Jag har köpt en ligghall en bit utanför Fränsta och nu ska vi försöka frakta hem den i ett stycke. Tanken är att det ska bli åsnornas nya ligghall och den som åsnorna har nu ska flyttas ner till Tures hage. Det kommer att bli en hel del jobb och kostnader, eftersom jag måste hyra in nån med hjullastare för att lyfta, men det blir nog jättebra i slutändan.

 

Vi har, som vanligt, varit väldigt sjuka i familjen den senaste tiden. Elsa drogs med en riktigt hemsk öroninflammation och vi andra hade feber. Det känns som att varje vinter blir vi så sjuka hela tiden. Det är väldigt tröttsamt! Märker dock att Astrid inte är sjuk så mycket längre, men Elsa drar på sig en massa otäckheter plus att hon har så mycket krångel med öronen. Hoppas att hon också slipper bli så sjuk allt eftersom hon blir äldre.

 

Nu när jag har varit sjuk själv och vabbat blir det att jag stickar en hel del. Jag har gjort massor av Lovikka vantar och även provat göra strumpor. Jag var väldigt skeptisk till en början till att göra strumpor, men de blev väldigt fina och otroligt mjuka.

Tisdagen den 28 februari

 

Vi har startat ett stort projekt med att bygga ett helt nytt stall med sju boxar. Det var betydligt mer jobb med förprövning och kompletteringar till Länsstyrelsen än vad jag nånsin kunnat tro, innan vi fick godkänt att börja bygga. Vi har hittills hunnit så långt att vi har gjutit plattan, stommen till väggarna är rest med vindväv och taket är på plats med med plåt. Nästa steg blir att köpa portarna och få dem på plats.

Måndagen den 27 februari

 

Åren går och vi med den. Robert och jag firade nyligen 27 år tillsammans. 27 år! Helt ofattbart! Känns som jag skulle vilja dra i handbromsen lite. Barnen blir stora så fort också. Elsa fyller snart 7 och Astrid blir 10 i sommar. Snart ett decennium sen man var höggravid och vägde 92 kilo. 

 

Självklart har farmen utökats med nya djur. Efter tips från min vän Hanna, som jag köpte Rosalea av, hittade jag en jättestor åsnevalack i Danmark. Hugin kom hit till gården i mitten på september och är så snäll, så till och med jag som är van vid åsnornas trevliga sinnelag är djupt imponerad. Som en stor nallebjörn! Hugin är den största åsna jag träffat med sina 1.50 i mankhöjd. Låter kanske inte så mycket för en oinvigd, men för en åsna är det stort. Han har en son, som också står i Sverige, som är ungefär lika stor. Jag önskar innerligt att han inte vore kastrerad. Tänk att få avla fina åsnor med lite storlek! Tyvärr visade det sig att han har en del problem med tänderna och vi kommer att få åka till kliniken med jämna mellanrum. Jag hoppas att det inte ska innebära allt för stora problem för honom i framtiden.

 

Hugin har också fått en vacker flickvän i form av en äldre arabdam, som är helt otroligt lättsam och underbar i all hantering. Nimra är också otroligt fin att rida. Hon är väl utbildad och kan ridas av de flesta. Vi hade till en början stora problem att få in henne i någon av våra flockar här på gården. De andra hästarna jagade henne och hon var rädd för åsnorna. Men efter att hon och Agnes gått en tid i en egen hage bredvid åsnorna, så blev hon överförtjust i sina åsnevänner och nu är hon och Hugin som siamesiska tvillingar. Tänk om de båda kunnat få ett mulföl tillsammans!

 

Två stycken har flyttat från gården också. Rudolf och Teddy fick flytta tillsammans till en gård utanför Färila. Rudolf håller på att köras in just nu. Deras mamma Betty finns fortfarande kvar här på gården. 

 

Som vanligt var vi med på Kälens medetidsmarknad, som riddare. Ellen lånade varmblodet Kalle och han imponerade stort, eftersom han aldrig varit med på nåt liknande. Ellen ska också ha en eloge som lyckas genomföra riddaruppvisningen år efter år på nya hästar. Bosse skötte sig som vanligt bra.

Astrid och Hubbe var med som riktiga riddare denna gång. De var jätteduktiga och gjorde stor succe'! De gick dessutom segrande ur spelen och Astrid var galet nöjd! Jag var ju förstås en nöjd och stolt mamma!

