Snickarjobb
Måndagen den 15 juni
Ojojojojoj, vad jag har hunnit med mycket idag! Inledde dygnet med att vara uppe halva natten med Astrid, som vaknade (innan jag hunnit lägga mig) strax före elva och höll i gång till halv fyra. Vid tretiden satt vi i soffan och åt rostad macka och yoghurt och jag var grinfärdig av trötthet innan hon till slut ville gå och lägga sig. Naturligtvis sov vi alldeles för länge och vaknade kvart i nio. Jag flög ur sängen, väckte Astrid och vi sprang ner till stallet och gav Isa och Hubbe lite morgonhö. Isa var allt annat än glad över min flera timmar för sena ankomst och kastade sig bokstavligen över höet.
Olina och Ellen kom vid tiotiden (Elin lite senare) och vi tog med Astrid ut och körde igång med att göra om boxväggen (som jag nämnde igår). Trots en del felmätningar blev vi klar ganska snabbt och det blev riktigt bra. Nu har vi en box med lite mer än D-ponnymått och en med C-ponnymått istället för en storhästbox och en shettisbox. Det är mycket bättre tycker jag. Dessutom är ju mina största hästar ganska små.
Medan Astrid sov lunch började jag med den nya boxdörren och den blev också riktigt bra. Dock lackade jag ur på tjejerna, när ingen av dem ville ställa upp och hjälpa Astrid och Linnea att rida på Hubbe, så jag gjorde det själv medan de stod och glodde på varandra inne i stallet i väntan på att jag skulle komma tillbaka. Då tappade jag lusten att ha dem i närheten och bad dem sticka ut och rida i stället. Efteråt for jag till Fränsta och köpte nya fina hakgångjärn till boxdörren.
Efter en snabb middag storstädade jag hela stallet och fyllde på med nytt spån. Sen gick jag hem och lade Astrid (Robert skulle förstås på nåt jäkla möte) och med den nya babyvakten i fickan gick jag tillbaka ner till stallet. Vi har köpt en ny JÄTTEBRA babyvakt som har en räckvidd på 2 km och jag är ångerfull att vi inte kommit på detta tidigare. Nu kan jag tom rida på ridbanan och ha koll på henne med mottagaren. Har lite svårt att lita helt på den, så jag springer hem flera gånger ändå om jag är i stallet länge, men det är så mycket bättre än förut.
Hubbe och Isa fick komma in och få kvällshö och sen jag gett åsnorna och Afrodite ett höfång, så storstädade jag skogsstallet i deras hage och fyllde på nytt spån. Jag gjorde en tur hem till vår soptunna med en massa skräp från stallet och passade på att kolla så att Astrid verkligen sov. Sen lastade jag alla bommar, som jag haft liggande uppe vid stallet i flera veckor, på en skottkärra. Eftersom jag inte ville gå två gånger, så blev det ett gigantiskt lass med nio bommar och två hinderstöd. Mina armar är en decimeter längre nu!
Sen kände jag att jag verkligen inte orkade så mycket mer, så jag tog hundarna på en promenad ner till Ljungan och sen gick jag hem. Nu sitter jag här och är smått euforisk av allt jag åstadkommit idag! Jag förstår faktiskt de som blir beroende av att tex jogga. Det är så härligt att få arbeta riktigt hårt med kroppen en hel dag. Känns jätteskönt att sträcka ut sig i soffan på kvällen. Inte känner man sig lika syndig, när man proppar i sig chips och godis heller! Det enda negativa är väl att jag känner av mina gamla krämpor så mycket. Det värker framför allt i fotleden, men även i min trasiga lårmuskel och det senaste armbrottet. Sen har jag fortfarande ont i foten där Hubbe trampade mig, men det är en bagatell i förhållande till den bultande värken i fotleden.
Inte faan var det nåt Supernatural på TV i går! Det var ju tydligen säsongsavslutning förra helgen. Elände, bedrövelse och förtvivlan! Undrar just hur jäkla länge man ska vara tvungen att vänta till nästa säsong?! Nej, nu får jag ta mig i kragen och beställa hem den nyaste DVD boxen i stället och avnjuta gamla avsnitt.
