Lera!
Måndagen den 26 oktober
Idag har Olina, Ellen och jag slitit hund nånting djävulskt med diverse arbete med den här jävla höhanteringen! Nu har jag ledsnat på att aldrig ha tid till annat än att packa hösäckar och bära ut dem. Idag snickrade vi en ny höhäck till nedre hagen (som tyvärr visade sig vara lite för liten för en hel höbunt!) så nu är det fri tillgång som gäller. Detta även för den övre hagen, där jag höll på att köra fast med vår gamla traktor i dyngan. Dessutom matade jag i bakhjulet in MÅNGA meter höbuntsnören plus en stor planka som fastnade mot skärmen och däcket. Men tänk vad lätt traktorn går att styra bara man ser till att ha bra lufttryck i framdäcken! Jag har varit lerig och skitig många gånger i mitt liv, men i dag slog jag nog personligt rekord! Vi hämtade två buntar på släpvagnen och vi var tvugna att ta av oss de mesta av ytterkläderna innan vi kunde sätta oss i bilen. Jag hade lera från fötterna och upp hela framsidan ända till halsen i och med att vi måste rulla buntarna för hand från logen och upp på vägen till släpvagnen. Jag önskar jag haft kameran med för att visa hur vi såg ut. Jag ser inte fram emot vintern och kylan, men det här är inte heller nåt vidare!Tur att det mesta av leran på buntarna följer med när man drar av nätet. I alla fall så behöver jag bara kolla läget i morgon bitti innan jag far till jobbet och inte hålla på att kånka hösäckar.
Jag var ju ledig idag och då är ju också Astrid ledig. Tyvärr hade Robert missförstått mig alldeles, så när jag kom tillbaka från stallet satt hon i soffan framför TVn. "Åh, nej, sa jag " vaknade hon när jag gick? Nej," sa Robert. " Jag fick väcka henne. Hon är jättetrött." Harangen av svordomar som jag öste ur mig, när jag skrek att jag var ledig lämpar sig inte i tryck! Tack och lov var hon lite sömnig så vi kunde ligga någon timme i sängen och titta på Disney.
Jag skulle behöva en personlig assistent som örfilar mig när jag slumrar framför TVn! Tror ni inte att jag dåsade till i andra reklamen i Supernatural i går? Tack och lov ruskade Robert liv i mig så jag missade inte just nåt.
Idag har Olina, Ellen och jag slitit hund nånting djävulskt med diverse arbete med den här jävla höhanteringen! Nu har jag ledsnat på att aldrig ha tid till annat än att packa hösäckar och bära ut dem. Idag snickrade vi en ny höhäck till nedre hagen (som tyvärr visade sig vara lite för liten för en hel höbunt!) så nu är det fri tillgång som gäller. Detta även för den övre hagen, där jag höll på att köra fast med vår gamla traktor i dyngan. Dessutom matade jag i bakhjulet in MÅNGA meter höbuntsnören plus en stor planka som fastnade mot skärmen och däcket. Men tänk vad lätt traktorn går att styra bara man ser till att ha bra lufttryck i framdäcken! Jag har varit lerig och skitig många gånger i mitt liv, men i dag slog jag nog personligt rekord! Vi hämtade två buntar på släpvagnen och vi var tvugna att ta av oss de mesta av ytterkläderna innan vi kunde sätta oss i bilen. Jag hade lera från fötterna och upp hela framsidan ända till halsen i och med att vi måste rulla buntarna för hand från logen och upp på vägen till släpvagnen. Jag önskar jag haft kameran med för att visa hur vi såg ut. Jag ser inte fram emot vintern och kylan, men det här är inte heller nåt vidare!Tur att det mesta av leran på buntarna följer med när man drar av nätet. I alla fall så behöver jag bara kolla läget i morgon bitti innan jag far till jobbet och inte hålla på att kånka hösäckar.
Jag var ju ledig idag och då är ju också Astrid ledig. Tyvärr hade Robert missförstått mig alldeles, så när jag kom tillbaka från stallet satt hon i soffan framför TVn. "Åh, nej, sa jag " vaknade hon när jag gick? Nej," sa Robert. " Jag fick väcka henne. Hon är jättetrött." Harangen av svordomar som jag öste ur mig, när jag skrek att jag var ledig lämpar sig inte i tryck! Tack och lov var hon lite sömnig så vi kunde ligga någon timme i sängen och titta på Disney.
Jag skulle behöva en personlig assistent som örfilar mig när jag slumrar framför TVn! Tror ni inte att jag dåsade till i andra reklamen i Supernatural i går? Tack och lov ruskade Robert liv i mig så jag missade inte just nåt.
Kommentarer
Trackback
