mahoglunds

Nu har det verkligt gått lång tid sedan jag skrev sist. Tänk om dygnet kunde vara åtminstone 3-4 timmar längre! Tycker att jag är i gång hela tiden, men det vete väl fan om jag får nåt vettigt gjort! Har i alla fall kommit igång med julbelysningen på huset idag.Passade på att börja medan Astrid sov lunch. Har även storstädat och möblerat om i vardagsrummet dvs flyttat soffan och fotöljen. Tror att det blev bra. Jag är ledig i dag och i morgon, jobbar sedan fredag, lördag och söndag och eftersom jag tar fram allt julpynt till första advent, så gäller det att ligga i. Robert är knappast till någon hjälp eftersom han är förkyld och ligger nedbäddad och ojar sig. Ni vet när en karl är riktigt förkyld! Jag är sugen på att åka en sväng till Sundsvall i morgon också, men hur det ska hinnas med vet jag inte. Anna-Lena och Maria var in en sväng och jag bjöd på en ny glögg som jag hittade på Ica häromdagen. Den är gjord på päronjuice och jag som inte gillar glögg i vanliga fall tycker att den är supergod.

På julskyltningen i Fränsta ska jag ha åsne och ponnyridning på Konsum (ska ta några timmar kompledigt på söndageftermiddag för att hinna) tillsammans med tjejerna. Hoppas att Penny och Hubbe sköter sig. Lägger ut några bilder från förra gången vi hade ridning (Ulla var ju med också).





Har hunnit med att åka släde flera gånger i helgen. Först på lördagen körde Elin och jag Isa, sen körde vi Stellan och Bestmaggan på söndagen. Vi hade underbart väder och av bjällrorna fick jag riktig julkänning. Bjällerklang, bjällerklang!
Avslutar med några bilder från kliniken som jag fått av Olina.

Ni som har följt min blogg, vet ju att jag skulle till ATG kliniken idag för att kolla Stellmagg och Bestmaggans tänder.  Det visade sig att mina farhågor angående Stellan var sanna. Oj, hur han såg ut i munnen! Längst bak i övre käken fattades det en tand och motsvarande tand i undre käken hade vuxit sig jättelång eftersom den inte slitits mot något. Mitt på övre tandraden på samma sida fanns en tand som slitis väldigt snett och blivit lång på ena kanten. Den hade "gröpt" ett hål i tanden mittemot och där fastnade tydligen mat plus att det blev en låsning av käkrörelserna. Dessutom hade han ganska vassa kanter på många tänder. Jag blev alldeles förtvivlad, men veterinären påstod att den långa tanden knappast hade gett honom så mycket obehag eftersom den ännu inte nått upp till någon mjukdel. Det var den på mitten som nog hade varit ett större problem. Dock gick ju den lätt att åtgärda medan den som vuxit sig lång måste raspas i omgångar då pulpan måste få en chans att dra sig tillbaka. Alltså måste jag tillbaka minst två gånger till, nästa gång om en månad. Tordes inte ens fråga vad kostnaden skulle bli. Fakturan får bli en överraskning! Bestmaggan hade några halvläkta småsår på insidan kinderna långt bak, men berodde på lite vassa kanter som han snabbt raspade bort. Haken på framtanden gjorde han inte ens något åt. Det var tydligen bara ett skönhetsfel. Jag blev i alla fall tipsad om ett enkelt test man kan göra på sina hästar. Ta tag om underkäken med en hand och om nosryggen med den andra och prova skjuta fram och tillbaka i sidled, som en tuggrörelse. På Stellan märkte man tydligt att detta var svårt att göra medan det gick bra på Bestmaggan. Ni må tro att jag ska testa detta på alla hästar och åsnor! Dessutom ska jag låna en munrulle av Magnusson och kolla nogrannare i munnarna också. Om jag ändå ska ner igen med Stellan, så tänkte jag ta med någon av de andra också. Nu när jag vet bättre vad jag ska kolla efter ska jag försöka se vem som är mest i behov av tandvård. 

Medan hästarna stod i box och piggnade till efter sina lugnande sprutor stack vi till Birsta och shoppade lite. Hööks hade erbjudande på ländtäcke och täcke i ull ; 99 resp 129 kronor. Ellen köpte två täcken till BM, jag ett till Stellan och Olina ett till Afrodite. Jag hittade även två ponnyschabrak till halva halva priset; 47 kronor för båda. Det var väl ett fynd! Sen slog jag till på en hornluva också. Tänkte Penny skulle ha den på ponnyridningen på julskyltningen. Utöver det blev det gnagarmat på Arken där de även bjöd på en veckas gratis mat till hunden, matkoppar på Ikea och en lekhjälm till Astrid på Barnens Hus.

