjärn igår. Det gick skapligt med tanke på att Bestmaggan inte dragit vagn på 5månader! och Stellan bara körts 2 gånger på samma tid. Trodde att hon skulle vara tröttare efter vårt dressyrpass i tisdags, men hon verkade fräsch och mot slutet mjuknade hon hyfsat. Första backningen gick kanon, men när jag försökte göra det fler gånger blev hon vrång och gick inte så mycket som ett steg bakåt. Stellan som brukar backa dåligt gjorde det jättebra, men jag tordes inte öva så mycket så han skulle vrångas som hon gjorde. Måste komma ihåg att inte köra i undertempo, som jag vanligtvis gör. Förutsatt att jag kommer iväg alltså!
Lakrits har till min STORA förvåning stannat kvar i lilla hagen uppe på gården. Förr rymde hon ju så fort man vände ryggen till. På nätterna är hon så klart inomhus. Häromdagen när hon gick lös och jag var uppe hos mig och bytte i tvättmaskinen, fick mamma och pappa besök av en tjej från hjälpmedelscentralen. Hon fick en smärre chock, när hon klev ur bilen och Lakrits galopperade emot henne. Mamma höll på att skratta sig fördärvad, när tjejstackarn kom springande förbi köksfönstret och upp på bron med en godissugen Lakrits i hälarna! Mamma fick sen muta Lakrits med hårdbröd så hon kunde ta sig tillbaka till bilen.
I tisdagskväll, när jag var ner till stallet för att ge kvällshö var mamma upprörd för att killen som körde Hemglassbilen hade bultat ihärdigt på dörren. Mamma hade bara underkläder på sig och vägrade öppna. " Nu tror jag fan är lös", sa hon. "Ska de tvinga en att köpa glass, eller!" När jag sen hittade Hubbe betandes bakom släpvagnen förstod jag att han inte alls var nån militant glassförsäljare utan bara velat upplysa om att det gick en ponny på gräsmattan!
Idag lyckades jag med konstycket att springa in i vindskivan på Astrids lekstuga. Det tog precis i tinningen och jag blev spyfärdig av smärta och fick lov sätta mig en stund. Tack och lov blev det inte värre än en del blodutgjutelse och en bula! Barnen låg inne och sov och jag tänkte sen på vad som skulle hända om man gjorde illa sig ordentligt och blev liggande nånstans, när man var hemma ensam med barnen. Hemska tanke!
Håll nu tummarna allihop att jag kommer iväg med både hästar och vagn på lördag!
Jag har ju längtat så efter att få åka till Timrå och tävla på lördag, men nu kanske jag inte kommer iväg alls! Hästlastbilen som jag brukar låna av Magnusson har gått sönder och står på verkstad och blir kanske inte klar förrän till veckan. Min transport är trasig (vi håller på att fixa påskjutsbromsen) och dessutom obesiktad. Magnusson hade en transport också förut, men har precis sålt den. Måste jag hyra en transport blir det åt helvete för dyrt, med tanke på att startavgifterna går på 400 plus bensin till och från Timrå. Och får jag bara tag i en transport så får jag ju inte med mig vagnen i alla fall. Sen är det ju inga körtävlingar förrän till våren! Jag kommer att bli GRYMT besviken om jag inte kan fara! Håll tummarna för att det ordnar sig!
Jag tränade dressyrprogrammet med både Stellmagg och Bestmaggan på ridbanan på Ringtjärn igår. Det gick skapligt med tanke på att Bestmaggan inte dragit vagn på 5månader! och Stellan bara körts 2 gånger på samma tid. Trodde att hon skulle vara tröttare efter vårt dressyrpass i tisdags, men hon verkade fräsch och mot slutet mjuknade hon hyfsat. Första backningen gick kanon, men när jag försökte göra det fler gånger blev hon vrång och gick inte så mycket som ett steg bakåt. Stellan som brukar backa dåligt gjorde det jättebra, men jag tordes inte öva så mycket så han skulle vrångas som hon gjorde. Måste komma ihåg att inte köra i undertempo, som jag vanligtvis gör. Förutsatt att jag kommer iväg alltså!
Lakrits har till min STORA förvåning stannat kvar i lilla hagen uppe på gården. Förr rymde hon ju så fort man vände ryggen till. På nätterna är hon så klart inomhus. Häromdagen när hon gick lös och jag var uppe hos mig och bytte i tvättmaskinen, fick mamma och pappa besök av en tjej från hjälpmedelscentralen. Hon fick en smärre chock, när hon klev ur bilen och Lakrits galopperade emot henne. Mamma höll på att skratta sig fördärvad, när tjejstackarn kom springande förbi köksfönstret och upp på bron med en godissugen Lakrits i hälarna! Mamma fick sen muta Lakrits med hårdbröd så hon kunde ta sig tillbaka till bilen.
I tisdagskväll, när jag var ner till stallet för att ge kvällshö var mamma upprörd för att killen som körde Hemglassbilen hade bultat ihärdigt på dörren. Mamma hade bara underkläder på sig och vägrade öppna. " Nu tror jag fan är lös", sa hon. "Ska de tvinga en att köpa glass, eller!" När jag sen hittade Hubbe betandes bakom släpvagnen förstod jag att han inte alls var nån militant glassförsäljare utan bara velat upplysa om att det gick en ponny på gräsmattan!