 

 

Hubbe fick hälsoproblem senare på hösten och blev lite smal. Först trodde jag att han på grund av sin ålder behövde lite extra mat, så jag såg till att han fick det. Men när vintern kom blev han trött och fort väldigt mager. Han undersöktes på klinik och visade sig ha eländiga blodvärden. Veterinären hade inget bra svar på vad som var fel, men ett maskprov visade på enorma mängder blodmask! Tänk om vi insett detta tidigare! Han avmaskades och blev fort mycket bättre. Vid senaste blodprovet var så gott som alla värden helt normala. Nu behöver han äta upp sig lite mer och få tillbaka lite muskler. Hubbe är ju lite till åren kommen med sina 25 år, men vi hoppas på att han ska hänga med ett tag till.

 

Det blev till slut en väldigt fin vinter och det har blivit ett stort antal slädturer med Bosse och Daisy.

 

 

 

Söndagen den 12 december

 

Jag ska försöka göra en uppdatering av det senaste halvåret,

 

Min parkörning med Betty och Rosalea gick helt om intet! Jag hann ju få mina efterlängtade partömmar med posten och körde de båda ett par gånger, vilket gick jättebra, men sen upptäckte jag till min stora fasa att Betty fick stort juver och sänkt mage. Hon var dräktig! När jag hämtade henne hos förra ägarna gick ju hon med hingsten och sitt dåvarande föl och jag protesterade mot det och påpekade att hon kunde bli dräktig igen. Ägarna hävdade att de skulle märka om hon blev brunstig. Jo, tjena!

Nu gick det ju bra och det blev ett litet hingstföl till. Teddy har vi döpt honom till. Dubbla konsonanter i mitten och y i slutet som mamma. För övrigt samma metod som med Pennys föl Molly. Sex åsnor bor alltså på gården nu!

 

Ellen tog emot en fin varmblodsvalack från Robert Bergh i somras. Super Thirst heter han, men i sann Stall Tirsta anda blev han omdöpt till Ture. Han är MYCKET lätthanterlig och snäll. Tyvärr har vi inte hunnit testa honom så mycket, eftersom han är en hetsporre i hagen och efter råkurr i storhästhagen, som slutade med en segdragen svallköttsskada, så går han nu med Bettys åring Rudolf. Jag var livrädd, när jag skulle släppa ihop dem, men Ture är hur snäll som helst med den lilla busen. Rudolf är inte kastrerad än heller, eftersom jag funderar på att försöka mig på mulavel med honom. Det svåra med att para ett häststo med en åsneåsnehingst är att de flesta åsnor tycker hästar lite läskiga och oftast känner sig lägre i rang. Men Rudolf visar en tuff inställning till hästar och kanske skulle funka bra som avelshingst. Nåja, jag har inget sto på gång än heller, så vi får väl se! Dessutom var ju Rudolf på rymmen i somras och tog sig in till övre hagen där jag ju har tre åsneston och ett minishettissto. Håller tummarna för att ingen var villig!

 

Jag har äntligen kommit till skott och köpt mina drömmars släp! Ett Umesläp ( så klart!) modell B60 vilken har en stor selkammare framtill och ordentligt utrymme i övrigt. Högt i tak också och Bosse har gett klartecken! Tyvärr står den just nu på verkstan för byte av hjullager och nåt annat som jag inte riktigt har koll på.

 

Jag har byggt om en del i hönshuset inför vintern och det blev riktigt bra. Jag isolerade det främre rummet, som tidigare varit foderkammare och där bor nu kalkonerna, så hönsen har resten av hönshuset för sig själva nu. Jag har aldrig haft så många kalkoner som jag har nu. Hela åtta stycken och då har jag ändå nyss slaktat en stor kalkontupp.

 

Vi har fått en ny hund också! Farmens Her Highness heter hon men kallas för Holly. En liten terrier som är en omplaceringshund, som jag känner sen tidigare. Barnen älskar henne! Ochh Siri också för en ny liten gullig hund i huset innebär ju att hon slipper undan ungar som ska leka och stöka med henne.

 

 

Tisdagen den 1 juli

 

Jaha ja, då har det gått ett halvt år sen jag bloggade sist! Det är synd för jag vill ju gärna blogga, men tiden finns ju liksom inte!

