Min pappa
Måndagen den 5 januari
Ett par veckor efter olyckan med Stellmagg gick min pappa bort. Han bröt armen på äldreoendet han var på utan att personalen upptäckte det på en gång och blev hastigt dålig efter det. Röntgen visade på att hans cancer spritt sig i kroppen och det kunde t.om varit tumören i hjärnan som gjort att han krampat så hårt i sömnen att armen gått av av det. Mina barn har en kanske något annorlunda syn på döden än andra barn, eftersom vi har djur som dör lite då och då, så de var bestämda när de gällde att hälsa på hos morfar innan han dog. Vi var där kvällen före och jag stickade med mamma medan syrran klippte Astrid lugg och det var väldigt lugnt faktiskt. Morgonen därpå somnade han in och jag är nu jätteglad att framför allt Elsa var så bestämd på att vilja åka till honom.
Nu är han begravd i minneslunden på Fränsta kyrkogård.
Jag hoppas innerligt att detta år blir ett, på alla tänkbara sätt, trevligare år än det gångna. Jag hade såklart åtskilliga fina stunder förra året, men det blir så lätt att allt överskuggas av den jobbiga hösten. Jag hoppas också att jag kommer få lättare att tänka tillbaka på tiden jag haft med Stellmagg utan att brottas med skuldkänslor över hans död.