Idag lyckades jag med konstycket att springa in i vindskivan på Astrids lekstuga. Det tog precis i tinningen och jag blev spyfärdig av smärta och fick lov sätta mig en stund. Tack och lov blev det inte värre än en del blodutgjutelse och en bula! Barnen låg inne och sov och jag tänkte sen på vad som skulle hända om man gjorde illa sig ordentligt och blev liggande nånstans, när man var hemma ensam med barnen. Hemska tanke!
Håll nu tummarna allihop att jag kommer iväg med både hästar och vagn på lördag!
Snart två år
Tisdagen den 12 oktober
I helgen är det dags för precision- och dressyrkörning i Timrå. För första gången har jag tränat innan en körtävling! Eller tränat, men Stellan har i alla fall dragit vagnen (första gången sen Stöde i maj!) en gång och Bestmaggan red jag dressyr på i dag. Astrid fick åka med Ulla hem idag och då fick jag chans att rida henne lite. Jag brukar alltid bli glad av rida dressyr på henne, men idag var det inte så kul. Det märktes verkligen att det var länge sen hon fick sig en riktig genomkörare. Men efter typ 1 1/2 timme fick vi till tre riktigt skapliga galoppfattningar och hon var lite mjukare.Vi tyckte nog att det var lika jobbigt båda två! Jag skakar fortfarande i benen som en gammal alkis på avgiftning! Mina muskler är inte vad de har varit!
Ska försöka hinna med att köra dressyrprogrammet med dem båda någon dag. Kanske i morgon. Måste plugga in programmet först också!
Penny och Molly har flyttat över till den stora hagen nu. Det skedde egentligen lite oplanerat även om jag funderat på det ett tag. Häromdagen fick jag plötsligt se hur Jack stod och kliade Molly på ryggen. Hon hade tagit sig genom staketet och stod lugnt med de stora "grabbarna". Så jag släpppte helt sonika in Penny dit också och nu går de tillsammans allihop. Skönt att slippa joxa med flera hagar. Men de två är fortfarande inne på nätterna och kommer att vara det hela vintern.
Nu börjar betet åt hästarna i nedre hagen ta slut, vilket innebär att de också måste börja äta hö. Hade hoppats på att betet skulle räcka oktober ut. Jag fick ju som ni vet problem med att hälften av alla buntar på logen var mögliga. Hö finns ju att köpa, men det hade ju varit vansinnigt smidigt att kunna hämta på grannens loge.
Ni som har följt min blogg kommer kanske ihåg att jag började skriva om körtävlingen i Timrå i oktober 2008. Hela två år sen nu! Gud, vad tiden går! Hoppas ni orkar följa mig ett tag till!
I helgen är det dags för precision- och dressyrkörning i Timrå. För första gången har jag tränat innan en körtävling! Eller tränat, men Stellan har i alla fall dragit vagnen (första gången sen Stöde i maj!) en gång och Bestmaggan red jag dressyr på i dag. Astrid fick åka med Ulla hem idag och då fick jag chans att rida henne lite. Jag brukar alltid bli glad av rida dressyr på henne, men idag var det inte så kul. Det märktes verkligen att det var länge sen hon fick sig en riktig genomkörare. Men efter typ 1 1/2 timme fick vi till tre riktigt skapliga galoppfattningar och hon var lite mjukare.Vi tyckte nog att det var lika jobbigt båda två! Jag skakar fortfarande i benen som en gammal alkis på avgiftning! Mina muskler är inte vad de har varit!
Ska försöka hinna med att köra dressyrprogrammet med dem båda någon dag. Kanske i morgon. Måste plugga in programmet först också!
Penny och Molly har flyttat över till den stora hagen nu. Det skedde egentligen lite oplanerat även om jag funderat på det ett tag. Häromdagen fick jag plötsligt se hur Jack stod och kliade Molly på ryggen. Hon hade tagit sig genom staketet och stod lugnt med de stora "grabbarna". Så jag släpppte helt sonika in Penny dit också och nu går de tillsammans allihop. Skönt att slippa joxa med flera hagar. Men de två är fortfarande inne på nätterna och kommer att vara det hela vintern.
Nu börjar betet åt hästarna i nedre hagen ta slut, vilket innebär att de också måste börja äta hö. Hade hoppats på att betet skulle räcka oktober ut. Jag fick ju som ni vet problem med att hälften av alla buntar på logen var mögliga. Hö finns ju att köpa, men det hade ju varit vansinnigt smidigt att kunna hämta på grannens loge.
Ni som har följt min blogg kommer kanske ihåg att jag började skriva om körtävlingen i Timrå i oktober 2008. Hela två år sen nu! Gud, vad tiden går! Hoppas ni orkar följa mig ett tag till!
Hundhus
Lördagen den 9 oktober
Då har man dragit hem ännu en liten stuga till gården! Den här har varit en dusch/WC på en liten stuguthyrning, men det är tänkt att det ska bli ett varmbonat hundhus så småningom. Fyndade den i Fläsian utanför Sundsvall. De boende där säljer ju ut det mesta nu, eftersom gårdarna ska rivas och ge plats för den nya sträckningen av E4:an. Synd bara att han som jag lejt från ett närliggande åkeri körde hjullastare lika bra som Stevie Wonder! Herregud, jag tordes knappt titta på! Jag kommer att debiteras för 1 1/2 timme! Blir väl lika mycket som jag gav för stugan! Nåja, nu är den hemma i alla fall. Dessutom köpte jag två färdiga portar, som jag ska sätta på stallet (en har faktiskt kommit upp redan!).