Var en sväng till vårt lokala byggvaruhus för att kika på en stalldörr, men de hade inga passande hemma. De skulle dock få hem till mitten på veckan. Priset låg på ca 2500. Är väl egentligen ett skapligt pris,  men med alla andra utgifter som hopar sig, så känns det jättemycket.

Imorgon eftermiddag ska vi till Bensjö på barnkalas hos Roberts brors familj. Just nu känner jag mig sliten och skulle helst vilja slappa lite i stället, men det blir säkert kul bara man kommer iväg. På förmiddagen ska jag storstäda åt Ulla och prova släppa henne med Frasse igen. Dessutom skulle jag vilja komma ut på en ridtur. Har varken kört eller ridit sedan jag var till Skule. Sugen på lite slädåkning också. Vi får väl se vad det blir!

Nu är ordningen återställd i och med att familjens överhuvud kommit hem igen! Hann dock knappt träffa henne eftersom jag inte kom hem förrän halv sju och jag var tvungen att gå hem och lägga Astrid halv åtta, men jag är ju ledig i morgon.

I morse gick ett av gångjärnen på min gamla och sedan länge genommurkna stalldörr sönder, så nu måste jag investera i en ny dörr. Precis vad jag behöver! Funderar allvarligt att avboka min tandläkartid för att ha råd med alla utgifter som hopar sig. Kan tydligt se mig själv i framtiden som tandlös med risigt hår och trasiga kläder, medan djuren vältrar sig i sedvanlig lyx. I morgon ska vi ju iväg till kliniken på förmiddagen och kolla Stellans och Bestmaggans tänder. Säkert billigt!

Efter att i morse sprungit runt i hagarna före klockan sex och huggit isen ur vattenbunkarna önskar jag mig ett vattenkar med värme i. Tänk vad lyxigt! Varje hästägares våta dröm, så här års! Nåja, jag läste i åsneföreningens tidning att man kan lägga petflaskor fyllda med hetvatten i vattenkaren.Det ska tydligen fördröja frysningen av vattenytan.Ett tips i min prisklass!

Nej, nu ska jag försöka få Astrid i säng.Hon sitter här i knäet på mig och verkar hur pigg som helst. Hon vaknade klockan nio med ett gallskrik (mardrömmar?) och ville inte somna om.

Onsdagen den 19 november
Mamma har inte fått komma hem ännu. Stackarn har dragit på sig ett liggsår och det är olyckligt eftersom hon är diabetiker, så de vill kolla upp henne ordentligt innan de sänder hem henne. Men snart så!
Idag har vi ätit tårta eftersom min bror fyller år, men vi firar honom bättre när mamma kommer hem.

Beställde tid på Bergsåkerskliniken åt Stellmagg och Bestmaggan nu på fredag klockan 10. Det blir perfekt för tjejerna har friluftsdag och ska vara hos mig hela dagen. Ännu mer perfekt är att man får faktura så jag inte behöver betala förrän nästa månad. Jag är så fruktansvärt barskrapad denna månad! Ska ju tyvärr till tandläkare själv den 2 december.Klantade mig och missade min förra tandläkartid, så nu har de plussat på 450 kronor i någon sorts straffavgift. Det är bedrövligt nog att betala för sig när man varit där och att då få betala så pass mycket utan att ens varit dit är ju än jävligare!

Har ni sett den lilla minigrisen Doris, som är till salu på Blocket i Hudiksvall! Tänk om min galna gris skulle gilla sällskap då skulle Doris få flytta hit! Har dock tipsat Anna-Lena, så kanske hon kan bli Gizmos polare istället.



Lägger ut en underbar bild på Hubbe, som jag fått från Annette Howgate. Den är ifrån tävlingen i Timråoch är tagen medan Elin och jag är inne på banan med Stellmagg. Man kan inte tro att han har så mycket fart i sig, när man ser honom före start. Men skenet bedrar!

Jag har gått och gruvat mig för vintern länge, men när den väl är här så är det ganska mysigt. Elin och jag längtar tills det blir bra före för att åka släde med Isa. I fjol körde vi en hel del med vår lilla kappsläde, men vi tänkte köra med de större slädarna i år också. Pappa köpte en fin korgsläde ifjol, som vi inte har kört någonting med än. Bjällerkrans är ju ett måste för stämningens skull! Tycker att det är skitkul att vi har så många hästar som går att köra med. Är dock lite rädd att köra släde med Stellan eftersom han är lite bakrädd. Vi ska väl prova att köra någon sväng med Bestmaggan i år också.



