mahoglunds

Tisdagen den 1 juli

 

Jaha ja, då har det gått ett halvt år sen jag bloggade sist! Det är synd för jag vill ju gärna blogga, men tiden finns ju liksom inte!

 

För en vecka sedan fyllde jag 40 år. 40 ÅR!! Ofattbart! Var har tiden tagit vägen? När jag var yngre så tycktes 40-strecket så otroligt avlägset! Jag känner mig dock inget äldre annat än att jag har gått ner rejält i vikt och faktiskt börjar se lite sliten ut. Det har väl kanske att göra med att min näst intill köttfria kost gör att jag får i mig alldeles för lite protein och nu börjar min kropp äta upp musklerna också. Det gör att jag väger mindre än någonsin, men är mindre muskulös än jag någonsin varit. Ingen bra kombination, när man börjar bli till åren! :) Å andra sidan syns ju musklerna tydligare än vanligt!

 

 

I slutet av januari kom Bosse in i mitt liv. Bosse, eller Bolero som han egentligen heter, är en Tinker/Shirekorsning på 12år. En riktigt välväxt kille som faktiskt varit med på riddarspel hos en tidigare ägare. Jag såg honom på en sida på Facebook, som heter riddare i Sverige, där han låg ute till försäljning. Jag fattade tycke för honom tidigt, men det var ju en bra bit bort ( i Jönköping ). Men så kom jag på den smarta idén att skicka dit Olina för att provrida honom, eftersom hon ju då bodde med sin pojkvän i Växsjö. Hon föll för honom direkt då han visade sig vara väldigt välriden och smidig för sin storlek, och så småningom blev han alltså Norrlänning. Det var lite ångestladdat detta med köpet av en ny häst, eftersom det fortfarande är otroligt mycket känslor kring Stellmaggs död, och det har blivit massor av tårar.

 

Bosse har hunnit vara med på riddarspelet i Kälen och han skötte sig riktigt bra. Han var en aning fundersam till publiken som sitter på backen, så väldigt nära ridbanan, men efter ett par vändor gick det jättebra.

 

 

Apropå riddarspelet, så var Astrid med i år på Afrodite och hon var OTROLIGT duktig! Hon galopperade och fångade ringar med tyglarna i ena handen och svärdet i det andra. Det är lätt att glömma bort att hon bara är sju år! Sen måste man nästa hejda henne lite, eftersom hon ser allt som vi gör och vill göra samma saker. Hon har svårt att acceptera att hon inte får göra alla moment i full galopp.

 

 

En mindre rolig sak som hänt är att vår fina russkille Mork inte längre finns hos oss. Den 15:e maj avlivades han efter att ha fått fång IGEN och röntgenplåtarna visade på såväl hovbensrotation och hovbenssänkning. Veterinären på kliniken rekommenderade att han skulle avlivas så fort som möjligt och vi tog hem honom och gjorde det hemma. Fång är en riktigt grym sjukdom och även om man klarar sig igenom ett anfall och hästen blir bättre, så går man och mår dåligt och väntar på nästa anfall.

 

 

 

Jag har fyndat parselar till Rosalea och Daisy! Nu väntar jag bara på att partömmarna ska komma med posten, så ska jag börja tömköra dem i par. Jag har ju provar Penny och Rosalea i par, men Penny går ju så otroligt långsamt, så jag tror att det kommer att funka bättre med Daisy även om hon är lite större än Rosalea.

Jag har ju fem åsnor just nu. Stoet Betty och hennes son Rudolf flyttade hit strax innan vintern. Han är en rejält kaxig hingst nu och så snart hans kulor kommit ned ordentligt så ska han kastreras, så han kan börja gå med de andra.