mahoglunds

Lördagen den 27 mars

Min barnmorska har ju så där i förbigående nämnt att jag har hjärtformad livmoder och jag har inte tänkt nåt vidare på det eftersom hon inte sagt nåt mer. Men så lyckades jag se ett avsnitt av "Riskförlossningar" på TVn häromkvällen och där nämndes detta fenomen eftersom det var en kvinna i programmet som hade just det. Jag var bara tvungen att googla lite på ämnet! Det visade sig att det innebar fler saker än jag hade hört bla att det var 1 på 700 som hade det, många barn låg i säte, man brukar inte göra vändningsförsök på sätesbarn eftersom skiljeväggen gör att det är svårt för barnet att komma runt, för tidiga födslar och diverse fel på moderkakan mm. Pratade med Lena, syrran, och det visade sig att hon också hade det och inte fått reda på det förrän det var dags att föda. Så här i efterhand förstår jag ju att det kanske var därför som Astrid inte rubbades ett dugg vid vändningsförsöket som gjordes på henne. Min andra syster fick ju göra kejsarsnitt på sitt första barn eftersom hennes vändningsförsök inte inte heller gick bra. Kanske hon också hade det felet. Har inte hittat om det är ärftligt dock. Å andra sidan tror jag inte att jag vill läsa på nåt mer. Nu är det väl bara att inrikta sig på att föda! Förvärkar har jag haft i mängder i alla fall, men det kan man ju ha långt i förväg. Robert ska på jobbresa till Västerås i morgon och vara borta till på tisdagkväll, så jag hoppas inget händer då i alla fall!

Jag brukar alltid skriva insändare till Svenska Åsneföreningens tidning och gjorde det även till detta nummer. Fick tidningen i går och jag hade skrivit en del om hur bra det gått med Madickens inkörning och att jag var sugen på att kanske köra Penny och henne i par i framtiden. När jag läste det fick jag ett litet hugg i hjärtat igen! Dessutom frågar Astrid var Madicken är nånstans och jag vet inte hur jag ska förklara så hon förstår. Hon vet ju att hon har varit sjuk, så jag säger att hon är hos doktorn. Försökte förklara en gång att Madicken inte skulle komma hem igen, men då började Astrid att gråta och förstod ingenting, så jag tror jag avvaktar med det.
Esmeraldas ( som är Madickens mamma om ni inte visste det) nya ägare är i alla fall väldigt nöjd med henne och har skrivit lite på Åsnesidan om att de har kommit igång med körningen nu (de har barmark). Det är i alla fall roligt att höra!