En vanlig lördag
Lördagen den 28 mars
I morse hade Astrid kräkts i sin säng och jag blev alldeles förskräckt, eftersom jag var övertygad om att hon fått magsjuka. Tack och lov så har hon inte kräkts mer och inte verkat dålig på något vis. Jag vill gärna inte vara hemma fler dagar.
Stellan har vilat i två veckor eftersom han varit halt och svullen i ett bakben, men han verkar helt bra nu och jag tog ut honom på en liten tur barbacka idag. Lakritz fick följa med eftersom jag bara red ner till Ljungan och tillbaka plus en bit på vägen förbi mitt hus. Hon gick bredvid Stellan hela vägen och såg supermallig ut. När vi vände vid Ljungan, så drog hon hemöver med vilda krumsprång och Stellan galopperade på stället i sin iver att få springa i kapp henne.Dock fick han bara trava lite med lite avlutande samlad galopp. Jag hade bootsen på honom och det verkar som att om man inte sticker i väg i vilt fyrsprång så sitter de bra. För er som eventuellt är spekulant på sådana rekommenderar jag att ni försöker få tag på den äldre modellen av Easy boots, som jag tycker sitter bättre.
Friggeboden där smådjuren huserar har varit fylld av folk de senaste dagarna, eftersom ryktet om de nya marsvinen spridit sig. Anna Olsson var här i dag med sina barn och klappade och gosade. Men fortfarande tycker de flesta att råttorna är minst lika häftiga.
Jag bakade kladdkakemuffins med godisglasyr i går kväll och de blev riktigt goda, om jag får säga det själv. Dock var jag tvungen att springa ner till mamma och pappa tre gånger för att hämta ingredienser som jag inte hade. Jag tror att jag måste bunkra upp lite basvaror i mitt skafferi.
Jag var in på Skatteverkets hemsida häromdagen och till min enorma glädje såg jag att jag ska få tillbaka 7700 på skatten. Välbehövligt! Det är väl vad jag har förlorat på alla dagar jag vabbat med Astrid.
I morgon tänkte jag försöka hinna med att klippa Hubbe med min nya klippmaskin. Skulle ju till att göra det förra helgen, men då var det elfel på den, så jag bytte till en ny på hööks i onsdags då jag var till stan.
Ha en trevlig lördagkväll och kom ihåg att ställa om klockan!
I morse hade Astrid kräkts i sin säng och jag blev alldeles förskräckt, eftersom jag var övertygad om att hon fått magsjuka. Tack och lov så har hon inte kräkts mer och inte verkat dålig på något vis. Jag vill gärna inte vara hemma fler dagar.
Stellan har vilat i två veckor eftersom han varit halt och svullen i ett bakben, men han verkar helt bra nu och jag tog ut honom på en liten tur barbacka idag. Lakritz fick följa med eftersom jag bara red ner till Ljungan och tillbaka plus en bit på vägen förbi mitt hus. Hon gick bredvid Stellan hela vägen och såg supermallig ut. När vi vände vid Ljungan, så drog hon hemöver med vilda krumsprång och Stellan galopperade på stället i sin iver att få springa i kapp henne.Dock fick han bara trava lite med lite avlutande samlad galopp. Jag hade bootsen på honom och det verkar som att om man inte sticker i väg i vilt fyrsprång så sitter de bra. För er som eventuellt är spekulant på sådana rekommenderar jag att ni försöker få tag på den äldre modellen av Easy boots, som jag tycker sitter bättre.
Friggeboden där smådjuren huserar har varit fylld av folk de senaste dagarna, eftersom ryktet om de nya marsvinen spridit sig. Anna Olsson var här i dag med sina barn och klappade och gosade. Men fortfarande tycker de flesta att råttorna är minst lika häftiga.
Jag bakade kladdkakemuffins med godisglasyr i går kväll och de blev riktigt goda, om jag får säga det själv. Dock var jag tvungen att springa ner till mamma och pappa tre gånger för att hämta ingredienser som jag inte hade. Jag tror att jag måste bunkra upp lite basvaror i mitt skafferi.
Jag var in på Skatteverkets hemsida häromdagen och till min enorma glädje såg jag att jag ska få tillbaka 7700 på skatten. Välbehövligt! Det är väl vad jag har förlorat på alla dagar jag vabbat med Astrid.