Nu börjar ju även julstämningen infinna sig och jag längtar tills det blir dags att dyka in i förrådet för att dra fram alla tomtar. Ska kolla över julbelysningen till helgen så att det är klart nästa helg som jag jobbar. Hoppas bara att Astrid inte sabbar alla mina fina tomtar. Får väl arrangera de som jag är mest rädd om högt. Sen måste vi ut och kolla efter både adventsgran och innegran. Robert brukar vara helt fenomenal på att hitta riktiga Disneygranar. Kom just ihåg att jag måste köpa en ny julgransfot. I år ska släkten fira julafton hemma hos oss och det är det bästa jag vet.  Massor med nära och kära, god mat och dryck och julklappar i mängder. Fast jag bygger nog upp alldeles för stora förväntningar varje år och fantiserar om hur fantastiskt det ska bli. Det har väl alltid varit bra, men efter Kalle Anka, julbordet och klappöppningen infinner sig alltid ett slags antiklimax. Typ "Jaha, det var det!"

Tjejerna städade undan allt hindermaterial från ridbanan i dag. I fjol så frös ett par hinderstöd och några bommar fast på marken, så vi kunde inte skotta på hela vintern. Får väl skylla på min brutna arm. Men i år så ska vi kunna skotta och rida där.
Ellen skulle ringa runt till några som vi har fått tips om som kan fixa hästtänder för att jämföra lite priser. Vore ju bäst med någon som kunde komma hit, men en del tar ju så mycket i reseersättning och vill ha många "patienter" på samma gång.Att åka till Bergsåkerskliniken är ju ett alternativ. Vi får väl se vad det blir.
Såg en annons på en bedårande ardenner i Bräcke på Blocket, som jag har tipsat Anna-Lena om. Kunde kanske bli en fin handikapphäst på Lindberga. Han verkar helt underbar! Kanske inte nåt för oss som vill hoppa lite emellanåt, men ändå.
Astrid gjorde en halv baklängesvolt ur soffan nere hos mamma och pappa och slog i huvudet, men hon verkar oskadd. Jag har tappat räkningen på hur många gånger hon har drullat ner från soffor och sängar. Skrubbsåren på knäna hinner heller aldrig läka förrän det är dags för ett nytt, men det är väl så med ungar i den här åldern. Måste köpa en lekhjälm åt henne, så hon i vart fall är skyddad när hon springer utomhus. Det börjar bli lite halt åt henne nu.

Tänkte göra en bildbomb av detta blogginlägg eftersom jag inte just kommer på nåt att skriva om.
 
                                                  
Börjar med bilder på mina förra minigrisar Lotta och Linus. Fina va!?

     

Är inte så förtjust i att lägga ut närbilder på mig själv, men just denna visar tydligt hur pass frusen jag är. Det är Robert som varit framme och dokumenterat mig och hundarna, när vi somnat i soffan framför kaminen. Jag vill ju helst ha över 25 grader i sovrummet annars blir det långkallingar, strumpor, T-shirt, pyjamasjacka och dubbla täcken. Endast när jag var högravid kunde jag tycka att det blev för varmt, men då var det ju mitt i sommaren. När jag bodde i Bollnäs och vi hade kamin i sovrummet eldade jag en gång så mycket att det blev 34 grader varmt. Då sparkade faktiskt jag också av mig! Robert spenderade dock natten i soffan.


                                      

Sä här ser min Jack Russell Mimmi ut när hon sitter i soffan och tittar på TV.Hon har en skön stil och en egen vilja, men så har hon ju åldern rätt på sin sida. Är 12 1/2 år nu och still going strong! Hon älskar att åka bil och har tillbringat åtskilliga timmar i rockard. Dock är hennes hästkärreåkande dagar över sen vi skenade med Hubbe och slungades ur. Hon klarade sig oskadd (till skillnad ifrån mig!), men jag blev så rädd att hon skulle skada sig så nu får hon hålla sig hemma.Tror aldrig att jag kommer att hitta en liknande hund igen. Hon går jämt lös på gården och skäller vid dörren när hon vill in. Hennes marsvinsdödande ligistdotter Elsa jagar allt ifrån katter och joggare  till mopedister och sopbilar. För att inte tala om när hon får vittring på Hemglassbilen! Elsas stora plus är hennes tålamod med Astrid. Mimmi däremot visar tänderna och morrar när Astrid blir för närgången. Men jag förstår henne eftersom Astrid delar ut fler örfilar än klappar och snart har gjort Elsa morrhårslös!

