Fetisdag

Tisdagen den 24 februari

Nu har alla i familjen fått reda på att Lakritz flyttat hit och jag är glatt överraskad att det gick så smärtfritt. Pappa upptäckte henne idag när han skulle hämta ved i vedboden som ligger vägg i vägg med stallet. Då tyckte han sig höra konstiga ljud innifrån stallet, så han gick in för att titta och fick syn på henne när hon stod på bakbenen och kikade över boxkanten. Min pappa (som är näst intill blind utan glasögon) rusade in till min mamma och förkunnade med hög röst att det stod nåt konstigt djur i stallet.
- Jag tror att det är ett får!
- Men är det inte nån av åsnorna som står inne då? sa mamma och blev mer eller mindre uttvingad till stallet för att själv se efter.Och mycket riktigt där stod hon ju, lilla söta Lakritz, och tills jag kom hem hade alla heta känslor svalnat och mamma till och med skrattade lite åt det hela. Puh, vilken lättnad! Nu har jag efter att ha varit in på en hemsida om körning med getter blivit väldigt inspirerad att köra in Lakritz. Många använder tydligen en hunddragsele med lokor från Börjes och jag tror att jag ska köpa en sån. Är även sugen på en skrinda därifrån.


I morgon ska min pappa läggas in på Sundsvalls sjukhus för att operera bort en tumör i urinblåsan. Läkarna kan inte avgöra om det är en godartad eller elakartad tumör förrän operationen är gjort, men vi håller naturligtvis tummarna för att det är det förstnämnda. Jag tycker att det har varit läskigt med mammas hjärtoperation tidigare i vinter, men hon är ju jättepigg nu, så vi får hoppas att det går lika bra för pappa.

Jag lämnade Astrid på dagis i morse och gick till jobbet eftersom jag tyckte hon verkade mycket piggare , men vid tvåtiden fick jag hämta henne eftersom hon var alldeles geggig i ögonen. Antagligen har hon fått ögoninflammation och jag fick inte komma tillbaka med henne förrän hennes ögon var helt "geggfria" vilket förmodligen innebär resten av veckan. Jag som knappt har hunnit börja jobba efter hennes inskolning och förkylning! Blir fattigt denna månad!

Har ni ätit några semlor idag? Jag har ätit två! Mums!

Lakritz ankomst och slöa medryttare

Måndagen den 23 februari

Som många kanske anat kom så Lakritz hit till gården. Jag gruvade mig så hemskt för att tala med min familj om saken att jag helt enkelt lät bli! Jag hämtade henne i fredags efter jobbet och hon fick åka ibagageutrymmet i min 245:a. Det verkade på henne som hon hade gjort det hur många gånger som helst för hon stod helt lugnt. För något år sedan sydde jag om grimman som Madicken haft och gav den till Lindberga för att Lakritz skulle ha den och den satt perfekt. Maria har tränat henne att bli ledd, så hon går hur fint som helst. Jag har inte släppt henne in till åsnorna, men vi har gått på promenad varje dag och hälsat på djuren här. Ulla och Lakritz är bittra fiender, så de kan knappast gå tillsammans. När Lakritz är lös i stallet och tittar över boxdörren in till Ulla, så blir Ulla helt vansinnig och kastar sig fram som en vildhund och gläfser så saliven sprutar, varpå Lakritz stångar i dörren så det dånar. Jag har trimmat Lakritz päls (för hand med en sax vilket gav mig sår på fingrarna av brännblåsor) och kastade in en tuss till Ulla. Hon frustade av ilska och högg i den och trampade vildsinnt på den.
Apropå min familjs reaktion på Lakritz så tog Robert det förvånansvärt bra, när han upptäckte henne idag, när vi var in en sväng i stallet med Astrid för att ge Ulla några äpplen. Lakritz reste sig på bakbenen och kikade över boxkanten, när vi kom in och det enda han sa var:
- Va fan är det där!?
- Ett får, sa jag.
- Ska det vara här?
- Japp!
- Vet din mamma och pappa om det?
- Näpp!
- Vad glada de ska bli! fnös han ironiskt.
- Mycket troligt! sa jag och sen har han inte nämnt det mer. 
Jag åtekommer till mina föräldrars reaktion, eftersom jag inte ännu tagit mod till mig och sagt nåt. Jag hade ju hoppats att de skulle upptäcka henne själva och helst hinna avreagera sig innan de talade med mig.