I morgon tänkte jag försöka hinna med att klippa Hubbe med min nya klippmaskin. Skulle ju till att göra det förra helgen, men då var det elfel på den, så jag bytte till en ny på hööks i onsdags då jag var till stan.
Ha en trevlig lördagkväll och kom ihåg att ställa om klockan!
Marsvin, marsvin och åter marsvin!
Torsdagen den 26 mars
Oj, vad många dagar som gått sedan jag skrev sist! Var tar tiden vägen?!
Jag har varit hemma med Astrid förra veckan plus måndag och tisdag denna veckan, eftersom hon fick en reaktion av sin 18 månaders vaccinering och fick Röda hundutslag. Det var ju inget som smittade, men hon hade feber någon dag och var inte så pigg. Nu har utslagen nästan helt försvunnit i alla fall och hon var på dagis igår och idag.
Mitt innehav av marsvin fördubblades igår och då var det inte så att Mimmi fick smått. Nej, jag åkte till Sundsvall för att hämta en hona till min ensamma hane och på något underligt vis kom jag hem med en högdräktig hona, en 4 veckors hane, en 4 veckors hona och den hona som jag planerat att köpa. Herregud, jag skulle ju ha förmyndare med mig såna här gånger! Om Mimmi får 4 bebisar och den nya honan också, så har jag helt plötsligt 15 stycken! Har jag blivit en sådan där djursamlare man ser på TV:n? Skillnaden är väl att mina älsklingar har klanderfri omvårdnad och den finaste tänkbara maten. Har knappt råd att köpa grönsaker till mig själv, men marsvinen snaskar i sig sallad och gurka. De två nya äldre honorna är i alla fall gudomligt härliga och jättetjusiga. Ska lägga in några bilder på dem, så fort jag tagit några. Mimmi kan knappast ha många dagar kvar för hon är mer än sprickfärdig och jag hoppas innerligt att allt går bra.
Nu verkar det som att Svenska åsneföreningen kommer att ha sin årliga utställning i Letsbo i Hälsingland i slutet av augusti. Gissa vem som ska åka dit? Jag hoppas verkligen att det blir av så att jag äntligen får möjlighet att fara. Det brukar ju vara så långt ner i Sverige annars. Det är inte bara utställning utan även körklasser, galopplöp, hoppning, lydnad och dressyr. Nu jäklar ska det tränas bara det blir barmark!
Robert är i Åre med jobbarkompisar ( utbildning! jojo!) och kommer inte hem förrän på söndag. Han ska bla åka hundspann och jag är så avundsjuk. Det verkar jättehärligt! Själv fick jag gå till stallet redan klockan 5 i morse för att hinna klart innan Robert blev hämtad kvart i 6. Mindre härligt!
Oj, vad många dagar som gått sedan jag skrev sist! Var tar tiden vägen?!
Jag har varit hemma med Astrid förra veckan plus måndag och tisdag denna veckan, eftersom hon fick en reaktion av sin 18 månaders vaccinering och fick Röda hundutslag. Det var ju inget som smittade, men hon hade feber någon dag och var inte så pigg. Nu har utslagen nästan helt försvunnit i alla fall och hon var på dagis igår och idag.
Mitt innehav av marsvin fördubblades igår och då var det inte så att Mimmi fick smått. Nej, jag åkte till Sundsvall för att hämta en hona till min ensamma hane och på något underligt vis kom jag hem med en högdräktig hona, en 4 veckors hane, en 4 veckors hona och den hona som jag planerat att köpa. Herregud, jag skulle ju ha förmyndare med mig såna här gånger! Om Mimmi får 4 bebisar och den nya honan också, så har jag helt plötsligt 15 stycken! Har jag blivit en sådan där djursamlare man ser på TV:n? Skillnaden är väl att mina älsklingar har klanderfri omvårdnad och den finaste tänkbara maten. Har knappt råd att köpa grönsaker till mig själv, men marsvinen snaskar i sig sallad och gurka. De två nya äldre honorna är i alla fall gudomligt härliga och jättetjusiga. Ska lägga in några bilder på dem, så fort jag tagit några. Mimmi kan knappast ha många dagar kvar för hon är mer än sprickfärdig och jag hoppas innerligt att allt går bra.