Jag fick en besiktningstid i Hudiksvall förra lördagen, så tio i sex på morgonen drog jag hemifrån. Plockade upp Ellen i Sundsvall strax före halv sju och hann faktiskt ner i god tid. Brukar inte gälla mig! Bilen gick igenom trots en decimeter intorkat hö på taket (Robert brukar säga " Du, det är faktiskt ingen traktor!"), plastkåpan kring ratten hängde fast bara på själva bilnyckeln och att han var tvungen att gräva sig ner genom täcken och väskor för att hitta bilbältena. Dessutom hade jag egentligen alldeles för ojämn bromsverkan, men han tyckte inte att det kändes så när han körde, så den gick igenom. Hurra!!
Vi körde över Ljusdal på hemvägen för att hämta hem Lakrits och en visit på Dollar. Vi kom dock till Ljusdal 40 minuter för tidigt, så vi sov en stund på parkeringen innan vi shoppade loss. Vi var hemma i Fränsta redan halv två. Full fart!
På söndagen flyttade minigrisen Sven-Ragnar hit. Ni vet, han som Ulla kastade sig över i fjol! Hon gillade honom inget bättre nu och steppade på tå och tuggade saliv så det skummade kring munnen. Svenne går i hundgården på dagarna och sover i stugan vid stallet på nätterna. Hittills har han skött sig exemplariskt och verkar kunna hålla sig i ett helt dygn om det behövs, för att slippa gå ut när det har blivit mörkt! Han bäddar ner sig i underslafen på våningssängen och muttrar ilsket om jag försöker få ut honom på kvällskissning!
Nu ska Robert och jag se en hyrfilm med Denzel Washington "Book of Eli". Hoppas den är skaplig!
Då har man dragit hem ännu en liten stuga till gården! Den här har varit en dusch/WC på en liten stuguthyrning, men det är tänkt att det ska bli ett varmbonat hundhus så småningom. Fyndade den i Fläsian utanför Sundsvall. De boende där säljer ju ut det mesta nu, eftersom gårdarna ska rivas och ge plats för den nya sträckningen av E4:an. Synd bara att han som jag lejt från ett närliggande åkeri körde hjullastare lika bra som Stevie Wonder! Herregud, jag tordes knappt titta på! Jag kommer att debiteras för 1 1/2 timme! Blir väl lika mycket som jag gav för stugan! Nåja, nu är den hemma i alla fall. Dessutom köpte jag två färdiga portar, som jag ska sätta på stallet (en har faktiskt kommit upp redan!).
Jag fick en besiktningstid i Hudiksvall förra lördagen, så tio i sex på morgonen drog jag hemifrån. Plockade upp Ellen i Sundsvall strax före halv sju och hann faktiskt ner i god tid. Brukar inte gälla mig! Bilen gick igenom trots en decimeter intorkat hö på taket (Robert brukar säga " Du, det är faktiskt ingen traktor!"), plastkåpan kring ratten hängde fast bara på själva bilnyckeln och att han var tvungen att gräva sig ner genom täcken och väskor för att hitta bilbältena. Dessutom hade jag egentligen alldeles för ojämn bromsverkan, men han tyckte inte att det kändes så när han körde, så den gick igenom. Hurra!!
Vi körde över Ljusdal på hemvägen för att hämta hem Lakrits och en visit på Dollar. Vi kom dock till Ljusdal 40 minuter för tidigt, så vi sov en stund på parkeringen innan vi shoppade loss. Vi var hemma i Fränsta redan halv två. Full fart!
På söndagen flyttade minigrisen Sven-Ragnar hit. Ni vet, han som Ulla kastade sig över i fjol! Hon gillade honom inget bättre nu och steppade på tå och tuggade saliv så det skummade kring munnen. Svenne går i hundgården på dagarna och sover i stugan vid stallet på nätterna. Hittills har han skött sig exemplariskt och verkar kunna hålla sig i ett helt dygn om det behövs, för att slippa gå ut när det har blivit mörkt! Han bäddar ner sig i underslafen på våningssängen och muttrar ilsket om jag försöker få ut honom på kvällskissning!
Nu ska Robert och jag se en hyrfilm med Denzel Washington "Book of Eli". Hoppas den är skaplig!
Utan dator
Onsdagen den 29 september
Det är faktiskt inte så att jag varit slö och inte tagit mig tid att blogga på över två veckor. Vår uppkoppling funkar inte! Just nu skriver jag på Roberts bärbara jobbdator.
I helgen var vi till Åre och Holiday Club med barnen och Astrid som älskar att bada fick sitt lystmäte. Hon plaskade runt i timtals och åkte rutschkanorna med stor förtjusning. Jag var så rädd att jag var grinfärdig av att åka med henne i den största rutschkanan, men hon bara skrek "IGEN", så fort vi kom ner. Dessutom föll hon i en trappa och slog näsan, så jag trodde hon bröt den, men det hade lyckligtvis inte. Alldeles för orädd unge, det där! Tror att det är nåt fel på mig, för jag har lite svårt att bo på hotell och bara slappa. Känner mig lite skyldig tror jag för att jag lämnar mitt menageri i andras händer.
