Driftig unge
Tisdagen den 5 oktober
Tänk vad en liten tvååring kan! Man tycker ju att de är små och inte kan så mycket, men ack vad man kan bedra sig. Jag slumrade i soffan i häromkvällen framför Playhouse Disney och när jag vaknade till hade Astrid helt på egen hand rostat två skivor franska i brödrosten, brett skinkost på dem och gjort sig en dubbelmacka, som hon förnöjt smaskade på i fotändan på soffan! Kanske hon kan göra kvällsfika åt oss allihop snart!
Idag har vi varit till Berguvens veterinärklinik med Mona-Lisa,eftersom jag i helgen upptäckte att hon fått nåt skabbliknande i ena örat. Jag är fortfarande chockad över att det tog så lång tid innan vi upptäckte hur hon såg ut. När veterinären började rengöra hennes öra under en stark lampa och man verkligen såg hur det såg ut kände jag mig som en av de där människorna på TV program som typ Animal Cops Houston som har vanvårdat sina djur! Stackars lilla kanin, det där måste ha gjort ont! Dessutom brast ett blodkärl i örat, när veterinären petade "sårskorpor", så Mona-Lisa skrek i höga sky, spann loss med klorna på min arm och blod och kvalsterflagor flög på oss allihopa. Det har kliat på mig hela dagen fast veterinären svor på att vi människor inte kunde bli smittade. Dessvärre måste vi behandla alla marsvin och råttor plus den andra kaninen, eftersom de varit i samma lokaler. Jag avstår i från att tala om vad allt detta gick på, för då håller ni nog med min mor och min sambo, som ansåg att det var bättre att avliva allihop i stället! Men va fan har man dragit på sig djuren måste man ju hjälpa dem också. Och Mona-Lisa är faktisk en riktigt snäll och fin kanin. Till och med veterinären var imponerad att hon satt så snällt och lät henne peta i örat.
I förrgår kväll började Supernatural rekordtidigt, redan klockan 22. Jag gnuggade händerna i förtjusning när jag såg TV tablån och trodde mig för en gång skull kunna se ett avsnitt utan att slumra till. Jojo! Jag insåg ganska snabbt varför detta avsnitt sändes så tidigt. Det innehöll mycket lite våldinslag (så när som på att Sam blev nedskvättad av blod när en man klipptes itu av hissdörren!) och absolut inget naket! Måste vara det tråkigaste avsnittet hittills! Så pass tråkigt att jag naturligtvis somnade till mot slutet! Måste bara köpa en sån där grej som man spelar in programmen på! Dessutom ska jag önska mig fler säsonger på DVD i julklapp.
Till helgen kommer det folk som ska titta både på Isa och Eira. Hoppas på bättre tur denna gång. De som var hit i fredags hörde inte ens av sig. Jag fick till slut ett mail att de varit sjuka i helgen och att de tyckte hon nog skulle vara lite för "mycket" häst för barnen. Man vill ju gärna veta sånt på en gång då man har andra spekulanter som väntar på sin tur.
Tänk vad en liten tvååring kan! Man tycker ju att de är små och inte kan så mycket, men ack vad man kan bedra sig. Jag slumrade i soffan i häromkvällen framför Playhouse Disney och när jag vaknade till hade Astrid helt på egen hand rostat två skivor franska i brödrosten, brett skinkost på dem och gjort sig en dubbelmacka, som hon förnöjt smaskade på i fotändan på soffan! Kanske hon kan göra kvällsfika åt oss allihop snart!
Idag har vi varit till Berguvens veterinärklinik med Mona-Lisa,eftersom jag i helgen upptäckte att hon fått nåt skabbliknande i ena örat. Jag är fortfarande chockad över att det tog så lång tid innan vi upptäckte hur hon såg ut. När veterinären började rengöra hennes öra under en stark lampa och man verkligen såg hur det såg ut kände jag mig som en av de där människorna på TV program som typ Animal Cops Houston som har vanvårdat sina djur! Stackars lilla kanin, det där måste ha gjort ont! Dessutom brast ett blodkärl i örat, när veterinären petade "sårskorpor", så Mona-Lisa skrek i höga sky, spann loss med klorna på min arm och blod och kvalsterflagor flög på oss allihopa. Det har kliat på mig hela dagen fast veterinären svor på att vi människor inte kunde bli smittade. Dessvärre måste vi behandla alla marsvin och råttor plus den andra kaninen, eftersom de varit i samma lokaler. Jag avstår i från att tala om vad allt detta gick på, för då håller ni nog med min mor och min sambo, som ansåg att det var bättre att avliva allihop i stället! Men va fan har man dragit på sig djuren måste man ju hjälpa dem också. Och Mona-Lisa är faktisk en riktigt snäll och fin kanin. Till och med veterinären var imponerad att hon satt så snällt och lät henne peta i örat.
I förrgår kväll började Supernatural rekordtidigt, redan klockan 22. Jag gnuggade händerna i förtjusning när jag såg TV tablån och trodde mig för en gång skull kunna se ett avsnitt utan att slumra till. Jojo! Jag insåg ganska snabbt varför detta avsnitt sändes så tidigt. Det innehöll mycket lite våldinslag (så när som på att Sam blev nedskvättad av blod när en man klipptes itu av hissdörren!) och absolut inget naket! Måste vara det tråkigaste avsnittet hittills! Så pass tråkigt att jag naturligtvis somnade till mot slutet! Måste bara köpa en sån där grej som man spelar in programmen på! Dessutom ska jag önska mig fler säsonger på DVD i julklapp.
Till helgen kommer det folk som ska titta både på Isa och Eira. Hoppas på bättre tur denna gång. De som var hit i fredags hörde inte ens av sig. Jag fick till slut ett mail att de varit sjuka i helgen och att de tyckte hon nog skulle vara lite för "mycket" häst för barnen. Man vill ju gärna veta sånt på en gång då man har andra spekulanter som väntar på sin tur.
Kommentarer
Trackback
