Längst upp i himlen

Tisdagen den 13 september

Astrids bästis på dagis, Ebbott, har haft en hund som dött och hon har berättat för mig om hur han sagt att den nu finns längst upp på himlen ovan molnen. Jag har haft så svårt att tala med henne om var våra hundar finns men ikväll så pratade vi om hur hon saknade "Hunden Elsa". Jag sa att hon och Mimmi finns där uppe i himlen med Ebbotts hund och att de kanske också är bästisar och leker med varandra. "Ja", sa hon, " och mormor och morfars katt. Ebbotts hund har ett moln, Elsa och Mimmi har ett moln och Julius har ett moln". " Ja, så är det", sa jag. " Men snälla Emma, kan vi inte ta hål på molnen, så att de kan komma tillbaka till oss. Då saknar vi de inte längre!" Det var så sorglig så jag kunde inte låta bli att lipa en skvätt! Lipar nu också faktiskt. Det var så fint, men samtidigt väldigt ledsamt! Man skulle behöva tänka lite mer som ett barn ibland. Ska framkalla bilden av de tre hundarna som leker med Julius uppe bland molnen när jag lägger mig. Det låter fint!


Det är minsann inte alltid underbart med djur!

Lördagen den 10 september

Men vilken jävla vidrig natt vi har haft! Halv tre flög jag bokstavligen ur sängen, när jag hörde hovklapper utanför fönstret och hann precis se hela jävla flocken försvinna uppför vägen. För att förkorta en lång jävla bedrövlig historia, så tillbringade jag, Olina, Carola och Ellens stackars föräldrar 3,5 timme med att jaga ifatt dessa hästkräk! Förresten hästkräk, mina kära åsnekamrater fick jag sprinta ikapp på E14  i kolmörkret samtidigt som jag skrek åt Carola i mobilen att komma och hjälpa mig. Jag är ju rejält förkyld och ansträngningen gjorde att jag kräktes bakom grannarnas hus, när jag äntligen fick fast dem. Åh, vad roligt man kan ha det!
Storhästarna var spårlöst borta i drygt två timmar innan de plötsligt kom dundrande tillbaka längs E14 mot Tirstahållet. Att ingen, vare sig djur eller människa blev skadad är ett under, för vi fick stoppa flera långtradare och nu är det så kolsvart på natten som det nånsin kan bli. Hästarna var dessutom helgalna och sprang mer eller mindre över oss, när vi provade fånga dem. T.o.m Garlic sprang som en vettvilling rakt fram! Men till slut när de sprang ner på vägen in mot Fränsta körde jag om dem och prejade dem med bilen, så Olina kunde kasta sig ur och få tag i Garlic och jag fick fast Afrodite. Dock hade Stellmagg och Bestmaggan avvikit från de övriga och sprang omkring på lägdarna borta hos Magnusson. Klockan hann bli halv sju innan jag kunde krypa till kojs och sova en stund innan barnen vaknade. Vilken jävla pärs! Tack och lov att det gick så pass bra som det gick ändå!
Hästar, mula och åsnor har då varit jävligt stillsamma idag och legat som vore de döda ute i hagen. Hoppas de har en djävulsk träningsvärk! Jag sov lunch med barnen idag i hela två timmar och är ändå sliten. Men det är ju SÅ ROLIGT med djur! Jo tjena!


Älgjaktsvecka

Fredagen den 9 september

Hela veckan som varit har jag varit ensam med barnen, eftersom Robert varit i jaktstugan i Åsen. I kväll är han hemma på en snabbvisit innan han far i morgon bitti igen. På söndag blir det till att ta reda på älgkött. Förkyld har jag varit ett par dagar, men nu känns det lite bättre och febern är så gott som borta.

Om allt går som det är tänkt ska Ia flytta ner till Dalarna snart till sin blivande åsnekompis. Det är väl bara transporten ner som måste fixas på nåt vis. Det är en kvinna som har god erfarenhet av mulor sedan tidigare, men som nu förlorat sin, som söker en ny mula.

Veckan har annars bjudit på en del otroligt fina ridturer med allt trevligt folk som varit här. Senast idag var jag ute med två trevliga tjejer på en kanontur. Fint jobb jag har!


Redan september

Söndagen den 4 september.

Ja, ja jag vet att det går längre och längre mellen mina blogginlägg, men jag hinner för fasen inte med mig! Och jag har jämt så mycket jag vill säga, så det tar ju sån tid att göra ett inlägg. Men jag SKA försöka bättra mig!

Daisy har dragit vagn fler gånger och vi har travat lite också. Hon är helt underbar! Ska försöka lägga lite mer tid för henne den här månaden, så vi kan kalla henne ordentligt inkörd. Måste försöka få Jack framför vagn också någon gång.

Har varit ute på en långritts tur med ett trevligt gäng och bortsett ifrån att stackars Afrodite och Anna som red henne blev stungna av jordgetingar, så var det en riktigt fin tur. Robert mötte så klart upp vid Skinnsjön med en het Tacogryta, som var jättegod. Jag har lagt upp bilder på min hemsida från turerna i sommar.

Kaninerna tog sig ur sin bur för några dagar sen efter att Svenne skadat den. Fia-Lotta höll på att mista livet, när Ia kastade sig över henne och trampade på henne. Otroligt nog så verkar hon klarat sig undan med bara ett skadat öra!

Usch och fy vad mörkt det blir tidigt på kvällarna nu! Och värre ska det bli! Eländes, elände! Snart står man där och knackar is ur frusna baljor!

Mork, Linda och Stellmagg


En mycket glad Anna

Älgkebab med pitabröd.

RSS 2.0