mahoglunds

Måndagen den 27 februari

 

Åren går och vi med den. Robert och jag firade nyligen 27 år tillsammans. 27 år! Helt ofattbart! Känns som jag skulle vilja dra i handbromsen lite. Barnen blir stora så fort också. Elsa fyller snart 7 och Astrid blir 10 i sommar. Snart ett decennium sen man var höggravid och vägde 92 kilo. 

 

Självklart har farmen utökats med nya djur. Efter tips från min vän Hanna, som jag köpte Rosalea av, hittade jag en jättestor åsnevalack i Danmark. Hugin kom hit till gården i mitten på september och är så snäll, så till och med jag som är van vid åsnornas trevliga sinnelag är djupt imponerad. Som en stor nallebjörn! Hugin är den största åsna jag träffat med sina 1.50 i mankhöjd. Låter kanske inte så mycket för en oinvigd, men för en åsna är det stort. Han har en son, som också står i Sverige, som är ungefär lika stor. Jag önskar innerligt att han inte vore kastrerad. Tänk att få avla fina åsnor med lite storlek! Tyvärr visade det sig att han har en del problem med tänderna och vi kommer att få åka till kliniken med jämna mellanrum. Jag hoppas att det inte ska innebära allt för stora problem för honom i framtiden.

 

Hugin har också fått en vacker flickvän i form av en äldre arabdam, som är helt otroligt lättsam och underbar i all hantering. Nimra är också otroligt fin att rida. Hon är väl utbildad och kan ridas av de flesta. Vi hade till en början stora problem att få in henne i någon av våra flockar här på gården. De andra hästarna jagade henne och hon var rädd för åsnorna. Men efter att hon och Agnes gått en tid i en egen hage bredvid åsnorna, så blev hon överförtjust i sina åsnevänner och nu är hon och Hugin som siamesiska tvillingar. Tänk om de båda kunnat få ett mulföl tillsammans!

 

Två stycken har flyttat från gården också. Rudolf och Teddy fick flytta tillsammans till en gård utanför Färila. Rudolf håller på att köras in just nu. Deras mamma Betty finns fortfarande kvar här på gården. 

 

Som vanligt var vi med på Kälens medetidsmarknad, som riddare. Ellen lånade varmblodet Kalle och han imponerade stort, eftersom han aldrig varit med på nåt liknande. Ellen ska också ha en eloge som lyckas genomföra riddaruppvisningen år efter år på nya hästar. Bosse skötte sig som vanligt bra.

Astrid och Hubbe var med som riktiga riddare denna gång. De var jätteduktiga och gjorde stor succe'! De gick dessutom segrande ur spelen och Astrid var galet nöjd! Jag var ju förstås en nöjd och stolt mamma!

 

 

Hubbe fick hälsoproblem senare på hösten och blev lite smal. Först trodde jag att han på grund av sin ålder behövde lite extra mat, så jag såg till att han fick det. Men när vintern kom blev han trött och fort väldigt mager. Han undersöktes på klinik och visade sig ha eländiga blodvärden. Veterinären hade inget bra svar på vad som var fel, men ett maskprov visade på enorma mängder blodmask! Tänk om vi insett detta tidigare! Han avmaskades och blev fort mycket bättre. Vid senaste blodprovet var så gott som alla värden helt normala. Nu behöver han äta upp sig lite mer och få tillbaka lite muskler. Hubbe är ju lite till åren kommen med sina 25 år, men vi hoppas på att han ska hänga med ett tag till.

 

Det blev till slut en väldigt fin vinter och det har blivit ett stort antal slädturer med Bosse och Daisy.