Min syster Lena har fått TVAR, ni vet den där sjukan som orienterarna fick. Hon har ju så himla dåligt immunförsvar eftersom hon tar cellgifter för sin svåra reumatism, och har varit jättedålig länge. Men nu har läkaren alltså konstaterat TVAR. Hoppas hon får bra medicin så att hon blir pigg igen.

Flickorna som rider här har haft en riktigt formsvacka och knappt visat sig här. Jag blir superbesviken när jag är tvungen att ringa och tvinga hit dem. Ellen och Olina skulle hit på Pulsslag (de får idrotta (rida) på skoltid) idag. De kom strax före halv tre och for igen med trebussen. Vattnet till hagarna som de lovat att  fixa åt mig "glömde" de bort. Extra besvärligt eftersom jag stukat handleden.Helger och lediga dagar sover de samtliga bort hellre än komma hit och rida och hjälpa till. Nu börjar jag lessna rejält på det här! Många av gårdens invånare är ju införskaffade enbart för deras skull och det har hitills bara gett mig extra arbete och utgifter. Fyra timmar på en helg uppväger inte att hästarna fått stå i två veckor utan vare sig ryktning eller ridning. Skärpning!

Asrtrid är småkrasslig och hes, så vi blir antagligen hemma i morgon. Hon sitter just nu i vår säng och äter glass. Hon som brukar sova som en stock så här dags.

Längtar till våren

Onsdagen den 18 februari

Nu är jag mer än lovligt less på kylan! Jag vill ha dagar med ca -5 grader. Det är mer än tillräckligt. Dock vill jag inte ha plusgrader och slask heller ( man blir aldrig nöjd!). Jag kräks snart på bottenfrusna vattenbaljor och allt kånkande med vattenhinkar. Hörde en bra grej av en bekant till Robert som är bonde och även elektriker. Han hade gjort det enkelt för sig och stoppat en vanlig värmekabel (likadan som jag har på vattenledningen i stallet) i en trädgårdsslang mellan hagen och ladugården. Den låg direkt på backen och frös inte. Så vill jag också göra! Låter både enkelt och tidsbesparande.

Astrid var med mig i stallet igår, medan jag mockade åt åsnorna. Hon provade först att äta hästskit (jo, jag hann stoppa henne!) och sedan att ge det till Ulla, som inte var intresserad. Jag gav Astrid påsen med kattfoder, som Ulla äter av, och sa åt henne att mata grisen. Astrid (och Ulla!) hade hur roligt som helst och hon skrattade högt varje gång Ulla knaprade i sig av fodret.

Anna-Lena ringde för en stund sedan och ville höra om jag var intresserad av Lakrits. Jag vill ju så gärna ha henne, men min familj kommer att bli galen! Ibland blir jag avundsjuk på Anna-Lena som är boss på sin egen gård och kan göra som hon vill! Jag ska i vart fall fundera nån dag på saken.


Länge sen sist igen!

Måndagen den 16 februari

Red ut i går på Stellmagg med Elin på Afrodite och Emma Hafstad på Isa. Jättefint  väder och inte alltför kallt. Tänkte testa Stellans easyboots lite mer och det blev både flipp och flopp. Fram satt de bra sånär som att jag tappade den ena när vi galopperade på en oplogad väg. Bakbootsen tappade vi nog 3 gånger var! Men vi hade en jättemysig tur i alla fall! Har faktiskt lite träningsvärk idag, men det var väl för att jag fick hoppa av och på så många gånger.

Rosami ser inte ut att bli bättre. Hon är nyverkad nu men hon går inte många steg i onödan. Var på Apoteket och löste ut en ny kur Finadyne (440 kr! och så Stellans tandläkarräkning på 1150. Vadå pensionsspara? Hur har man råd med sånt?). En del säger ju att Finadyne är dåligt för deras magar, men vad gör man då? Håll tummarna!

