Åsnejakt!
Tisdagen den 5 april
Inledde min första dag som egen företagare med att jaga förrymda åsnor (och ponny) på E14! Strax före sex på måndag morgon ringde mamma och skrek att åsnorna sprang omkring på gården. Precis när jag stod i hallen och klev i stövlarna hörde jag hovklapper på vägen, men innan jag hann se var de tog vägen var de försvunna. Iförd underställ och med ett hundkoppel i näven kastade jag mig i bilen och körde byvägen mot Fränstahållet. Men jag insåg ganska snabbt att de inte sprungit ditåt och körde upp på E14. Snart såg jag ett gäng långöringar som i samlad tropp joggade fram längs mittlinjen. Jag körde ikapp dem, slet i handbromsen, hoppade ur och sprintade ikapp Penny och slängde hundkopplet runt hennes hals. Allt detta medan timmerbilar och skolbussar körde om oss. Jag var så jävla rädd att vi skulle bli överkörda! Molly och Hubbe följde snällt efter mig och Penny när vi vek av ner på grusvägen, men Jack och Daisy galopperade glatt utför Tirstabacken medan bilisterna körde slalom runt dem. Daisy fattade snabbt att vi försvunnit och kom efter, men Jack tappade bort oss och jag kunde se honom på avstånd då hann vände tillbaka mot Fränsta utan att hitta oss. Då var jag övertygad om att hans sista stund var kommen! Inte tordes jag gå tillbaka heller, eftersom jag var rädd att få ut de andra på stora vägen igen. Så jag gick ner med dem till hagen och släppte in dem. Dessutom var jag tvungen att laga grinden innan jag sprang efter Jack. Men till mina stora glädje kom han och mötte mig ovanför hagen! Vilken lättnad!
Sen blev vi nerringda av folk som sett åsnorna och hade sökt reda på mitt telefonnummer. I radio varnade de för lösspringande åsnor i Tirsta. To.m Dagbladet ringde, så vi fick en notis i tidningen idag. All publicitet är bra publicitet!
Jag har varit till Bollnäs till min väninna Anna och hämtat hem en häst (till!), som Olina ska ha. Ett varmblod som vi redan skrämt halvt ihjäl med getter och lösspringande grisar! Lätt att glömma bort att inte alla djur är så härdade som mina! Nåja, nu har han vant sig även om han spärrar upp ögonen så vitögat syns! Han gick i åsnehagen först, men då han snabbt visade sig vara matelak och jagade såväl åsnor som lilla Hubbe långt ut i djupsnön då det vankades hö, släppte jag över honom till storhästhagen och där blev det annat ljud i skällan. Gammelstoet gav honom en omgång först och sen fick han sig en lektion i hyfs av Stellan, så nu är han mycket beskedlig. Ridmässigt har han dock skött sig mycket bra.
Mork är mycket bättre i sin fång och är ute på promenader varje dag och har gått lite med åsnorna och Hubbe.
Lakris är också mycket bättre och kan sparka bakut igen och to.m stå på bakbenen mot boxdörren. Jätteroligt!
Jag och barnen har varit jättesjuka i nån stygg influensa och jag fick 40 i feber förra helgen. Först nu som orken kommit tillbaka. Stackars Elsa går på penicillin då hon fick öroninflammation, så hennes trumhinna värkte sönder. Stackars liten! Men nu är hon piggelin igen. Känns som att förkylningar och magsjuka härjat i familjen hela vintern!
Inledde min första dag som egen företagare med att jaga förrymda åsnor (och ponny) på E14! Strax före sex på måndag morgon ringde mamma och skrek att åsnorna sprang omkring på gården. Precis när jag stod i hallen och klev i stövlarna hörde jag hovklapper på vägen, men innan jag hann se var de tog vägen var de försvunna. Iförd underställ och med ett hundkoppel i näven kastade jag mig i bilen och körde byvägen mot Fränstahållet. Men jag insåg ganska snabbt att de inte sprungit ditåt och körde upp på E14. Snart såg jag ett gäng långöringar som i samlad tropp joggade fram längs mittlinjen. Jag körde ikapp dem, slet i handbromsen, hoppade ur och sprintade ikapp Penny och slängde hundkopplet runt hennes hals. Allt detta medan timmerbilar och skolbussar körde om oss. Jag var så jävla rädd att vi skulle bli överkörda! Molly och Hubbe följde snällt efter mig och Penny när vi vek av ner på grusvägen, men Jack och Daisy galopperade glatt utför Tirstabacken medan bilisterna körde slalom runt dem. Daisy fattade snabbt att vi försvunnit och kom efter, men Jack tappade bort oss och jag kunde se honom på avstånd då hann vände tillbaka mot Fränsta utan att hitta oss. Då var jag övertygad om att hans sista stund var kommen! Inte tordes jag gå tillbaka heller, eftersom jag var rädd att få ut de andra på stora vägen igen. Så jag gick ner med dem till hagen och släppte in dem. Dessutom var jag tvungen att laga grinden innan jag sprang efter Jack. Men till mina stora glädje kom han och mötte mig ovanför hagen! Vilken lättnad!
Sen blev vi nerringda av folk som sett åsnorna och hade sökt reda på mitt telefonnummer. I radio varnade de för lösspringande åsnor i Tirsta. To.m Dagbladet ringde, så vi fick en notis i tidningen idag. All publicitet är bra publicitet!
Jag har varit till Bollnäs till min väninna Anna och hämtat hem en häst (till!), som Olina ska ha. Ett varmblod som vi redan skrämt halvt ihjäl med getter och lösspringande grisar! Lätt att glömma bort att inte alla djur är så härdade som mina! Nåja, nu har han vant sig även om han spärrar upp ögonen så vitögat syns! Han gick i åsnehagen först, men då han snabbt visade sig vara matelak och jagade såväl åsnor som lilla Hubbe långt ut i djupsnön då det vankades hö, släppte jag över honom till storhästhagen och där blev det annat ljud i skällan. Gammelstoet gav honom en omgång först och sen fick han sig en lektion i hyfs av Stellan, så nu är han mycket beskedlig. Ridmässigt har han dock skött sig mycket bra.
Mork är mycket bättre i sin fång och är ute på promenader varje dag och har gått lite med åsnorna och Hubbe.
Lakris är också mycket bättre och kan sparka bakut igen och to.m stå på bakbenen mot boxdörren. Jätteroligt!
Jag och barnen har varit jättesjuka i nån stygg influensa och jag fick 40 i feber förra helgen. Först nu som orken kommit tillbaka. Stackars Elsa går på penicillin då hon fick öroninflammation, så hennes trumhinna värkte sönder. Stackars liten! Men nu är hon piggelin igen. Känns som att förkylningar och magsjuka härjat i familjen hela vintern!
Kommentarer
Postat av: Linda&Ebba
Läser med hjärtat i halsgropen. Tur att det gick bra med rymlingarna!
Hoppas nya pållen hittar sin plats och lär sig att grisar och getter är snälla saker!
Postat av: Maria J
Ojoj va tur att det gick bra, jag var där på väg till jobbet strax före sju men hade tur och möte inga åsner.
kram
Postat av: Jennie
De är så otäckt när djuren är på rymmen. Men tur att det gick bra. Hoppas ni slipper förkylningar å maginfluensa nu när våren är här.
Kram kram
Trackback