 

För en vecka sedan fyllde jag 40 år. 40 ÅR!! Ofattbart! Var har tiden tagit vägen? När jag var yngre så tycktes 40-strecket så otroligt avlägset! Jag känner mig dock inget äldre annat än att jag har gått ner rejält i vikt och faktiskt börjar se lite sliten ut. Det har väl kanske att göra med att min näst intill köttfria kost gör att jag får i mig alldeles för lite protein och nu börjar min kropp äta upp musklerna också. Det gör att jag väger mindre än någonsin, men är mindre muskulös än jag någonsin varit. Ingen bra kombination, när man börjar bli till åren! :) Å andra sidan syns ju musklerna tydligare än vanligt!

 

 

I slutet av januari kom Bosse in i mitt liv. Bosse, eller Bolero som han egentligen heter, är en Tinker/Shirekorsning på 12år. En riktigt välväxt kille som faktiskt varit med på riddarspel hos en tidigare ägare. Jag såg honom på en sida på Facebook, som heter riddare i Sverige, där han låg ute till försäljning. Jag fattade tycke för honom tidigt, men det var ju en bra bit bort ( i Jönköping ). Men så kom jag på den smarta idén att skicka dit Olina för att provrida honom, eftersom hon ju då bodde med sin pojkvän i Växsjö. Hon föll för honom direkt då han visade sig vara väldigt välriden och smidig för sin storlek, och så småningom blev han alltså Norrlänning. Det var lite ångestladdat detta med köpet av en ny häst, eftersom det fortfarande är otroligt mycket känslor kring Stellmaggs död, och det har blivit massor av tårar.

 

Bosse har hunnit vara med på riddarspelet i Kälen och han skötte sig riktigt bra. Han var en aning fundersam till publiken som sitter på backen, så väldigt nära ridbanan, men efter ett par vändor gick det jättebra.

 

 

Apropå riddarspelet, så var Astrid med i år på Afrodite och hon var OTROLIGT duktig! Hon galopperade och fångade ringar med tyglarna i ena handen och svärdet i det andra. Det är lätt att glömma bort att hon bara är sju år! Sen måste man nästa hejda henne lite, eftersom hon ser allt som vi gör och vill göra samma saker. Hon har svårt att acceptera att hon inte får göra alla moment i full galopp.

 

 

En mindre rolig sak som hänt är att vår fina russkille Mork inte längre finns hos oss. Den 15:e maj avlivades han efter att ha fått fång IGEN och röntgenplåtarna visade på såväl hovbensrotation och hovbenssänkning. Veterinären på kliniken rekommenderade att han skulle avlivas så fort som möjligt och vi tog hem honom och gjorde det hemma. Fång är en riktigt grym sjukdom och även om man klarar sig igenom ett anfall och hästen blir bättre, så går man och mår dåligt och väntar på nästa anfall.

 

 

 

Jag har fyndat parselar till Rosalea och Daisy! Nu väntar jag bara på att partömmarna ska komma med posten, så ska jag börja tömköra dem i par. Jag har ju provar Penny och Rosalea i par, men Penny går ju så otroligt långsamt, så jag tror att det kommer att funka bättre med Daisy även om hon är lite större än Rosalea.

Jag har ju fem åsnor just nu. Stoet Betty och hennes son Rudolf flyttade hit strax innan vintern. Han är en rejält kaxig hingst nu och så snart hans kulor kommit ned ordentligt så ska han kastreras, så han kan börja gå med de andra. 

 

 

Måndagen den 5 januari

 

Ett par veckor efter olyckan med Stellmagg gick min pappa bort. Han bröt armen på äldreoendet han var på utan att personalen upptäckte det på en gång och blev hastigt dålig efter det. Röntgen visade på att hans cancer spritt sig i kroppen och det kunde t.om varit tumören i hjärnan som gjort att han krampat så hårt i sömnen att armen gått av av det. Mina barn har en kanske något annorlunda syn på döden än andra barn, eftersom vi har djur som dör lite då och då, så de var bestämda när de gällde att hälsa på hos morfar innan han dog. Vi var där kvällen före och jag stickade med mamma medan syrran klippte Astrid lugg och det var väldigt lugnt faktiskt. Morgonen därpå somnade han in och jag är nu jätteglad att framför allt Elsa var så bestämd på att vilja åka till honom. 

