mahoglunds

Söndagen den 8 mars

På lördag eftermiddag kom grävaren hit och grävde vid ridbanan.Jag gav Rosami en dubbel dos smärtstillande tillsammans med en massa havre, morötter och äpplen och stack ut på en längre ridtur tillsammans med Elin. Jag lyckades länge hålla mig ifrån att storböla, till och med när jag matade henne och klippte av en bit av hennes fina vita man som minne, men när vi red förbi hennes hage och hon vände på huvudet och tittade på oss var det kört. Känslan är att likna med ett knivhugg i bröstet och jag känner mig så skyldig, eftersom det är jag som bestämt att hon ska dö. Jag har aldrig varit med när någon av mina hästar avlivats och ibland plågas jag av funderingar om huruvida det är rätt sätt att göra. Men jag är rädd att jag inte skulle kunna glömma en sådan upplevelse och det skulle solka ner hela minnet av hästen. På det här sättet så minns jag ju bara alla bra saker om henne. Sen är jag så "glad" att jag har en sambo som avlivar hästarna hemma här på gården, så det sker lugnt och stilla bland människor de är vana vid och i en välkänd miljö.

Rosami och Ellen på maskeradhoppning i Bräcke. De vägrade ut sig, men de var ju så fina.

Asta blev ju begravd i samma grav och jag kan inte låta bli att tänka på att det skulle bli sånt sammanträffande att hon blev i hjälkörd ett par dagar efter att jag pratade med grävkillen om det var möjligt att gräva ute nu. Det känns underligt olustigt, ungefär som att min mamma inte törs köpa svarta "finkläder" av rädsla för att hon ska få bära dem på en begravning snart därpå. Nej usch, vad många svarta tankar och funderingar jag har i skallen nu! Jag hoppas jag kan skaka av mig det här nu och att det händer en del trevliga saker framöver.

Lakritz verkar i alla fall stormtrivas här. Hon står inne i en av de större boxarna på nätterna men är ute lös på gården så fort jag eller tjejerna är där. Hon är så charmig och verkar verkligen gilla mig, för hon följer mig i hasorna hela tiden. Jag har ju förstås mutat henne en hel del!

Jag hyser också en viss förhoppning om att marsvinet Mimmi är dräktig. Vi får väl se. Jag har ännu inte hittat en flicka till Donke, men det ska väl dyka upp någon till slut.