mahoglunds

Torsdagen den 11 november

Har precis bölat mig igenom en artikel i Hästfocus om avlivning av hästar. Den fick mig att tänka på en häst jag jobbade med i ett travstall när jag var yngre. Det var ett stort mörkt varmblod, som hette Leutens Dior. När jag började jobba skulle han sättas igång efter en utläkt benskada och han blev en av de hästar jag skulle sköta och träna. Leutens gillade verkligen inte män och visade det väldigt tydligt med bakslickade öron och tydliga hot mot allt mansfolk. Men han och jag kom otroligt bra överens och han var alltid jättesnäll mot mig och även andra tjejer. Jag red ofta "mina" hästar i skogen och Leutens var den som man märkte mest på att han gillade det. Han fullkomligt flög fram över stock och sten och jag fick alltid hålla igen honom eftersom det tagvis gick för fort. Men när jag skulle arbeta honom framför vagn blev han som en helt annan häst och hade inget driv överhuvudtaget. Han ville verkligen inte vara travhäst och det syntes så väl! Det här ledde ju såklart till att han blev oönskad och om han inte kunde säljas skulle han avlivas. Jag blev erbjuden att få honom, men jag hade ju precis slutat gymnasiet och hade två hästar sen förut, så jag hade helt enkelt inte råd.
Så en dag till min stora glädje fick jag veta att en ung tjej skulle komma och titta på honom, eftersom hon nyligen mist sin häst. Jag borstade honom blank och sken som sola i Karlstad när jag gick hem den kvällen, övertygad om att han skulle få ett nytt hem. Dagen därpå fick jag veta att min guldklimp visat sig vara "alldeles för stor" enligt flickan och pappan drog förstås åt sig öronen, när Leutens inte var snäll mot honom. Jag blev helt förkrossad, eftersom jag insåg att det här var dödsdomen.
Det här var på den tiden det fanns slakteri i Torpshammar och det bestämdes att de skulle komma och hämta honom. Jag gick till jobbet den dagen med ett tungt sinne och storgrät, när jag ryktade honom för sista gången.Jag tog på honom en grimma, så att de lätt skulle kunna ta honom och lämnade honom inne i sin box.  Jag visste vilken tid bilen skulle komma, så jag körde ut med Stellmagg, som var en av hästarna på gården jag arbetade med. Jag var borta jättelänge för att vara säker på att det skulle vara klart när jag kom hem. Men till min stora bestörtning ser jag bilen stå på stallbacken, när jag kom tillbaka och gubbarna satt vid stallet och rökte.
- Vi får inte tag i honom, han vänder baken till och tänker sparkas, men de säger att du kan handskas med honom.
Om de så hade stuckit mig i bröstet med en kniv hade det inte kunnat göra mer ont. Jag hade ju till och med tagit på honom grimma för att de lätt skulle kunna ta honom! Nu blev jag alltså tvungen att ta ut honom åt dem! Jag kommer ALDRIG att glömma ögonblicket när jag öppnade boxdörren och Leutens kommer direkt fram till mig och luktar på min utsträckta hand. Jag önskade att han hade sparkat och huggit åt mig så jag hade kunnat springa därifrån!
- Men oj, vad han var snäll med dig, sa en av gubbarna. Du får leda på honom också.
Om jag var upprörd tidigare så var det inget mot för hur jag kände mig då. Jag blev alltså tvungen att leda på honom på transporten som skulle köra honom till döden för att han tyckte om mig! Han följde mig såklart hur snällt som helst.
När de stängde luckan och for brast det såklart och jag grät så jag hulkade och sprang med tårarna sprutande till stallet. Resten av dagen mockade jag och grät, jag kärrade spån och grät, jag körde hästar och grät, jag bar hö och grät och jag grät tills jag höll på att bli tokig. Gubbarna på gården höll sig undan mig hela dagen fast jag tror aldrig de kan fatta hur jag led. De här gubbarna av det gamla gardet såg inte på djuren med samma ögon som jag. Travhästar skulle ju såklart tjäna pengar och jag vet ju egentligen att ett travstall inte kan samla på sig oönskade djur som jag senare i livet har gjort. Men ändå! Och jag led ju oerhört och kände mig skyldig eftersom jag hade fått ta honom om jag hade kunnat. I bland undrar jag om inte den här händelsen till viss del har gjort mig till "den galna damen med alla djuren". Leutens skulle ha blivit en bra ridhäst hos någon tjej om han hade fått chansen. Jag glömmer honom i alla fall inte!