Nu är han begravd i minneslunden på Fränsta kyrkogård.

 

Jag hoppas innerligt att detta år blir ett, på alla tänkbara sätt, trevligare år än det gångna. Jag hade såklart åtskilliga fina stunder förra året, men det blir så lätt att allt överskuggas av den jobbiga hösten. Jag hoppas också att jag kommer få lättare att tänka tillbaka på tiden jag haft med Stellmagg utan att brottas med skuldkänslor över hans död. 

 

 

Torsdagen den 4 december

 

Så många veckor som jag kämpat med att genomföra detta inlägg!

 

Min fina Stellmagg finns inte mer.

Måndagen den 26 augusti, när i var ute på en körtur med den nya maratonvagnen, bröt han nacken i en kollision med en husbil och avled omedelbart. Jag väljer att inte gå in på detaljer kring olyckan då det smärtar mig alltför mycket, men jag tappade greppet om ena tömmen och då jag fumlade för att ta den, drog jag lite mer i den ena tömmen, så Stellmagg svängde ut. Jag har påbörjat det här inlägget så många gånger, men aldrig klarat av att slutföra det! Jag är så tyngd av enorm skuld och en fruktansvärd sorg och saknad! Den helt förkrossande känsla jag kände, när jag satt på vägen med händerna på hans kropp och insåg att jag förorsakat hans död är nåt man inte kan förklara. Det var en stor bit av mig som dog med honom där på vägen. Det liv jag tidigare haft med hästar och djur kommer aldrig att bli mer än en spillra av vad som varit. 

Det var så långt ifrån det avslut på vår tid tillsammans, som jag nånsin kunnat tänka mig. Vi skulle ju ha så många fina år tillsammans! Astrid och Elsa skulle ju få lära sig rida "riktigt" på den här underbara hästen. Jag jobbade ju på gården där Stellmagg föddes, så han har funnits där mer än halva mitt liv och 17 år var han bara min. 

Du underbara barnridnings-, hopp-, dressyr-, bruksridnings-, turridnings-, kör- och riddarhäst! Det är ett stort tomrum du lämnar efter dig!

Tack för alla fina stunder du givit oss! Älskade vän!

 

 

Torsdagen den 26 juni

 

Ojoj, inte ett inlägg på hela maj och snart har juni passerat också!

 

Jag har hunnit fylla 39 och har alltså ett år tills jag blir en 40+! Läskigt! Inte för att jag känner mig äldre, men ändå!Jag har gått på semester nu och börjar inte förrän i mitten på september! Känns avlägset nu, men vips så har tiden rusat iväg!

 

På tisdagkväll åker jag till Ullared igen!!! Åh, vad jag längtar! Fjärde resan på ett år blir det och i oktober åker jag igen! Det har blivit ett beroende det här. Tur att jag har vänner som är lika tokiga och vill hänga på! Jag ska inhandla massor till Astrids födelsedag så klart och fina prylar till min friggebod som äntligen är klar. Där inne har jag mitt hantverk och lite andra fina grejor till salu.

 

Robert och jag var på auktion i Arbrå igår. Det var ett hästgymnasium som lades ned i år och nu auktionerades deras hästsaker ut. Till min stora lycka ropade Robert in en fyrhjulig maratonvagn åt mig!! Trodde väl aldrig att jag skulle få en sån! Det går att köra par med den också, så nu ska jag sälja min blå fyrhjulsvagn, som jag haft till Penny och Rosalea.

 

Två kalvar har vi fått som vi nu flaskmatar och det verkar gå jättebra. De växer så det knakar och är väldigt snälla.

Två linderödskultingar har vi köpt också och Cuba är MYCKET skeptisk till dem! Helst skulle hon nog vilja ge dem en omgång, men hon har tack och lov respekt för eltråden!

 

Vi håller på för fullt och gräver och bygger nere kring stallet och jag längtar tills det blir klart! Men man har ju inte riktigt råd att göra allt på en gång tyvärr, så det blir till att sprida ut kostnaderna lite.

 

Olina kör sommarcafé på gården vissa dagar och det har varit mysigt. Jag har öppet hus nu på lördag samtidigt som hon har försäljning, så jag hoppas det blir fint väder.

 

 

Torsdagen den 24 april

 

Vilka underbara dagar det har varit sista veckan! Så härligt väder och sen man ställde om klockan så blev ju dagarna så långa.

