mahoglunds

Idag fick jag besök av en arbetskamrat, hennes dotter och barnbarn. De ville kika lite på djuren och hade med sig deras minigris Sven-Ragnar, som aldrig hade träffat en annan gris förut för att han skulle få träffa Ulla. Det blev en upplevelse han sent ska glömma! Ulla var ute i sin hage och de gick fram till staketet för att grisarna skulle få hälsa. Ulla blev som förryckt vid blotta åsynen av honom och började sidsteppa som en ilsken katt samtidigt som hon piskade med svansen och tuggade så det smällde i käkarna. Sven-Ragnar glodde först på henne och började sedan också att vända sidan till och piska med svansen. Jag skulle till att säga att detta kanske inte var en sådan god idè, men i samma ögonblick forcerade Ulla staketet och kastade sig över stackars Sven-Ragnar! Som tur var hade hans ägare honom kopplad, så just som Ulla bet tag i hans öra kunde hon rycka undan honom och lyfta upp honom i famnen. Sven-Ragnar skrek som bara en gris kan göra och Ulla grymtade ilsket och såg ut att överväga att hoppa på tjejen i stället. Men jag kastade mig mellan dem och knuffade bort henne och tillsammans med min arbetskamrat fick vi tillbaka henne till hagen.Ulla var så arg och upprörd så hela hon vibrerade, men faktiskt så verkade Sven-Ragnar inte bli alltför chockad. Han fick två rivsår på örat, antagligen efter Ullas framtänder, och några små rispor bredvid örat. Tur att det inte blev värre! Vi avlägsnade skyndsamt Sven-Ragnar ur Ullas närhet och gick för att klappa råttan och marsvinen i stället. Det gick betydligt lugnare
till väga.