Nu verkar det som att Svenska åsneföreningen kommer att ha sin årliga utställning i Letsbo i Hälsingland i slutet av augusti. Gissa vem som ska åka dit? Jag hoppas verkligen att det blir av så att jag äntligen får möjlighet att fara. Det brukar ju vara så långt ner i Sverige annars. Det är inte bara utställning utan även körklasser, galopplöp, hoppning, lydnad och dressyr. Nu jäklar ska det tränas bara det blir barmark!
Robert är i Åre med jobbarkompisar ( utbildning! jojo!) och kommer inte hem förrän på söndag. Han ska bla åka hundspann och jag är så avundsjuk. Det verkar jättehärligt! Själv fick jag gå till stallet redan klockan 5 i morse för att hinna klart innan Robert blev hämtad kvart i 6. Mindre härligt!
BE-körkort
Onsdagen den 18 mars
Jag har så smått satt igång med att läsa teorin till BE kort, eftersom jag måste lösa det här med att aldrig kunna få med mig Stellans tävlingsvagn, när jag ska på tävling. Robert och jag planerar att sälja min gamla Volvo och köpa en pickup att dela på (han vill ha en jaktbil!). Då kan jag ha vagnen på flaket och hästarna i transporten bakom. Men för att få framföra dylikt ekipage på vägen måste jag alltså ha BE kort. Vi hade redan teoriböckerna hemma eftersom Robert fick dem när han jobbade på värmeverket i Ljusdal och det var tänkt att de anställda skulle ta BE kort. Jag tänkte plugga lite först innan jag anmäler mig till körskolan. Min dröm är ju egentligen en hästbuss för B kort med dragkrok, så att jag antingen kan ha en släpvagn med tävlingsvagnen på eller hänga på hästtransporten och köra 4 hästar på en gång när vi åker till tex hopp- eller brukstävlingar. Men min ekonomi tillåter inte riktigt detta, tyvärr!
Jag har undvikit att skriva här på min blogg, eftersom jag haft en sån formsvacka och bara haft deppigheter och tusen bedrövelser i tankarna den sista tiden pga Asta och Rosami. Jag kan fortfarande knappt tänka på Asta utan att böla en skvätt, men det blir bättre.
Nu har jag haft flera som har fått känna på marsvinet Mimmis mage och samtliga är övertygade att hon är dräktig, så håll tummarna att allt går bra! Mimmi har ju blivit så tam och nyfiken sedan jag började ge henne sallad varje dag, så nu kommer hon fram på en gång man öppnar luckan till buren. Jag letar fortfarande efter en dam till Donke,men inget napp ännu. Har sett en del på Blocket, men de har varit så långt borta.
Astrid och jag är hemma igen eftersom hon är febrig och förkyld. Jag kan ju lika gärna säga upp mig, för jag är ju nästan aldrig på jobbet ändå!
Jag har så smått satt igång med att läsa teorin till BE kort, eftersom jag måste lösa det här med att aldrig kunna få med mig Stellans tävlingsvagn, när jag ska på tävling. Robert och jag planerar att sälja min gamla Volvo och köpa en pickup att dela på (han vill ha en jaktbil!). Då kan jag ha vagnen på flaket och hästarna i transporten bakom. Men för att få framföra dylikt ekipage på vägen måste jag alltså ha BE kort. Vi hade redan teoriböckerna hemma eftersom Robert fick dem när han jobbade på värmeverket i Ljusdal och det var tänkt att de anställda skulle ta BE kort. Jag tänkte plugga lite först innan jag anmäler mig till körskolan. Min dröm är ju egentligen en hästbuss för B kort med dragkrok, så att jag antingen kan ha en släpvagn med tävlingsvagnen på eller hänga på hästtransporten och köra 4 hästar på en gång när vi åker till tex hopp- eller brukstävlingar. Men min ekonomi tillåter inte riktigt detta, tyvärr!
Jag har undvikit att skriva här på min blogg, eftersom jag haft en sån formsvacka och bara haft deppigheter och tusen bedrövelser i tankarna den sista tiden pga Asta och Rosami. Jag kan fortfarande knappt tänka på Asta utan att böla en skvätt, men det blir bättre.