 

Elsa fyllde år på skärtorsdagen, men vi firade henne först på fredagen när alla var lediga. Hon fick en ny sadel, en ny surfplatta, monster highdockor och mycket mer. Som vanligt hade vi fiskdamm från hennes fönster med Roberts havsfiskespö och Lasse och jag stod nere på altanen och hakade på påsarna. Vi roade oss dessutom med att skicka upp en massa annat mellan varje riktigt fiskdammspåse. Allt ifrån gamla ölburkar och hängamplar till blöja fylld med chokladsås! 

Elsa hade ytterligare ett litet kalas på lördagen bara för sina tjejekompisar och då höll vi till på stallbacken med djurmys, ponnyridning och korvgrillning. Vi hade kanonväder och tjejerna hade jättekul!

 

Fem kaninkullar blev det till slut och totalt 28 ungar! Alla har klarat sig så när som en av Elsakaninens ungar. Åh, så underbara kaninungar är!

 

Hönshuset som jag fick av Lena har äntligen kommit på plats och hönsen har fått flytta ut. Så fantastiskt att se burhönsen springa ute i hönsgården och sprätta runt! Och de älskar att ta sandbad.

 

Jag har varit till Ullared igen! Jag har verkligen blivit Gekåsfrälst! Jag ÄLSKAR verkligen denna affär! Synd bara att det är så långt att åka. Eller tur kanske för då åkte man väl dit varje månad. Den här gången var jag inte lika sliten och trött, så på vägen hem körde jag HELA vägen non stop så när som på att vi tankade i Iggesund. Det är perfekt att fara inför ett barnakalas eller tex julafton för man kan verkligen fynda presenter till makalösa priser där. OJOJOJ, vad jag tjänade pengar på saker som jag ändå måste köpa. Barnkläderna var ju makalöst billiga! Trosor i fempack för 9.90, strumpbyxor 7kr/st, strumpor i fempack 9.90! Har ni inte varit dit så MÅSTE ni bara åka! Jag skulle kunna åka nästa helg igen!

 

Just nu ser jag bara fram emot sommaren och underbara dagar med familjen och djuren förstås. Jag har tagit 11 veckor ledigt från mitt jobb för att ägna mig åt min verksamhet och allt som vi ska renovera och greja med på BÅDA våra gårdar i sommar. Spännande!

 

 

Söndagen den 9 mars

 

Lilla åsnan Alice som jag berättade om i förra inlägget finns tyvärr inte längre med oss. Hon drabbades av hyperlipdemi, som är en otäck sjukdom som åsnor ofta drabbas av vid trauman och stress av olika slag. Vi trodde allihop att hon trivdes bra här och Siri var ju galet förtjust i henne och ville in i hagen hela tiden för att leka med henne. Men som sagt det är en lömsk sjukdom med mycket dålig prognos för de som drabbas. På kvällen när Alice låg sjuk i boxen var Siri alldeles förtvivlad och slickade på henne och låg hos henne och gnällde ynkligt. Det var dubbelt så tragiskt med Alice så sjuk och Siri så förtvivlad! Jävlar vad jag grät!!

Många hästägare är oroliga för kolik, fång och liknande men jag är livrädd för denna hemska sjukdom! Fy fasen! Fånghästar kan ofta få ett riktigt bra liv efter ett anfall och kolik ordnar ju oftast sig, men hyperlipidemi har oftast dödlig utgång. Nu stöter vi åsneägare på det betydligt mer än hästägare, men det är verkligen inte fel att läsa på om det.

 

Våren har kommit och det med besked! Vägarna är så gott som helt bara och det innebär att jag ÄNTLIGEN kan prova köra Penny och Rosalea i par. Jag hoppas att det funkar lika bra som jag föreställt mig! Jag ska kolla lite närmare på om det går att få till barfotaboots till Pennys små fötter av hundskor, eftersom hon är lite hovöm ibland och Rosalea går ungefär dubbelt så fort.

 

Tre kullar med kaninungar har fötts och ikväll såg jag den Vita Lanthonan göra i ordning boet åt sina kommande ungar. Hoppas hon sköter denna kull lika bra som den senaste.

Kycklingarna har också kommit. Dock blev det inga kalkonkycklingar. Eller rättare sagt, de ägg jag tror var kalkonägg som också kan ha varit från burhönsen, kläcktes inte. Det blev i alla fall 8 kycklingar i olika färger och storlek.