För två helger sen var Olina, Ellen och jag till Lögdö Bruk för DM i bruksridning och det gick sådär. Ellen blev trea och jag femma, men med tanke på hur mycket vi tränat (inget som vanligt!) så får vi väl vara nöjda. Vädret var BEDRÖVLIGT med spöregn, dock klarade Ellen och jag oss under våra ritter. Hemfärden var i alla fall nåt vi sent ska glömma! Jag har ju som ni vet haft vindrutetorkaren trasig. Antingen har den gått hela tiden eller så har jag varit tvungen att ta bort säkringen. I alla fall så gick säkringen sönder och jag var tvungen att låta Ellen hjälpa mig styra medan jag micklade med att försöka få "kontakt" och lyckades få torkaren att gå ibland. Säkringen hade jag lånat från fläkten, så den gick ju inte heller så Ellen fick dessutom torka imma från fönstret med en handduk. När vi skulle fara från parkeringen körde vi dessutom fast, eftersom min nästintill obefintliga påskjutbroms låste sig så fort jag försökte backa. När vi väl kommit helskinnade hem avslutadejag med att backa transporten rakt in i höspjutet, som Robert så lämpligt lagt av precis där jag brukar parkera, så jag körde sönder ena lyktglaset. Åh, vad roligt!
Nu är i alla fall bilen lagad av min kusins snälla man som lagt ner en hel del tid på den. Han har bytt växellåda så nu kan jag köra på alla växlarna. Det ni! Och jag kan slå av och på vindrutetorkarna med spaken. Fast jag glömmer bort mig och är och fingrar på säkringarna ändå. Sen kan jag både stänga OCH låsa bakluckan. Lyxigt värre! Två år sen sist! Och jag har lyse både i kupén och bagaget. Jösses! Som kronan på verket har han monterat extrasätet jag köpte till bagaget, så nu kan vi åka sju personer. Jävligt synd bara att jag får körförbud på fredag, eftersom jag inte fick tag på nån besiktningstid förrän den 19. Skit också!
Det är faktiskt inte så att jag varit slö och inte tagit mig tid att blogga på över två veckor. Vår uppkoppling funkar inte! Just nu skriver jag på Roberts bärbara jobbdator.
I helgen var vi till Åre och Holiday Club med barnen och Astrid som älskar att bada fick sitt lystmäte. Hon plaskade runt i timtals och åkte rutschkanorna med stor förtjusning. Jag var så rädd att jag var grinfärdig av att åka med henne i den största rutschkanan, men hon bara skrek "IGEN", så fort vi kom ner. Dessutom föll hon i en trappa och slog näsan, så jag trodde hon bröt den, men det hade lyckligtvis inte. Alldeles för orädd unge, det där! Tror att det är nåt fel på mig, för jag har lite svårt att bo på hotell och bara slappa. Känner mig lite skyldig tror jag för att jag lämnar mitt menageri i andras händer.
För två helger sen var Olina, Ellen och jag till Lögdö Bruk för DM i bruksridning och det gick sådär. Ellen blev trea och jag femma, men med tanke på hur mycket vi tränat (inget som vanligt!) så får vi väl vara nöjda. Vädret var BEDRÖVLIGT med spöregn, dock klarade Ellen och jag oss under våra ritter. Hemfärden var i alla fall nåt vi sent ska glömma! Jag har ju som ni vet haft vindrutetorkaren trasig. Antingen har den gått hela tiden eller så har jag varit tvungen att ta bort säkringen. I alla fall så gick säkringen sönder och jag var tvungen att låta Ellen hjälpa mig styra medan jag micklade med att försöka få "kontakt" och lyckades få torkaren att gå ibland. Säkringen hade jag lånat från fläkten, så den gick ju inte heller så Ellen fick dessutom torka imma från fönstret med en handduk. När vi skulle fara från parkeringen körde vi dessutom fast, eftersom min nästintill obefintliga påskjutbroms låste sig så fort jag försökte backa. När vi väl kommit helskinnade hem avslutadejag med att backa transporten rakt in i höspjutet, som Robert så lämpligt lagt av precis där jag brukar parkera, så jag körde sönder ena lyktglaset. Åh, vad roligt!
Nu är i alla fall bilen lagad av min kusins snälla man som lagt ner en hel del tid på den. Han har bytt växellåda så nu kan jag köra på alla växlarna. Det ni! Och jag kan slå av och på vindrutetorkarna med spaken. Fast jag glömmer bort mig och är och fingrar på säkringarna ändå. Sen kan jag både stänga OCH låsa bakluckan. Lyxigt värre! Två år sen sist! Och jag har lyse både i kupén och bagaget. Jösses! Som kronan på verket har han monterat extrasätet jag köpte till bagaget, så nu kan vi åka sju personer. Jävligt synd bara att jag får körförbud på fredag, eftersom jag inte fick tag på nån besiktningstid förrän den 19. Skit också!
Utan träns och tyglar
Söndagen den 12 september
Idag gjorde jag mig en liten tripp ner till Lindberga Gård och jag kom lagom för att se Maria och Anna-Lena träna Parelli. Maria avslutade med att rida Cherokee utan träns och sadel i alla gångarter inklusive hoppning. Jag måste säga att jag är mer än imponerad! Det där ville jag också lära mig! Så jag gjorde ett litet försök på Stellan i samband med att jag testade min nyaste sadel (Griffin dressyr, som var kanonskön) och så bra som Maria och Cherokee var vi verkligen inte. Men faktiskt klarade vi alla gångarter plus att backa och vända om vi höll oss på spåret. Inte så jävla pjåkigt! Det här ska jag absolut träna mer på! Jättekul!