Nu har jag haft flera som har fått känna på marsvinet Mimmis mage och samtliga är övertygade att hon är dräktig, så håll tummarna att allt går bra! Mimmi har ju blivit så tam och nyfiken sedan jag började ge henne sallad varje dag, så nu kommer hon fram på en gång man öppnar luckan till buren. Jag letar fortfarande efter en dam till Donke,men inget napp ännu. Har sett en del på Blocket, men de har varit så långt borta.
Astrid och jag är hemma igen eftersom hon är febrig och förkyld. Jag kan ju lika gärna säga upp mig, för jag är ju nästan aldrig på jobbet ändå!
Nu är det gjort
Söndagen den 8 mars
På lördag eftermiddag kom grävaren hit och grävde vid ridbanan.Jag gav Rosami en dubbel dos smärtstillande tillsammans med en massa havre, morötter och äpplen och stack ut på en längre ridtur tillsammans med Elin. Jag lyckades länge hålla mig ifrån att storböla, till och med när jag matade henne och klippte av en bit av hennes fina vita man som minne, men när vi red förbi hennes hage och hon vände på huvudet och tittade på oss var det kört. Känslan är att likna med ett knivhugg i bröstet och jag känner mig så skyldig, eftersom det är jag som bestämt att hon ska dö. Jag har aldrig varit med när någon av mina hästar avlivats och ibland plågas jag av funderingar om huruvida det är rätt sätt att göra. Men jag är rädd att jag inte skulle kunna glömma en sådan upplevelse och det skulle solka ner hela minnet av hästen. På det här sättet så minns jag ju bara alla bra saker om henne. Sen är jag så "glad" att jag har en sambo som avlivar hästarna hemma här på gården, så det sker lugnt och stilla bland människor de är vana vid och i en välkänd miljö.
Rosami och Ellen på maskeradhoppning i Bräcke. De vägrade ut sig, men de var ju så fina.
Asta blev ju begravd i samma grav och jag kan inte låta bli att tänka på att det skulle bli sånt sammanträffande att hon blev i hjälkörd ett par dagar efter att jag pratade med grävkillen om det var möjligt att gräva ute nu. Det känns underligt olustigt, ungefär som att min mamma inte törs köpa svarta "finkläder" av rädsla för att hon ska få bära dem på en begravning snart därpå. Nej usch, vad många svarta tankar och funderingar jag har i skallen nu! Jag hoppas jag kan skaka av mig det här nu och att det händer en del trevliga saker framöver.
Lakritz verkar i alla fall stormtrivas här. Hon står inne i en av de större boxarna på nätterna men är ute lös på gården så fort jag eller tjejerna är där. Hon är så charmig och verkar verkligen gilla mig, för hon följer mig i hasorna hela tiden. Jag har ju förstås mutat henne en hel del!
Jag hyser också en viss förhoppning om att marsvinet Mimmi är dräktig. Vi får väl se. Jag har ännu inte hittat en flicka till Donke, men det ska väl dyka upp någon till slut.
Rosami och Asta
Torsdagen den 6 mars
Jag vill direkt varna alla läsare av min blogg att detta blir ett riktigt deppigt inlägg. Jag har mått riktigt uselt sedan Asta blev överkörd och det blir inte bättre av att jag har bestämt mig för att avliva Rosami och låta dem begravas tillsammans. Jag har lejt en kille på byn som ska komma med sin traktorgrävare och gräva vid ridbanan. Robert har lovat att skjuta Rosami så fort det är grävt och det känns på sätt och vis skönt att han gör det så hon slipper åka iväg någonstans, men ni må tro att jag känner mig oerhört nere. På något vis håller jag masken bland folk, man vill ju helst inte bli betraktad som rubbad, men så fort jag blir ensam bölar jag så ögonen svider och det värker i bröstet. Folk som inte haft djur som en familjemedlem och som de fäst sig riktigt vid tycker nog att nån som jag är snudd på löjlig som lipar och går an över döda djur. Jag får till och med ångest när Elsa kryper upp i soffan bredvid mig och vill bli kliad, när jag vet att hennes syster ligger likstel i Lasses vedbod i väntan på att komma i jorden.
Jag hoppas innerligt att mina följande blogginlägg kommer att vara som mina vanligtvis glada kåserier med humorinslag, men det kan ta mig en dag eller två att bli lättare i sinnet.