Fick visst till några rader den här gången också! Mycket tack vare bildutfyllnaden, men ändå!

Tittade över tänderna på både Bestmaggan och Hubbe idag och deras såg mycket bättre ut än Stellans.De ser ut att ha bättre tänder bak och lite småhakar framtill till skillnad från Stellan, som har ett riktigt Stomatolleende på framtänderna men är sämre bak i munnen.
Har bjudit på en Easyboot på Tradera till Stellmagg idag. Ca en timme kvar och jag leder budgivningen än så länge. Hoppas jag vinner den så har jag fyra stycken. För er som inte vet så är ju jag väldigt förtjust i barfotagång på hästar i kombination med just Easyboots. Har funkat jättebra på Stellmagg i alla tänkbara discipliner och jag ska försöka fynda några till de andra hästarna också. Gick i vintras en kurs i barfotaverkning i Ann-Sofie Winklers regi och den var jättebra. Nu sköter jag det mesta av verkningen på de hästar och åsnor som går barfota i samarbete med Ann-Sofie. Fjordingen funkar dock dåligt att ha barfota. Det har kanske med hennes övervikt att göra men hon ömmar alldeles för mycket för att kunna gå oskodd. Men jag har ju heller aldrig provat Easyboots på henne eftersom jag inte har några i hennes storlek. Under sommarhalvåret detta år är det bara Isa som har varit skodd. De andra har klarat sig jättebra. Sen måste man väl anpassa ridningen till de förhållande som råder. Vintertid har jag dock alla som vi rider skodda med vinterskor och snösulor. Men får jag nu fyra boots till Stellan skulle jag kunna köpa broddsats till dem.
Jag är ju även förespråkare för bomlösa sadlar och har just nu två stycken. En Pfiff i allroundmodell och en Barefoot London som är en dressyrsadel. Pfiffen använder vi till alla ifrån lilla Eira(russet) och upp till nordisarna. Barefooten har jag bara använt på de fyra största. Den är helt underbar att rida Isa med! Till henne kan man dock inte ha någon pad, eftersom hon är så rund att man tror att höfterna ska hoppa ur led om man använder något tjockare än en vojlock. Till Stellan har jag alltid min underbart gosiga fårskinnsvojlock, gärna i kombination med fårskinnspaden. Mjukt och härligt! Jag älskar fårskinn, men nu måste man ju hålla koll så det inte har förekommit mulesing på de fårskinn man köper.


Slänger in en bild från i somras när vi red på långtur och rastade vid Tjärnbostugan i Fränsta. Observera de tjusiga nya sadelväskorna på Stellan (han har Barefooten och Easybootsen på sig). Köpte dessa väskor på rea på Hööks för att använda på mina långritter i Bollnäs med Anna Stenberg (Annapanna), men de senaste åren har vi fått barn både hon och jag, så det har inte blivit av. Får väl se till sommaren! Hmm, måste nog kolla upp så hon skyddar sig! :)

Jag fick den stora äran att övningsköra grannens stora traktor idag, när det var dags att köra in en ny bunt till nedre hagen. Ni må kalla mig lättroad, men oj vad skoj det var. Dessutom var den betydligt mer lättkörd än vår gamla Victor. Tyvärr ligger väl prisskillnaden mellan hans och vår traktor på flera hundra tusen!

Vi håller på att storstäda hemma hos mamma för att underlätta för henne när hon kommer hem. Vi har dessutom möblerat om i deras sovrum, så hon ska kunna lägga sig och kliva upp lätt. Åker kanske ned till Sundsvall för att hälsa på henne på tisdag.

Fredagen den 14 november
Vi fick besked i dag om att mamma ska få flytta ner till Sundsvall på måndag. Om hon blir kvar där ett tag, så blir det betydligt lättare att hälsa på henne.

Har varit och nattat alla djuren och jag måste säga att det är en underbar känsla att veta att alla har mat och vatten och mår bra tack vare min omsorg. Lite egoistiskt kanske men jag mår så bra när de mår bra. Det är ju samma sak med Astrid. När hon är mätt och belåten och har somnat för kvällen och man kikar in på hennes rum och stoppar om henne, så känner man sig nästan sjukt lycklig. Inga juveler och smycken till mig tack! Hellre något mer djur att ta hand om. Min sambo delar dock inte min åsikt. Han är något vresig efter att ha kört hö i mörkret efter jobbet och skadat höbordet med frontlastaren. Tack och lov är han inte långsint, så en god natts sömn gör nog susen.
Nu ska jag kika på westernfilm med Kevin Costner, Open Range. Är ett stort Kevin Costnerfans och just denna film är ju jättebra!