Jag hann med att ta ut Jack på en liten tur och testa hans nya sadel (den gamla modellen av Wintec dressyr) också. Han var lugn som vanligt och gick i sakta mak ända till vi mötte en förståndshandikappad som gapade och skrek och hans assistenter. Då snurrade långöronen runt, runt och han övervägde nog att galoppera hem i full fart! Men med lite lugnande ord och klappar så lugnade han ner sig. Men sista backen hem travade vi och då gjorde han till och med några bakutsparkar av glädje. Hoppas jag får tid att träna honom oftare, han är så charmig.
Ellen och Olina var så pass ambitiösa i dag att de storstädade stugan och hela selkammaren. Gud, vad skönt! Har haft det där hängande över mig länge!
Har en rejäl förkylning på gång och det bultar i bihålorna, men jag har självmedicinerat mig med Rinexin, så förhoppningsvis släpper det.
Idag gjorde jag mig en liten tripp ner till Lindberga Gård och jag kom lagom för att se Maria och Anna-Lena träna Parelli. Maria avslutade med att rida Cherokee utan träns och sadel i alla gångarter inklusive hoppning. Jag måste säga att jag är mer än imponerad! Det där ville jag också lära mig! Så jag gjorde ett litet försök på Stellan i samband med att jag testade min nyaste sadel (Griffin dressyr, som var kanonskön) och så bra som Maria och Cherokee var vi verkligen inte. Men faktiskt klarade vi alla gångarter plus att backa och vända om vi höll oss på spåret. Inte så jävla pjåkigt! Det här ska jag absolut träna mer på! Jättekul!
Jag hann med att ta ut Jack på en liten tur och testa hans nya sadel (den gamla modellen av Wintec dressyr) också. Han var lugn som vanligt och gick i sakta mak ända till vi mötte en förståndshandikappad som gapade och skrek och hans assistenter. Då snurrade långöronen runt, runt och han övervägde nog att galoppera hem i full fart! Men med lite lugnande ord och klappar så lugnade han ner sig. Men sista backen hem travade vi och då gjorde han till och med några bakutsparkar av glädje. Hoppas jag får tid att träna honom oftare, han är så charmig.
Ellen och Olina var så pass ambitiösa i dag att de storstädade stugan och hela selkammaren. Gud, vad skönt! Har haft det där hängande över mig länge!
Har en rejäl förkylning på gång och det bultar i bihålorna, men jag har självmedicinerat mig med Rinexin, så förhoppningsvis släpper det.
Sadelköp
Fredagen den 10 september
Känns som att jag fått en del gjort den här veckan faktiskt. Och det trots att jag inte sett röken av mina stalltjejer!
Har bakat småkakor tre dagar i rad, målat skjutporten på logen, målat en del av väggen vid nedre stallet och målat panel till huset. Jag hjälpt mamma och pappa att byta gummilister runt fönstren på huset och målat panel runt deras nya dörr. Sen har jag ju det evinnerliga packandet av hösäckar på grannens loge varje dag.
Har hittat en sadel på nätet som jag funderar på att köpa för att använda på riddarträningarna.
Ser som en korsning mellan stocksaddle och westernsadel. AnnaPanna påstår att stocksaddles är sköna att rida i och att man sitter otroligt stadigt, så den här kanske kan vara nåt. Astrid har ju en rosa stocksaddle, men den är det övergjord på och jag gillar inte riktigt det. Men det finns inte på den här modellen vilket jag tycker är ett plus och så ser fendrarna väldigt mjuka ut.
Köpte en sån här sadel till Jack:
Åsnefolk rekommenderar såna här sadlar till åsnor, så jag fyndade en billig i Sundvall, men har inte hunnit prova den än. Den förra sadeln jag köpte till Jack var alldeles för smal, vilken egentligen gladde mig, eftersom det innebär att han blivit grövre och behöver normal mot vid bom. Så den ska jag försöka sälja om det finns nån som har så smal häst.
I morgon kommer Robert hem och ni kan ge er fan på att jag ska ha sovmorgon på söndag! Herregud, en eloge till alla ensamstående småbarnsföräldrar! I går var Astrid vaken till nästan elva och fort hon hade somnat vaknade Elsa och skulle ha bröst. När jag sen hade matat, bytt blöja, nattat och rastat hunden var jag så vaken att det blev en stunds slötittande på TV. Bara fyra timmar senare vaknade Elsa igen och jag hann bara sova dryga timmen sen, innan Astrid vaknade och skulle ha högläsning av Nalle Puh. När jag läst färdigt boken och slagit på Disney hann jag sova nästan tjugo minuter innan Elsa vaknade igen. Jag blir alldeles vimsig i skallen av att sömnen blir så uppdelad. När Astrid var bebis somnade jag inte en enda gång medan jag ammade på natten, men nu sitter jag med gamnacke och öppen mun nästan varje gång. Längtar till jag får sova en hel natt ostört! Om bara några år kanske!
Supernatural i kväll börjar inte förrän 00.00, vilket förmodligen innebär halvkoma för mig. Tur att jag spelar in varje avsnitt! Såg ni Whitechapel som gick tre kvällar i rad nu i veckan? Riktigt bra faktiskt, var lite mörkrädd när jag var ute med hundarna efteråt. Mer sånt!
Älgjakt
Måndagen den 6 september
Älgjakt innebär för mig att Robert förlöper familj och hem under först en hel vecka och sedan flera helger. Han har tillsammans med en jaktkompis gjort i ordning en barack på hjul som de bor i. Den såg mer än anskrämlig ut, när vi köpte den, men blev rena lyxboendet till slut. "Pappas lekstuga" kallar Astrid den för. Stämmer väl ganska bra.