Jag vill direkt varna alla läsare av min blogg att detta blir ett riktigt deppigt inlägg. Jag har mått riktigt uselt sedan Asta blev överkörd och det blir inte bättre av att jag har bestämt mig för att avliva Rosami och låta dem begravas tillsammans. Jag har lejt en kille på byn som ska komma med sin traktorgrävare och gräva vid ridbanan. Robert har lovat att skjuta Rosami så fort det är grävt och det känns på sätt och vis skönt att han gör det så hon slipper åka iväg någonstans, men ni må tro att jag känner mig oerhört nere. På något vis håller jag masken bland folk, man vill ju helst inte bli betraktad som rubbad, men så fort jag blir ensam bölar jag så ögonen svider och det värker i bröstet. Folk som inte haft djur som en familjemedlem och som de fäst sig riktigt vid tycker nog att nån som jag är snudd på löjlig som lipar och går an över döda djur. Jag får till och med ångest när Elsa kryper upp i soffan bredvid mig och vill bli kliad, när jag vet att hennes syster ligger likstel i Lasses vedbod i väntan på att komma i jorden.
Jag hoppas innerligt att mina följande blogginlägg kommer att vara som mina vanligtvis glada kåserier med humorinslag, men det kan ta mig en dag eller två att bli lättare i sinnet.
Asta
Onsdagen den 5 mars
I går kväll blev min brors hund Asta, ihjälkörd och dödad på vägen utanför deras hus. Asta var ju den av valparna efter min hund Mimmi, som kunde gå lös bäst och som lyssnade om man ropade tillbaka henne. Men det behövs ju bara att de smiter ut på vägen en enda gång om olyckan är framme. Jag är hemskt förtvivlad och har suttit i soffan hela natten och storgrinat. Om det gick att genomföra skulle jag byta mina hundars liv mot hennes, eftersom jag, trots att jag älskar dem, känner att Asta betyder mer för honom. Jag har ställt upp med henne på utställning och hon blev bla bästa Jack Russell och gick alltid så fint i koppel trots att hon aldrig tränat på det. Våra hundar ryker ihop emellanåt och häromdagen slogs Elsa och Asta så våldsamt nere hos min mamma och pappa att de har blodstänk på tapeterna som nog aldrig går bort. Nog hade jag trott att Mimmi som blir 13 år nu i maj skulle dö före någon av hennes valpar, men så blev nu inte. Nej fy, egentligen skulle man inte ha djur överhuvudtaget! Jag far så fruktansvärt illa när jag mister dem.
Usch, nu känner jag att det räcker med jobbigheter för flera år framåt. Men är det inte ofta så att mycket hemskheter sammanfaller med varandra.
I går kväll blev min brors hund Asta, ihjälkörd och dödad på vägen utanför deras hus. Asta var ju den av valparna efter min hund Mimmi, som kunde gå lös bäst och som lyssnade om man ropade tillbaka henne. Men det behövs ju bara att de smiter ut på vägen en enda gång om olyckan är framme. Jag är hemskt förtvivlad och har suttit i soffan hela natten och storgrinat. Om det gick att genomföra skulle jag byta mina hundars liv mot hennes, eftersom jag, trots att jag älskar dem, känner att Asta betyder mer för honom. Jag har ställt upp med henne på utställning och hon blev bla bästa Jack Russell och gick alltid så fint i koppel trots att hon aldrig tränat på det. Våra hundar ryker ihop emellanåt och häromdagen slogs Elsa och Asta så våldsamt nere hos min mamma och pappa att de har blodstänk på tapeterna som nog aldrig går bort. Nog hade jag trott att Mimmi som blir 13 år nu i maj skulle dö före någon av hennes valpar, men så blev nu inte. Nej fy, egentligen skulle man inte ha djur överhuvudtaget! Jag far så fruktansvärt illa när jag mister dem.
Usch, nu känner jag att det räcker med jobbigheter för flera år framåt. Men är det inte ofta så att mycket hemskheter sammanfaller med varandra.
Gris- och fårslagsmål
Måndagen den 2 mars
Tänk att vi redan kommit in i mars! Snart är våren här!
Min pappa har kommit hem från sjukhuset och allt tycks ha gått jättebra! Tumören i urinblåsan hade blockerat ena njuren så att den hade dött, men den kunde vara kvar i kroppen, så den gjorde de inget åt. Han väntar på en del provsvar, men hittills verkar allt bra.