Tisdagen den 11 november
Mammas tillfrisknande går bra och hon ska få flytta från hjärtintensiven till en annan avdelning i morgon.Sen ska hon flytta ner till Sundsvalls sjukhus till veckan.
Min förkylning vill inte riktigt ge med sig. Febern är borta, men snoret rinner och halsen är öm. Jag toksvettas så fort jag anstränger mig.

Storstädade klubbstugan idag och gjorde rent åt alla smådjuren. Vi måste nog städa åt dem ofta om det ska lukta fräscht i den lilla stugan. Råttornas pisslukt är nog värst. Marsvinet Mimmi har fått överta den största buren som jag tänkte ha till Frasse. Undrar hur jag tänkte egentligen?! Skulle bli som en spilta ungefär. Mimmi blev i alla fall nöjd och gjorde faktiskt några glädjeskutt när hon inspekterade sin nya lägenhet. Hon är väldigt päronformad nu. Hoppas det blir smått snart! Jag har hittat Frasses svaga punkt, så nu vet jag hur jag ska muta honom. Med äpplen! Morötter går väl an, men äpplen var han tokigt förtjust i. Jag blir lika häpen varje dag över hur stort allt är på honom. Han satte i sig ett helt äpple på en gång. Till min stora förtret började Ulla med sina hotfulla sidvärtsrörelser mot honom också idag. Dock hann jag ge henne en lätt örfil när hon kom steppande mot honom, så hon kom av sig. I alla fall går det inte att jämföra med hur hon betedde sig mot stackars Sven-Ragnar! Jag ska träna mer med dem, så var det väl själva den om hon inte ska kunna bli kompis med någon!
Astrid och jag gosade lite med Daisy idag och jag har faktiskt  dåligt samvete över hur lite tid jag spenderat med åsnorna sista veckorna. Men de har ju sin lilla flock, ligghall och fri tillgång på hö, så de far nog inte så illa. Lägger in några bilder på dem för er som aldrig sett dem.
                               

Måndagen den 10 november
Mammas operation blev större än vi först trott. Det räckte inte med att gå in och göra ballongsprängning. De var tvungna att öppna bröstkorgen och byta ut fem kranskärl. De tog fem ådror ifrån benet. Helt fantastiskt vad de kan göra! Operationen gick i alla fall bra och hon har precis vaknat till. Känns otroligt skönt! Tänk vad livet kan vändas upp och ned på ett ögonblick! Man vet nog aldrig hur bra man har det egentligen förrän nåt sånt här händer.

Ulla har fått träffa Frasse idag och jag blev riktigt full i skratt för Ulla var lite småskraj för detta mystiska djur. Det är svårt att tro att hon som satt skräck i allt från får och getter till grisar och människor (människor bråkar hon bara med när hon brunstar!) kan bli rädd för en kanin. De får i alla fall inte vara tillsammans i natt, men jag ska släppa ihop dem i morgon igen. Synd att han inte är riktigt tam, men han är inte heller jätterädd. Jag har tagit upp honom i famnen några gånger, men han är ganska stark! Med träning ska det nog bli bra.Har tagit bilder , de blev inte jättebra, men håll till godo.

                           

Denna helgen har utan konkurrens varit den jobbigaste på länge. Tidigt på lördagsmorgonen fick min mamma en hjärtinfarkt och fick åka iväg med ambulans till sjukhuset. Hon var ändå vid gott mod och min syster Lena följde med. De första proverna såg bra ut,men i dag just som hon trodde att hon skulle få fara hem hittade läkarna efter en kranskärlsröntgen nåt som måste göras en ballongsprängning på. Så hon flögs till Umeå och mina systrar åkte efter i bil dit. I skrivandes stund har jag inte hört nåt mer men jag håller förstås tummarna att allt gått bra. Själv har varit så ruskigt sjuk, så jag knappt kunnat stå på benen. Ni vet, så där som karlar brukar bli! :) Vet inte om det är nån influensa eller halsfluss, men jag har haft en bit över 39 i temp trots att jag knaprat tabletter hela tiden. Dessutom har knappt kunnat prata. Nu ligger febern under 38 så förhoppningsvis har det vänt. Robert kom precis hem från affären med en påse Salt och Vinägerchips, så nu ska jag ladda lite energi och titta på Supernatural, som är det allra bästa som går på TV just nu. Läckra gossar och en dos våld och skräck. Ni missar väl inte det!