Hörde att Lindbergas lilla get Johanna vandrat vidare till de evigt gröna ängarna efter tio år som gårdsmaskot. Det jag minns mest av henne var hur galen hon blev när jag hade med mig någon av åsnorna till Lindberga. Hon försökte stånga dem och var allmänt omöjlig. Maria var tvungen att fånga in henne. Funderar mycket på Anna-Lenas erbjudande om att ta emot Lakrits (fåret) och jag ska villigt erkänna att jag är supersugen. Till skillnad från min sambo och resten av familjen! Skulle vara perfekt att ha henne i åsnehagen som det är fårstängsel kring (Hubbe går ju ut och in som han vill förstås, men hon kanske är snällare!) Lakrits fick grimman jag sydde till Madicken när hon var nyfödd och jag har för mig att Maria tränade henne lite att bli ledd i grimma. Det vore ju jättehäftigt att ha med henne på ponny/åsneriding tillsammans med Ulla!

Var till Ånge på middag i lördags med mina gamla arbetskamrater från Spångbro och vi hade jätteroligt. Kom hem två på natten, men det tog inte Astrid någon hänsyn till när hon vaknade halv sju på söndagsmorgonen. Som vanligt var ju jag nykter, eftersom jag var tvungen att köra bil. Men jag har sagt att nu blir det Bykrogen nästa gång, så jag kan ta mig en stänkare!

Snö, snö och åter snö!

Söndagen den 7 februari

Nu har väl vi fått snö så att vi kan vara nöjda! Hagstolparna som står längs med byvägen är sånär som på yttersta spetsen helt begravda i snö. Fårstängslet likväl som eltråden syns inte alls. Tur att åsnorna och hästarna (förutom Hubbe) verkar veta att stängslet finns där under snön. Robert har plogat vår och mamma och pappas gård oräkneliga gånger och senast för några timmar sedan, men det är ju redan 1 decimeter snö. Åsnorna vill helst stå inne, men jag har tvingat ut dem med täcke på i några timmar i alla fall. Hubbe, Rosami och Afrodite stod inne i nedre stallet i natt, men eftersom det är ett kallstall, så var de precis lika isiga när jag släppte ut dem i morse. Afrodites istappar klingade som glasklockor när hon gick. Egentligen är kallstall ganska värdelösa. Vid spöregn kan de vara bra, men om det är riktigt kallt kan hästarna lika gärna vara ute och ha en bra ligghall. Får väl skriva isolering av nedre stallet på min "önskelista".

Rosami har fått fång igen. Det måste väl vara minst femte gången och hon verkar ha riktigt ont. Hon har fått Finadyne i nästan två veckor, men jag tycker inte att hon verkar bättre. Hade det varit sommar hade hon nog fått sluta sina dagar och blivit begraven här hemma, men nu vet jag inte hur jag ska göra. Det är i alla fall synd om henne.

För ett par dagar sedan hittade jag Frasse död i sin box. Jag såg inget konstigt kvällen före när jag tog in åsnorna och han fick en morot. Han åt precis som vanligt, men på morgonen låg han utsträckt i halmen framför sitt kartonghus. Han hade ju ögoninflammation när han kom hit och den gick aldrig riktigt bort. Den blev bättre och sen kom den tillbaka igen. Kanske det var ett tecken på något annat fel. Synd var det i alla fall. Han hade ju börjat bli mer tam och kom framspringande för att kolla om man hade med sig något gott. Vila i frid, Frasse.

Var till Sundsvall i går och köpte massor med gnagarmat. Morot och bananchips, torkad persilja, lyxblandning, yoghurttoppar, gnagarstänger mm. Vi odlar ju till och med gräs till smådjuren i en liten låda i stugan och det är dagens höjdpunkt för dem att få färskt gräs mitt i vintern.

Var in på Fyndlagret också och hittade två små dockhus till Astrid. En Villa Villerkulla som var i jättefint skick med massor av tillbehör. Den får hon nog inte leka med på ett par år eftersom den knappast håller för hennes vilda lekar. En var ett rejälare hus också med en massa dockor och tillbehör. Den leker hon med för fullt och det är flera roliga ljud tex så hörs spolljud när man fäller ner toasitsen, telefonen ringer, tvättmaskinen rasslar mm. Har aldrig sett nåt sånt dockhus förut men det är jättehäftigt.

RSS 2.0