När Robert är borta blir jag tvungen att göra klart i stallet ganska tidigt, eftersom jag inte kan gå hemifrån på kvällen. Dessutom är jag så mörkrädd att jag knappt törs gå ut med hundarna sen det har blivit mörkt. Har väl sett några skräckfilmer för mycket, kanske.
Jag har förlängt ridbanan lite och det blev riktigt bra. Fastän jag inte gjorde den mer än knappa tio meter längre känns ridbanan jättestor. Har kört på lite grus på den nya delen, men till nästa år ska jag försöka få råd att beställa ett helt lastbilslass till hela banan.
Jag har lyckats överlista Stina och Marie, så nu kan de inte springa helt lösa i stallet längre. Det var lite besvärligt förut, när man inte kunde gå ut och in i övre stallet utan att brottas med dem. De hör ju när man kommer och lurpassar innanför dörren för att kunna smita ut. Men nu har jag alltså "getanpassat" ena boxen, så att de inte kan ta sig ut. Får se hur länge det varar.
Mitt sadelköpar beroende håller i sig. Vann en auktion på Tradera i dag, väntar på en sadel med bussgods (borde ha kommit idag) och har en svart Griffin hoppsadel på gång. Tror att jag har runt 18 sadlar (plus Elins 3) när jag fått hem dessa. Borde väl i och för sig räcka! Men man vet aldrig vad som kan dyka upp! Men den jag köpte senast och som jag tänkt att Jack skulle ha var för smal till och med på honom, så den ska jag försöka sälja vidare. Känns bra att han börjar bli så kraftig att han måste ha normal/vid bom.
Älgjakt innebär för mig att Robert förlöper familj och hem under först en hel vecka och sedan flera helger. Han har tillsammans med en jaktkompis gjort i ordning en barack på hjul som de bor i. Den såg mer än anskrämlig ut, när vi köpte den, men blev rena lyxboendet till slut. "Pappas lekstuga" kallar Astrid den för. Stämmer väl ganska bra.
När Robert är borta blir jag tvungen att göra klart i stallet ganska tidigt, eftersom jag inte kan gå hemifrån på kvällen. Dessutom är jag så mörkrädd att jag knappt törs gå ut med hundarna sen det har blivit mörkt. Har väl sett några skräckfilmer för mycket, kanske.
Jag har förlängt ridbanan lite och det blev riktigt bra. Fastän jag inte gjorde den mer än knappa tio meter längre känns ridbanan jättestor. Har kört på lite grus på den nya delen, men till nästa år ska jag försöka få råd att beställa ett helt lastbilslass till hela banan.
Jag har lyckats överlista Stina och Marie, så nu kan de inte springa helt lösa i stallet längre. Det var lite besvärligt förut, när man inte kunde gå ut och in i övre stallet utan att brottas med dem. De hör ju när man kommer och lurpassar innanför dörren för att kunna smita ut. Men nu har jag alltså "getanpassat" ena boxen, så att de inte kan ta sig ut. Får se hur länge det varar.
Mitt sadelköpar beroende håller i sig. Vann en auktion på Tradera i dag, väntar på en sadel med bussgods (borde ha kommit idag) och har en svart Griffin hoppsadel på gång. Tror att jag har runt 18 sadlar (plus Elins 3) när jag fått hem dessa. Borde väl i och för sig räcka! Men man vet aldrig vad som kan dyka upp! Men den jag köpte senast och som jag tänkt att Jack skulle ha var för smal till och med på honom, så den ska jag försöka sälja vidare. Känns bra att han börjar bli så kraftig att han måste ha normal/vid bom.
Rymlingar
Torsdagen den 2 september
Hunden Elsa håller på att driva mig till vansinne! Hon har lärt sig att krypa ur selen och att gräva sig ur hundgården. Jag släpar större och större stenar dit, men hon gräver sig förbi. Idag hade hon GNAGT sig genom en planka och grävt ett hål ut i friheten. Inte kan jag ha henne på löplinan heller eftersom hon slingrar sig ur alla selar jag hittills provat. Ska prova halsband på henne i morgon, men då stryper hon sig väl.
Grisen är lika förryckt och rymmer ur sin hage. Idag gjorde hon grannarna sällskap på vedbacken innan jag såg att hon var borta. Sen har vi ju då kära lilla Hubbe som återgått till gamla ovanor och tillbringar mer tid utanför hagen än i. Blir snart tokig av alla frihetstörstande djur!
Astrid hade magsjuka i natt, men mår mycket bättre nu. Nu återstår att se om Robert och jag klarar oss. Men man är väl enfaldig om man inbillar sig det!
Kan ni fatta att vi redan hunnit in i september? Det är mörkt så tidigt på kvällen redan och värre ska det bli.Hu!
Hunden Elsa håller på att driva mig till vansinne! Hon har lärt sig att krypa ur selen och att gräva sig ur hundgården. Jag släpar större och större stenar dit, men hon gräver sig förbi. Idag hade hon GNAGT sig genom en planka och grävt ett hål ut i friheten. Inte kan jag ha henne på löplinan heller eftersom hon slingrar sig ur alla selar jag hittills provat. Ska prova halsband på henne i morgon, men då stryper hon sig väl.
Grisen är lika förryckt och rymmer ur sin hage. Idag gjorde hon grannarna sällskap på vedbacken innan jag såg att hon var borta. Sen har vi ju då kära lilla Hubbe som återgått till gamla ovanor och tillbringar mer tid utanför hagen än i. Blir snart tokig av alla frihetstörstande djur!