Idag kom i alla fall Frasse.Han är en viltgrå Belgisk Jättekanin och jag måste erkänna att jag glömt bort hur stor dessa kaniner blir. Och då är han ju ändå inte ett av de allra största exemplaren. Han kan i alla fall inte vara i den nya buren som jag tänkt att han skulle vara i från början, så han har en hel box i stallet just nu. Men tanken är ju att han ska flytta in i Ullas box om bara hon gillar läget. Ska bli spännande att se hur de trivs med varandra!

Torsdagen den 5 november
Sitter här med halsont av värsta slag. Kunde knappt prata på jobbet mot slutet av dagen. Ska ju egentligen till Norra Stadsberget på teater och mat med jobbet i morgon, men det blir nog inget av med det. Får ligga hemma och kurera mig i stället. Kanske stickar jag lite. Fick hem jättefint Lovikkagarn igår, som ska bli några härliga vantar.Har tillverkat så många så jag måste försöka sälja lite. Annars får jag ge bort i julklapp. Tänkte att jag skulle titta över julbelysningen denna helg också. Det börjar ju dra ihop sig! Astrid har varit uppe och hållit låda 4 nätter i sträck, men natten tills i dag sov hon hela natten. Hon som nästan aldrig har krånglat med nattsömnen förut. Nåja, jag kan absolut inte klaga, eftersom hon har varit väldigt lättsam och sovit på eget rum sedan hon var 4 veckor. I kväll ska jag äta upp resten av min påse med salt och vinägerchips. Äntligen säger jag bara! Trodde väl aldrig att chipstillverkarna skulle ta sitt förnuft tillfånga och börja tillverka dem igen. Fick höra från säker källa i Bollnäs att de fanns på marknaden i gen och nu har de alltså nått lilla Fränsta. Mums! Har ni aldrig ätit dem så måste ni prova!

Hubbes rymmardagar är över (till nästa sommar!) eftersom jag stängt av sommarhagen och nu går han, Rosami, Afrodite och åsnorna i vinterhagen med fårstängsel och elband. Ulla trivs så bra inne i värmen i stallet att jag knappt kan tvinga ut henne på dagarna och då har hon ju ändå en stuga i hagen med hö att bädda ner sig i. Om allt går enligt planerna har hon en kanin kompis ( Belgisk Jätte) i början på veckan. Om hon nu inte slåss med honom också!


Slänger in en bild på Mimmi i lingonriset. Hon och jag plockade ihop runt 300 liter lingon i år. Verkligen ett kanonår för lingonplockning. Sen fick jag ju vara oskadad också. Annars har jag fått bärsäsongen förstörd av bruten fotled och stukad fotled (samma fot) tre år i rad och ifjol var jag ju nysnittad. Vi diskuterade på jobbet häromdagen huruvida det var skadligt med att röntga sig mycket. I så fall blir jag väl självlysande snart! Tre brutna nyckelben(samma sida), bruten överarm, spräckt axel, bruten fotled, ansiktsfrakturer, avsliten lårmuskel plus ett par rejäla stukningar (hjärnskakningar och brännskador röntgas inte! :) )  Hoppas jag har gjort mitt på skadefronten!

Tisdagen den 4 november
Hubbe var på rymmen i går kväll (ovanligt!) och satte i sig hela Stellans portion med 2 kg Krafft Groov som jag blötlagt. Jag var riktigt orolig i natt men han verkar må bara finfint.
Har ju glömt att berätta att den ensamma råttan, Alexander, fått tre nya killkompisar. De trivdes jättebra ihop från första början och ligger och gosar i en stor hög. Ellen hade tillverkat en tunnel av fleece som hängde i buren och som Alexander sov i förut, men nu ligger han med de andra i en stor hög. Det dräktiga marsvinet blir rundare och rundare och har en riktig lyxig kost. Färskt hö naturligtvis, äpple, morötter, pellets, torkade nypon och torkad persilja. Allt som ett dräktigt marsvin kan behöva. Fyndade en jättebur  i veckan med måtten 100x50x50 så nu blir det nog en kanin också. Är ju spekulant på en belgisk jätte. Hade såna när jag var liten och de var stora och härliga. Astrid älskar smådjuren och skrattar hejdlöst så fort hon får syn på dem. Hoppas kärleken håller i sig när hon blir äldre också och mamma Emma blir skröplig och behöver hjälp med alla djuren.

