mahoglunds

Tisdagen den 7 februari

Igår kväll hade jag en mycket märklig upplevelse, som jag aldrig haft förut och verkligen aldrig vill ha igen! Jag började dagen klockan 00.10 med att min mor ringde och sa att lampan på stallbacken tänts, så hon trodde att någon häst var lös. Jag stack ner och mycket riktigt var både Hubbe och Stellmagg lösa, så jag släppte tillbaka dem i hagen som jag inte kunde se någon skada på, bar lite vatten och gick hem igen. Då var jag så pigg så jag såg på Tv till närmare halv två. 05.35 vaknade Elsa, så jag klev upp och satte mig framför TV.n med henne. Robert åkte på jobbet och Astrid vaknade runt 7. Klockan 9 lämnade jag av barnen på dagis, åkte hem och grejade med djuren och stack iväg till Ljungaverk med bil och släp och hämtade ett spånlass. Väl hemma igen grejade jag lite mer med vatten och hö innan jag bytte om och hämtade Astrid på dagis, eftersom hon hade tandläkartid klockan 11. När det var avklarat åkte vi till leksaksaffären och hon fick välja en leksak, som jag lovat henne för att hon gruvat sig för tandläkarbesöket. Sen skjutsade jag tillbaka henne till dagis och for hem och gjorde lite fler göromål med djuren. 12.00 sprang jag in och bytte om och fräschade upp mig och for till Ånge på Arbetsplatsträff. Det höll på till strax efter tre och då for jag in på Ica och storhandlade åt min mamma. Sen åkte jag och hämtade barnen på dagis och for till mamma och åt. När jag ätit bytte jag om och stack jag ut till stallet igen och gjorde storrengöring av getternas och fårens boxar innan Olina och Elin kom och de följde mig till Magnusson och hämtade en höbal i transporten. Den rullade vi ut i storhästarnas hage och la ut lite extra högar så att den nya hästen säkert skulle få äta. Sen sprang jag hem och lekte lite med Astrid ( Elsa hade redan somnat) och Robert hjälpte mig börja göra den nya uppvärmda vattenbaljan. När Astrid somnat och jag satte mig under en filt i soffan hände det här som jag inledningsvis talade om : min kropp hamnade i nån sorts förlamning medan hjärnan var vaken. Alla har väl haft en sån där upplevelse när man har svårt att vakna, fast man uppfattar allt runt omkring sig, men det här var betydligt läskigare. Min huvud lutade och jag kunde känna hur saliven rann ur munnen, men jag kunde inte ens svälja. Robert pratade med mig och sa att han skulle gå upp och lägga sig, men jag kunde inte svara. Jag försökte säga "hjälp mig", eftersom jag trodde jag fått en stroke eller nåt, men jag fick inte fram ett enda ord. Robert trodde att jag sov så han gick upp. Så här i efterhand kan jag skratta åt det, men jävlar vad otäckt det var! Jag såg " The Big Bang Theory" på TV:n och minns precis vad avsnittet handlade om, men jag kunde inte röra en muskel. Runt halv ett på natten släppte "förlamningen" och jag kunde äntligen kliva upp ur soffan. Jösses, vad skärrad jag var sen! Hade svårt att lägga mig på riktigt, eftersom jag trodde jag skulle bli så där igen. Men en natts god sömn senare mådde jag bra igen. Jag vet inte vad jag råkade ut för. Antagligen var det väl en sån där "svårt att vakna upplevelse" av sällan skådat slag, eftersom jag stressat så mycket och kroppen var jättetrött, men det var MYCKET obehagligt.
Tanken var att jag skulle vila idag, men det blev nästan värre. Ungarna uppe tidigt, iväg på dagis, hem och gjorde stallet, bar ca 200 liter vatten, städade resten av stallet och fyllde nytt spån, körde en storsäck ved till mamma och pappa med traktorn, mockade två ligghallar, fyllde 10 spånsäckar, grejade med lastbilen eftersom jag ska besikta den i morgon, körde hem barnen och Ellen till mig så att hon kunde sitta barnvakt, lyckades köra lastbilen i diket när jag fick möte på byvägen, när jag var på väg till en kille för att få hjälp med byte av blinkerslampa, sprang hem hämtade traktorn och drog upp lastbilen, körde hem traktorn igen och sprang tillbaka och for och bytte lampa, hem igen, skjutsade upp mamma och pappa till mig så att jag kunde ta med Ellen och hämta hö, gjorde kväll i stallet med Ellen, skjutsade hem mamma och pappa igen, hem och gjorde chokladbollar med Astrid, sen när hon somnat gjorde jag klart vattenbaljan, städade lite på bottenvåningen (mamma tyckte det såg ut som en knarkarkvart här!) och nu sitter jag här och funderar på om jag törs sätta mig framför TV:n. Kanske lika bra att lägga mig i sängen direkt den här gången!