Lakritz verkar stormtrivas här och springer lös på stallbacken varje dag. Hon är så mutad med godsaker (Mariekex, torkade bananchips och morotsflingor) att hon går fot bredvid mig och väntar att bli matad. Tyvärr så sprang hon in till stallet en dag och puttade upp stalldörren när jag inte såg. Väl där måste hon ha stuckit in huvudet över boxkanten till Ulla för när jag kom in såg det ut som ett blodbad. Ulla hade bitit av spetsen på Lakritz ena öra, så nu är hon märkt för livet. Men fortfarande kan hon inte låta bli att stanna till vid Ullas boxdörr och fnysa eller skrapa ilsket med foten som för att reta henne. Dessutom måste man förvarna Ulla om man tänker gå in till henne annars anfaller hon som en krokodil i tron att det är Lakritz som kommer.
Jag fick komma ut och rida denna helgen också! Jag red "lilla svängen" på Stellan med Ellen på Isa och Olina på Eira. De hade redan varit ute med Afrodite och Bestmaggan, men jag tvingade ut dem en gång till. Det var bara ett par minusgrader, men det blåste så vi höll på att få köldskador. Olina körde hårtorken på sina fötter när vi kom hem!
Marsvinet Mimmi verkar vara dräktig, men jag blev ju i och för sig lurad förra gången, så jag håller mig kall ett tag till innan jag hoppas allt för mycket. Det har gått snart tio veckor sedan vi släppte henne med Max, så har vi tur kanske vi har ungar snart! Håll tummarna! Jag är spekulant på en tjejkompis till stackars ensamma Donke, så är det någon som har en hona så kontakta mig.
Har fått nys om en bekant till en bekant som har en Belgisk jättehona och en Fransk Vädurshane till salu. Priset var lite högt, men jag avvaktar så får vi se.
Astrid och jag är hemma, eftersom hon kraxat och hostat hela natten. Jag får väl sparken snart, eftersom jag knappt varit på jobbet hittills i år!
Tänk att vi redan kommit in i mars! Snart är våren här!
Min pappa har kommit hem från sjukhuset och allt tycks ha gått jättebra! Tumören i urinblåsan hade blockerat ena njuren så att den hade dött, men den kunde vara kvar i kroppen, så den gjorde de inget åt. Han väntar på en del provsvar, men hittills verkar allt bra.
Lakritz verkar stormtrivas här och springer lös på stallbacken varje dag. Hon är så mutad med godsaker (Mariekex, torkade bananchips och morotsflingor) att hon går fot bredvid mig och väntar att bli matad. Tyvärr så sprang hon in till stallet en dag och puttade upp stalldörren när jag inte såg. Väl där måste hon ha stuckit in huvudet över boxkanten till Ulla för när jag kom in såg det ut som ett blodbad. Ulla hade bitit av spetsen på Lakritz ena öra, så nu är hon märkt för livet. Men fortfarande kan hon inte låta bli att stanna till vid Ullas boxdörr och fnysa eller skrapa ilsket med foten som för att reta henne. Dessutom måste man förvarna Ulla om man tänker gå in till henne annars anfaller hon som en krokodil i tron att det är Lakritz som kommer.
Jag fick komma ut och rida denna helgen också! Jag red "lilla svängen" på Stellan med Ellen på Isa och Olina på Eira. De hade redan varit ute med Afrodite och Bestmaggan, men jag tvingade ut dem en gång till. Det var bara ett par minusgrader, men det blåste så vi höll på att få köldskador. Olina körde hårtorken på sina fötter när vi kom hem!
Marsvinet Mimmi verkar vara dräktig, men jag blev ju i och för sig lurad förra gången, så jag håller mig kall ett tag till innan jag hoppas allt för mycket. Det har gått snart tio veckor sedan vi släppte henne med Max, så har vi tur kanske vi har ungar snart! Håll tummarna! Jag är spekulant på en tjejkompis till stackars ensamma Donke, så är det någon som har en hona så kontakta mig.
Har fått nys om en bekant till en bekant som har en Belgisk jättehona och en Fransk Vädurshane till salu. Priset var lite högt, men jag avvaktar så får vi se.
Astrid och jag är hemma, eftersom hon kraxat och hostat hela natten. Jag får väl sparken snart, eftersom jag knappt varit på jobbet hittills i år!