Lördagen den 1 november
Redan klockan 5 på lördagsmorgonen raglade jag ur sängen för att göra mig i ordning för resan till Skule. Stellan och Hubbe stod inne (går ju på lösdrift i vanliga fall) för att vara torra och lättborstade. Elin kom strax efter halv sju och då hade jag redan lastat selar, skydd, täcken mm i bilen, så hon hjälpte mig att borsta färdigt och strax före sju lastade vi dem. Just som vi började rulla iväg kom jag i håg att vi inte lastat Hubbes rockard. Dessvärre visade det sig att sulkyfästena bakpå transporten var borttagna (löstagbara) så vi fick tillsammans kämpa för att få upp den på biltaket i stället. Tur att man har en gammal Volvo som man inte behöver vara rädd att repa lacken på! Resan till Skule gick jättebra och den halka jag oroat mig för såg jag inte röken av. Det värsta var att köra över Höga Kustenbron och jag djupandades och låste blicken i bortre änden av bron. Vi kom fram ett par minuter efter 10 och jag skulle köra Hubbe klockan 11, så det blev alldeles lagom. Jag passade på att få lite anspänningstips av tränaren Nora, eftersom jag relativt nyligen köpt en sele till Hubbe och bara kört med den ett par gånger bla i Timrå. Hon tyckte att den var riktigt hyfsad och anmärkte mest på att jag inte håller i tömmarna, när jag selar på. Strängeligen förbjudet i körvärlden! Körlektionen bestod mest av att få Hubbe rättställd och träning av tömfattning för mig.
Till lektionen med Stellan fick jag till mig obeskrivliga glädje låna både sele och vagn av Anna, som äger gården. Om jag blundar kan jag fortfarande för min inre syn se denna underbara Imperialsele! Vagnen var en fyrhjuligmaratonvagn och det var med skräckblandad förtjusning jag klättrade upp i den. Så högt upp har jag nog aldrig suttit när jag kört och från början var jag nog mest jätterädd, men när jag kört ett tag gick det kanon. Stellan var lite hetsig och stark från början och ryckte fram mina händer hela tiden. Men när vi travat på en stor volt en stund slappnade han av och arbetade i fin form och på slutet gick han fantastiskt bra. Efter hans lektion var det dags för mat till både hästar och människor och medan vi åt gav Nora en liten teorilektion i dressyrkörning. Jag fick i uppdrag att snabbt plugga in en dressyrbana till lektionen med Hubbe. Jag glömde bort banan 2 gånger, men Hubbe gick bra frånsett att han inte ville backa ett enda steg.  Trots mina felkörningar och Hubbes protester tyckte Nora att vi kört riktigt bra. Vi avslutade lektionen med lite spurter i ökad trav. På Stellans lektion arbetade vi mycket på volt igen och jag fick verkligen träna på att ha en mjuk innertöm och en fast och stadig innertöm. Han gick i så himla bra form när jag gjorde allt rätt och jag blev alldeles gråtmild för all beröm han fick. Jätteroligt!
 Efter sista lektionen satte Elin och jag högsta fart för att hinna fara hemåt innan det blev kolmörkt, men redan efter ca 10 minuter var det dags att slå på hellyset. Det var faktiskt riktigt jobbigt att i mörker köra sträckan ned till Sundsvall med den i mitt tycke smala vägbanan med mitträcke och alla mötande och bländande lysen. Höga Kustenbron var en riktig skräckupplevelse och jag längtar inte tills jag måste köra över den igen! Vi stannade bara för tankning i Sundsvall där vi även unnade oss en grillad korv innan vi for vidare. Klockan var nästan precis 7 när vi svängde in på stallbacken och jag hann till och med hem och gosa med Astrid innan hon skulle lägga sig. Jag hade ju inte sett henne sedan torsdagen eftersom jag hade sånt strul hela fredagen. En jobbig men jätterolig dag!

Fredagen den 31 oktober

Jag jobbar ju som de flesta vet i Ånge och har alltså en bit att köra till jobbet. Eftersom jag ännu inte fått på vinterdäcken på min bil och vädret inte var det bästa hade min mor erbjudit sig att låna ut sin bil till mig.Jag var som vanligt ute i sista sekunden, när jag sprintade ner till dem strax efter klockan sex på fredagsmorgonen. Bilen var helt igenisad så jag startade den för att den skulle hinna bli varm medan jag sprang för att mata Ulla och smådjuren. Utanför stallet stod Hubbe som antagligen varit på rymmen hela natten. Jag skyndade med honom  till den övre hagen och när jag matat de andra var jag naturligtvis försenad och hoppade in i bilen, rev i backen och trampade plattan i botten. Särskilt långt kom jag inte för ca en meter bakom hade min kära sambo parkerat min bil (hur skulle jag veta det! :) )och den ståtar nu med en rejäl buckla efter dragkroken i bakdörren. Nåväl, jag tog ett djupt andetag, tackade högre makter att det var min bil som blivit ytterligare tilltuffsad och inte någon annans, och susade till jobbet.