Astrid hade magsjuka i natt, men mår mycket bättre nu. Nu återstår att se om Robert och jag klarar oss. Men man är väl enfaldig om man inbillar sig det!
Kan ni fatta att vi redan hunnit in i september? Det är mörkt så tidigt på kvällen redan och värre ska det bli.Hu!
Lyckad roadtrip
Måndagen den 30 augusti
I går åkte jag, Ellen och Olina till Bollnäs för att lämna tillbaka Saga och hämta hem Bestmaggan från Ljusdal. Det visade sig bli en MYCKET lyckad tur! Vi körde nonstop på vägen ner och det gick smidigare än jag väntat mig. Inte mycket trafik och Saga stod väldigt lugnt. Väl nere hos Anna knatade Saga in till Tor och Garlic, som om hon bara varit borta några dagar. De båda blev lite uppspelta men hon satte dem snabbt på plats.
Efter lite lunch fick tjejerna provrida Garlic och han som stått en längre tid tyckte att det var jättekul och gjorde bocksprång hälften av tiden. Jag tog mig en titt i Tobbes och Annas nybyggda garage och hittade en tvåsits soffa till den tresits jag köpte härom veckan på Fyndlagret och med gemensamma krafter stuvade vi in den i transporten. Som alltid då vi besöker Bollnäs, Ljusdal eller Hudiksvall är ett besök på Dollar ett måste. När vi var på väg ut till bilen möter vi en kille som Robert och jag umgicks med när vi bodde där nere. Vi stannade och pratade lite och han frågade mig om jag ville ha en uppvärmd vattenbalja till hästarna. Han och hans tjej hade hästar förut, men efter att de flyttat ifrån varandra stod stallet tomt och jag kunde få baljan om jag ville. Jag blev ju förstås överlycklig och vi åkte hem till hans gård. Väl där visade det sig att det fanns en hel del hästgrejor kvar och efter att jag pratat med Helene på telefon fick jag ta med mig allting. Kan ni förstå!? Världen är bra lite. Vi åkte ända från lilla Fränsta ner till Bollnäs och lyckades stöta på honom där. Tänk om jag stannat tio sekunder till inne på Dollar.Då hade vi gått förbi varandra! Bilen blev knökfull, men när vi kom tillbaka till Anna lastade vi över till transporten och rejält försenad men överlycklig körde jag vidare mot Ljusdal.
Min tå plågade mig en hel del och jag körde så gott som hela vägen barfota och gasade med hålfoten. Och jag var ju helt barnledig, eftersom Robert hade Elsa (och Astrid) hemma hela dagen för första gången. Jätteskönt! Inte för mina bröst förstås, men det kan man ju fixa själv. :)
Så nu är Bestmaggan hemma igen och hon har gått som en skugga bakom Stellmagg sen dess. Hon verkar överlycklig att vara hemma igen.
Jag är i full gång med att göra ridbanan större och har flyttat ut staketet en bit på längden. Nu måste jag bara köpa hem ett gruslass och snygga till lite, så blir det nog jättebra.
I går åkte jag, Ellen och Olina till Bollnäs för att lämna tillbaka Saga och hämta hem Bestmaggan från Ljusdal. Det visade sig bli en MYCKET lyckad tur! Vi körde nonstop på vägen ner och det gick smidigare än jag väntat mig. Inte mycket trafik och Saga stod väldigt lugnt. Väl nere hos Anna knatade Saga in till Tor och Garlic, som om hon bara varit borta några dagar. De båda blev lite uppspelta men hon satte dem snabbt på plats.
Efter lite lunch fick tjejerna provrida Garlic och han som stått en längre tid tyckte att det var jättekul och gjorde bocksprång hälften av tiden. Jag tog mig en titt i Tobbes och Annas nybyggda garage och hittade en tvåsits soffa till den tresits jag köpte härom veckan på Fyndlagret och med gemensamma krafter stuvade vi in den i transporten. Som alltid då vi besöker Bollnäs, Ljusdal eller Hudiksvall är ett besök på Dollar ett måste. När vi var på väg ut till bilen möter vi en kille som Robert och jag umgicks med när vi bodde där nere. Vi stannade och pratade lite och han frågade mig om jag ville ha en uppvärmd vattenbalja till hästarna. Han och hans tjej hade hästar förut, men efter att de flyttat ifrån varandra stod stallet tomt och jag kunde få baljan om jag ville. Jag blev ju förstås överlycklig och vi åkte hem till hans gård. Väl där visade det sig att det fanns en hel del hästgrejor kvar och efter att jag pratat med Helene på telefon fick jag ta med mig allting. Kan ni förstå!? Världen är bra lite. Vi åkte ända från lilla Fränsta ner till Bollnäs och lyckades stöta på honom där. Tänk om jag stannat tio sekunder till inne på Dollar.Då hade vi gått förbi varandra! Bilen blev knökfull, men när vi kom tillbaka till Anna lastade vi över till transporten och rejält försenad men överlycklig körde jag vidare mot Ljusdal.
Min tå plågade mig en hel del och jag körde så gott som hela vägen barfota och gasade med hålfoten. Och jag var ju helt barnledig, eftersom Robert hade Elsa (och Astrid) hemma hela dagen för första gången. Jätteskönt! Inte för mina bröst förstås, men det kan man ju fixa själv. :)
Så nu är Bestmaggan hemma igen och hon har gått som en skugga bakom Stellmagg sen dess. Hon verkar överlycklig att vara hemma igen.