 

Det är full fart på Elsa nu. På gott och ont! Hon är inte direkt försiktig med sin arm om man säger så. Men i mitten på nästa vecka tänkte jag att hon ska vara på dagis igen.

 

 

 

 

Fredagen den 28 februari

 

Förra måndagen lekte Elsa tillsammans med sin lillkusin Hanna hemma hos mormor och det slutade med ett fall från soffan och ett brutet nyckelben. Det var ingen av oss som anade att hon gjort sig så pass illa, eftersom hon inte sa så mycket och vi hade henne till och med på dagis dagen efter. Men på när jag nattade henne på tisdagen var hon ledsen och sa att hon hade svårt att sova på den armen. Då började jag misstänka nyckelbensfraktur, eftersom jag brutit höger nyckelben tre gånger och vet hur det känns. Så det blev sjukhusbesök och röntgen, som visade på en fin fraktur långt fram mot halsen. Första veckan gick det ganska bra och hon var relativt opåverkad, men på lördagen var vi på Hannas treårskalas och då föll Elsa av sin stol och slog i bordet. Förmodligen bröt hon upp frakturen för hon skrek nåt vansinnigt, grät hjärtskärande och blev alldeles blöt av svett. Efter det så är det en stor knöl på nyckelbenet (förut kände man bara en mycket liten förhöjning). Fyra nätter stod hon på knä och sov med pannan på kudden. Vi har varit på fler läkarbesök efteråt, men de gör tydligen inget även om hon fått en "fulare" fraktur. Nu mår hon mycket bättre i alla fall, men jag är osäker på när jag törs låta henne vara på dagis igen. 

 

Idag kom äntligen min friggebod flyttad upp till gården! Som jag har längtat! Det ska bli så roligt att göra den i ordning och få in alla mina hemmagjorda alster. Nu får vi bara hoppas att någon gillar mina prylar! Sen ska den ju inredas så det går att övernatta i den också. Jag hittade ju ett sånt häftigt sängskåp på Fyndlagret, som ska stå där inne.

 

Förra veckan flyttade det hit en liten åsna vid namn Alice. Hon hade mist sin lilla minishettiskompis, som dött hastigt under natten. Hon var otröstlig och skriade förtvivlat, så ägarinnan letade efter ett nytt hem till henne och efter att ha blivit tipsad om mig av en hästtjej i på Alnö, skänkte de henne hit. De kom hit samma kväll och det fungerar väldigt bra med de andra åsnorna och ponnierna. 

Torsdagen den 13 februari

 

Jaha, så har det gått en hel månad sen jag var in här senast! Men före det var jag ju riktigt duktig tycker jag. Alla hjärtans dag i morgon, men vi har väl aldrig just firat den. Robert och jag har ju vår dag den 1 februari och nu har vi påbörjat vårt 25:e år tillsammans. Kan ni tänka er! Man ska inte börja räkna på sånt där för man känner sig så jäkla gammal!

 

Jag har tränat en del den sista tiden framör allt har jag sprungit mycket på löpbandet och det har lett till att jag äter som en häst, eller rent av två. Magen är som ett bottenlöst hål! Mina arbetskamrater blir nog snart äcklad av mina matportioner! Jag har fått tips om att det kan bero på att jag äter för lite proteiner, eftersom jag äter minimalt med kött. Jag klämmer ju i mig en ansenlig mängd kokta ägg varje dag, men det räcker kanske inte. Ska försöka äta lite tonfisk också kanske det funkar bättre.

 

Jag har laddat äggkläckningsmaskinen! Först stoppade jag i kalkonägg, eftersom de ska ligga en vecka längre än hönsägg. I tisdags stoppade jag i en salig blandning av hönsägg, så nu hoppas jag på många fina kycklingar.

 

I söndags for vi iväg på en liten tripp till Åre och Holiday Club tillsammans med min syster Ulla och hennes familj. Deras minsting fick magsjuka två dagar innan vi skulle åka , men tack och lov hann hon repa sig till söndagen! Och vi andra har klarat oss bra frånsett Ulla som var lite klen på söndagmorgon. Vi har förstås badat jättemycket, men även spelat lite bowling och slappat lite på hotellrummet. 