Efter jobbet (jobbar från sju till sex) hade jag superbråttom och massor att göra eftersom jag skulle till Skule på lördagsmorgonen. Robert hade hunnit byta bakdäcken på min bil, så jag hade framdäcken och de på transporten kvar. Bytte på bilen i ett nafs men fick genast problem med däcken till transporten, men efter lite milt våld fick jag det första på plats. När jag som bäst höll på att lossa bultarna på andra sidan kom min far ut och efter en blick på däcken satte han genast stopp för mina bestyr.
- De där däcken kan du inte ha på transporten!
- Varför inte? kontrade jag. 
- Men herregud, titta på dem! För det första är det ett Volvohjul du har satt dit och du har Mercedesfälgar på alla dina transportdäck och för det andra håller aldrig dessa för vikten på släpet! Var har du hittat de här?
- Aha! utropade jag. Inte undra på att jag var tvungen att ta ett par av dina gamla vinterdäck till framhjulen på bilen! Dit skulle jag nog ha haft dessa.
Min far muttrade nåt ohörbart, ruskade på huvudet och fann för gott att avlägsna sig. Jag beslöt mig för att först ta loss sommardäcket jag höll på med och sedan söka rätt på de rätta däcken. Dessvärre slant jag med fälgkorset på den sista bulten och den blev rund. Jag slet fram mobilen och ringde desperat efter min bror, men han såg snabbt att bulten var bortom all räddning. Medan hann mumlade om svetsning eller möjligtvis skära med rondell, steg mitt blodtryck till olämpligt värde. Jag skickade hem honom, slängde mig i bilen och for till min travhästägande granne med förhoppning om att kunna låna hans hästtransport. Han satt bänkad framför TVn och suckade så fort jag visade mig i dörren.
- Är det du din olycka! Vad vill du?
Jag förklarade hetsigt min situation, han suckade ännu en gång och slog ut med armarna.
- Hästtransporten kan du få låna, men då måste du byta till vinterdäck på den. Det har jag inte gjort än.
Nu var det min tur att sucka, men det var bara att gilla läget, så jag tackade för mig, tog transporten och vinterdäcken och for hem. Det gick jättelätt att byta däck, så jag blev snabbt klar. Nu återstod bara att åka på macken och tanka och kolla lufttrycket i däcken. Just som jag for från stallet kom jag på att jag hade plånboken i jackan inne hos mamma och pappa, så jag parkerade framför deras hus för att hämta den. När jag kliver ur bilen ser jag till min fasa kopplet, som de brukar sätta ut sin hund Sune i vid bron, under bakdäcken på min bil. Jag lovar er att mitt hjärta stod still ända tills jag såg honom kika fram mellan bilen och transporten helt oskadd. Tänk om jag hade haft plånboken i bilen och inte stannat och hans koppel fastnat i bilen eller transporten. Jag blir alldeles illamående vid blotta tanken!
Väl på macken (kom fram 6 minuter före stängning!) kikde jag in i finkan och naturligtvis så var mellanväggen borta! De hade väl kört sto och föl i den. Jag tankade, fyllde luft och åkte hem till dem igen. Nu vågade jag inte jaga upp honom igen utan snokade omkring i mörkret på stallbacken tills jag hittade den. För er som aldrig satt tillbaka en mellanvägg på egen hand i en kolsvart hästransport kan jag upplysningsvis tillägga att det var ett jävla slit! Genomsvettig, slutkörd och uppretad for jag hem för att ta in hästarna jag skulle ha med mig och packa lite grejor. Som vanligt började jag backa transporten med bakänden mot stallet för att sedan kunna köra iväg rakt fram på lördagen. Halvvägs på stallbacken börjar transporten trilskas och påskjutsbromsen slog till. Jag svor en lång harang på alla språk jag kan och förbannade alla odugliga påskjutsbromsar och gjorde flera försök att backa på plats. Tiil slut gav jag upp och gick ut för att lägga ett vedträ som stopp vid dragstången (funkar skitbra på dåliga påskjutsbromsar!). Då får jag se garagedomkraften sticka ut bakom däcket på transporten. När jag dragit undan den gick det naturligtvis som en dans att backa!
Resten av kvällen gick faktiskt väldigt smidigt och jag hann med att renskriva och maila iväg ett bidrag till Västenorrlands Körsällskaps medlemstidning Kuskbocken ett par timmar före manusstopp.