Jag är i full gång med att göra ridbanan större och har flyttat ut staketet en bit på längden. Nu måste jag bara köpa hem ett gruslass och snygga till lite, så blir det nog jättebra.
Filmkunskap
Fredagen den 27 augusti
Gjorde Telias filmutmaning i kväll och nu har man verkligen inga höga tankar om sig själv vad gäller filmkunskap. Såg reklamen på TV och tänkte att experten skitlätt skulle få storspö! Herregud, nu är jag minst sagt ödmjuk! Blev så chockad att jag inte kommer ihåg det exakta resultatet, men tror det var lite över 170 av 250. Fattar ni!? 70 fel. Nej, nu lägger jag mig och drar täcket över huvudet och skäms! Utmana mig gärna och se vad ni kan åstadkomma.
Åh, vad roligt med så många kommentarer! Mycket roligare att skriva ofta om man får lite gensvar. Själv har jag av och till problem att kommentera på en del bloggar, fram för allt AnnaPannas. Där måste jag av nån jävla anledning skapa ett nytt konto varje gång! Fan, vet vad jag gör för fel!
I morgon kommer Robert hem och då är det slut på att sitta som en idiot framför datorn halva natten! Hm, måste kanske dra damsugaren lite över golven så jag inte blir avslöjad!
MEN FÖR HELVETE!!!!!!!!HÄR SITTER JAG SOM EN JÄVLA MUPP OCH GLÖMMER HELT BORT SUPERNATURAL!!!NU HAR VÄL DET BRUNNIT ÄNDÅ!!!
Gjorde Telias filmutmaning i kväll och nu har man verkligen inga höga tankar om sig själv vad gäller filmkunskap. Såg reklamen på TV och tänkte att experten skitlätt skulle få storspö! Herregud, nu är jag minst sagt ödmjuk! Blev så chockad att jag inte kommer ihåg det exakta resultatet, men tror det var lite över 170 av 250. Fattar ni!? 70 fel. Nej, nu lägger jag mig och drar täcket över huvudet och skäms! Utmana mig gärna och se vad ni kan åstadkomma.
Åh, vad roligt med så många kommentarer! Mycket roligare att skriva ofta om man får lite gensvar. Själv har jag av och till problem att kommentera på en del bloggar, fram för allt AnnaPannas. Där måste jag av nån jävla anledning skapa ett nytt konto varje gång! Fan, vet vad jag gör för fel!
I morgon kommer Robert hem och då är det slut på att sitta som en idiot framför datorn halva natten! Hm, måste kanske dra damsugaren lite över golven så jag inte blir avslöjad!
MEN FÖR HELVETE!!!!!!!!HÄR SITTER JAG SOM EN JÄVLA MUPP OCH GLÖMMER HELT BORT SUPERNATURAL!!!NU HAR VÄL DET BRUNNIT ÄNDÅ!!!
Respons
Onsdagen den 23 augusti
Hallå, alla ni som läser min blogg! Kan ni inte kommentera lite? Jag ser ju att det är en hel del som läser varje dag, men knappt nån som skriver nåt. Inte ens en på 20, skulle jag tro.
Länge sen jag la upp nåt med gossarna Winchester!
Nej, nu vill jag inte snoka på YouTube nåt mer! Hittar alldeles för mycket avslöjande om kommande säsong!
Men lite Clintan måste ni få först. Ellen och Olina visste väl knappt vem han var! SKANDAL! Robert Pattison vem då? Detta är en RIKTIG superstjärna. Min absoluta favoritscen med honom! När vi kommer in i handlingen har Clintans mula blivit skrämd av byns drägg som skjutit efter den:
Ojoj! Nu snackar vi riktig FILM! Och så naturligtvis denna scen :
http://www.youtube.com/watch?v=FnMLGkj91Og
Och så lite Kevin Bacon från Will and Grace:
http://www.youtube.com/watch?v=Yw2ZM2KkjY0
Lite att storgråta till från Dansar med Vargar, tidernas värsta snyftare:
Fuskade själv och såg inte på det allra sista! Det är alldeles för hemskt!
Dansar med vargar är ju sevärd bara för att få se Kevin Costners bara stjärt!
Nej, nu blev det alldeles för sent igen!
Hallå, alla ni som läser min blogg! Kan ni inte kommentera lite? Jag ser ju att det är en hel del som läser varje dag, men knappt nån som skriver nåt. Inte ens en på 20, skulle jag tro.
Länge sen jag la upp nåt med gossarna Winchester!
Nej, nu vill jag inte snoka på YouTube nåt mer! Hittar alldeles för mycket avslöjande om kommande säsong!
Men lite Clintan måste ni få först. Ellen och Olina visste väl knappt vem han var! SKANDAL! Robert Pattison vem då? Detta är en RIKTIG superstjärna. Min absoluta favoritscen med honom! När vi kommer in i handlingen har Clintans mula blivit skrämd av byns drägg som skjutit efter den:
Ojoj! Nu snackar vi riktig FILM! Och så naturligtvis denna scen :
http://www.youtube.com/watch?v=FnMLGkj91Og
Och så lite Kevin Bacon från Will and Grace:
http://www.youtube.com/watch?v=Yw2ZM2KkjY0
Lite att storgråta till från Dansar med Vargar, tidernas värsta snyftare:
Fuskade själv och såg inte på det allra sista! Det är alldeles för hemskt!
Dansar med vargar är ju sevärd bara för att få se Kevin Costners bara stjärt!
Nej, nu blev det alldeles för sent igen!