Ojojojojoj, vad jag har hunnit med mycket idag! Inledde dygnet med att vara uppe halva natten med Astrid, som vaknade (innan jag hunnit lägga mig) strax före elva och höll i gång till halv fyra. Vid tretiden satt vi i soffan och åt rostad macka och yoghurt och jag var grinfärdig av trötthet innan hon till slut ville gå och lägga sig. Naturligtvis sov vi alldeles för länge och vaknade kvart i nio. Jag flög ur sängen, väckte Astrid och vi sprang ner till stallet och gav Isa och Hubbe lite morgonhö. Isa var allt annat än glad över min flera timmar för sena ankomst och kastade sig bokstavligen över höet.
Olina och Ellen kom vid tiotiden (Elin lite senare) och vi tog med Astrid ut och körde igång med att göra om boxväggen (som jag nämnde igår). Trots en del felmätningar blev vi klar ganska snabbt och det blev riktigt bra. Nu har vi en box med lite mer än D-ponnymått och en med C-ponnymått istället för en storhästbox och en shettisbox. Det är mycket bättre tycker jag. Dessutom är ju mina största hästar ganska små.
Medan Astrid sov lunch började jag med den nya boxdörren och den blev också riktigt bra. Dock lackade jag ur på tjejerna, när ingen av dem ville ställa upp och hjälpa Astrid och Linnea att rida på Hubbe, så jag gjorde det själv medan de stod och glodde på varandra inne i stallet i väntan på att jag skulle komma tillbaka. Då tappade jag lusten att ha dem i närheten och bad dem sticka ut och rida i stället. Efteråt for jag till Fränsta och köpte nya fina hakgångjärn till boxdörren.
Efter en snabb middag storstädade jag hela stallet och fyllde på med nytt spån. Sen gick jag hem och lade Astrid (Robert skulle förstås på nåt jäkla möte) och med den nya babyvakten i fickan gick jag tillbaka ner till stallet. Vi har köpt en ny JÄTTEBRA babyvakt som har en räckvidd på 2 km och jag är ångerfull att vi inte kommit på detta tidigare. Nu kan jag tom rida på ridbanan och ha koll på henne med mottagaren. Har lite svårt att lita helt på den, så jag springer hem flera gånger ändå om jag är i stallet länge, men det är så mycket bättre än förut.
Hubbe och Isa fick komma in och få kvällshö och sen jag gett åsnorna och Afrodite ett höfång, så storstädade jag skogsstallet i deras hage och fyllde på nytt spån. Jag gjorde en tur hem till vår soptunna med en massa skräp från stallet och passade på att kolla så att Astrid verkligen sov. Sen lastade jag alla bommar, som jag haft liggande uppe vid stallet i flera veckor, på en skottkärra. Eftersom jag inte ville gå två gånger, så blev det ett gigantiskt lass med nio bommar och två hinderstöd. Mina armar är en decimeter längre nu!
Sen kände jag att jag verkligen inte orkade så mycket mer, så jag tog hundarna på en promenad ner till Ljungan och sen gick jag hem. Nu sitter jag här och är smått euforisk av allt jag åstadkommit idag! Jag förstår faktiskt de som blir beroende av att tex jogga. Det är så härligt att få arbeta riktigt hårt med kroppen en hel dag. Känns jätteskönt att sträcka ut sig i soffan på kvällen. Inte känner man sig lika syndig, när man proppar i sig chips och godis heller! Det enda negativa är väl att jag känner av mina gamla krämpor så mycket. Det värker framför allt i fotleden, men även i min trasiga lårmuskel och det senaste armbrottet. Sen har jag fortfarande ont i foten där Hubbe trampade mig, men det är en bagatell i förhållande till den bultande värken i fotleden.
Inte faan var det nåt Supernatural på TV i går! Det var ju tydligen säsongsavslutning förra helgen. Elände, bedrövelse och förtvivlan! Undrar just hur jäkla länge man ska vara tvungen att vänta till nästa säsong?! Nej, nu får jag ta mig i kragen och beställa hem den nyaste DVD boxen i stället och avnjuta gamla avsnitt.
Kommentarer
Trackback
