mahoglunds

Söndagen den 8 juli

 

I fredags morse hittade jag Jack i ligghallen där han hade rullat fast sig med benen mot väggen. Han var helt utmattad, när jag fick loss honom och vi ringde veterinären omdelbart. Hon konstaterade att han hade fått hyperlipidemi och han fick dropp, kramplösande och smärtstillande och det såg till en början ut som att han skulle klara sig.På lördag kväll var han precis som vanligt, men tidigt i morse blev han dock akut mycket sämre och vid åttatiden fick han somna in omgiven av sina hagkompisar. Penny och Hubbe stod alldeles bredvid honom i ligghallen ända tills traktorn kom för att ta ut honom. Det var otroligt att se hur de liksom stod och vaktade honom. Penny klev inte ur vägen förrän traktorskopan nästan tog i henne.

Jag vet att alla som nån gång träffat Jack aldrig kommer att glömma honom och han var verkligen en härlig åsna. Stor, lurvig och verkligen jättesnäll! Jag är mycket ledsen över att ha förlorat honom och önskar att jag fått behålla honom längre. Min plan var ju att han skulle bli min ridåsna, framför allt för att han var så stor,men han hade en hel del i "bagaget" och har haft en hel del problem med sin mage och ville aldrig lägga på hullet riktigt. Åsnor i hans storlek är också dyra, så jag kommer nog aldrig skrapa ihop tillräckligt med pengar för att köpa en så stor åsna igen tyvärr. 

Jag har ju som en del redan vet skaffat en hund. Siri är en tvåårig Welsh Springer Spaniel, som är jättesnäll och lättsam. I morse när jag lagt mig i sängen och var jätteledsen kom hon fram till min sida av sängen och satte sig. Sen lade hon hon huvudet bredvid min kudde och suckade djupt och satt så en lång stund och tittade på mig. Jag blev helt tagen av hur hon kunde läsa av hur ledsen jag var. Djur är verkligen makalösa!

 

 

 

 

Världens härligaste långöra! Vi saknar dig!