 

På kaninfronten har min Vita Lanthane fått arbeta en hel del! Tre honor är parade hittills och förhoppningsvis så blir några honor till brunstiga snart. Hoppas mycket på den Vita Lanthonan, som skötte sin sista kull jättebra och nu blir det ju en renrasig kull. Det blir fulltecknat i kalendern framöver med kaninungar och kycklingar!

 

Jobbhelg på Spångbro väntar härnäst, fredag, lördag och söndag. På måndag är ungarna och jag lediga och ska ta sovmorgon i alla fall! Fast Astrid är nästan besviken, när hon inte får fara på fritids, efterson hon trivs så väldigt bra.

 

 

 

 

 

Onsdagen den 15 januari

 

Fick ta hjälp av den ymgre generationen dvs Elin för att fixa textningen på bloggen och hon fixade det i ett nafs! Så nu funkar det mycket bättre.

 

Började göra en enklare variant av värmebalja utan el. En plastbalja med en skiva markisolering i botten och ytterligare en balja i den första. Sen fyllde jag på med fogskum, men jag fick slut på fogskum. En flaska till skulle ha behövts. 

 

 

 

Måndagen den 13 januari

 

 

Har haft en kanondag på jobbet idag! Glada arbetskamrater och jag fick dessutom chansen att jobba med min "gamla" arbetskamrat Carina Nolberg. Vi jobbade tillsammans på Furubacken i Fränsta tidigare och även på Torspro, när jag var riktigt ung. Hon hade häst förut och även minigrisar och getter (lika galen som mig nästan alltså!). Nu har hon fått en tjänst som innebär att hon jobbar på flera olika ställen, ungefär som en pooltjänst. Kul tycker jag för då kommer jag att jobba mycket med henne! Har jag tur så blir vi även grannar i framtiden!

 

 

Börjar bli dags att planera inför årets medeltidsmarknad i Kälen och riddarspelet. Det svåra är, känner i alla fall jag, att "förnya" oss varje år. Ingen vill ju komma och titta på oss om vi gör samma sak varje år. Olina kommer inte vara med i år, eftersom hon snart flyttar till USA ett år som au-pair. Återstår att se om Elin och Ellen blir med. Astrid och Elsa är i alla fall sugna! Apropå Kälen, så är jag sugen på att göra nån form av sammarbete med bästa Siv Olsson. Tanken var att ordna en två dagars långritt, som innebär att vi första dagen rider upp till henne där vi får äta gott, massage och lite "spabehandling". Efter att vi sovit över rider vi hem hit igen. God lunch äter vi båda dagarna efter vägen på lämpligt ställe. Jag skulle gärna rida på en sån tur i alla fall!

 

 

Finns lite fördelar med krånglet med textningen på bloggen. Jag måste ju lägga in bilder för att det ska bli lite mer lättläst och vad lämpar sig bättre än ögongodiset Jensen Ackles!

Söndagen den 12 januari

 

 

 

Kalkonerna har bott kvar ute i hönshuset ända tills nu, eftersom det har varit så mild vinter. Men enligt alla väderleksprognoser ska det bli ner till -20 grader och då hönshuset blev så illa tilltyglat av granen som föll på det i stormen läker värmen ut genom stora sprickor i väggarna. Så idag hjälpte Robert mig att flytta in dem i övre stallet.och det var minsann lättare sagt än gjort! Det är ju inte direkt som att plocka upp några tama hönor. Den största kalkonen slog till mig över kinden med ena vingen så det kändes som en riktig jävla örfil! Men efter lite tumult så fick vi dem dit de skulle. Olina berättade att Hubbe hade en liknande incident som Agnes häromdagen och halkade omkull. Nu börjar jag bli orolig att nån ska bli skadad innan den här halkan försvinner! Har vi tur så fryser den här nysnön fast. Jag har inte ridit på en hel månad skulle jag tro. Fast jag har ju kört släde två gånger i alla fall. Måtte det bli bättre framöver!

 

 

 

Vi hann iväg en snabbis till badhuset i Fränsta med barnen idag och väl där i vattnet längtade jag till Åre och Holiday Club. Barnen har tjatat sen i somras om att åka dit och nu börjar jag också bli sugen. Måste nog ta en titt om det finns några bra erbjudanden på deras hemsida!

Nej, om man skulle ta och avrunda kvällen med några Supernaturalavsnitt!