Promenad
Måndagen den 19 mars
Astrid blev avundsjuk på Olina igår när hon gick på promenad med Ia, så i kväll när hon tjatade om promenad sa jag att vi kunde ju gå med hundarna. Det ville hon absolut och vi gick iväg lite efter sju. Jag klädde henne ordentligt förstås, men själv tog jag på bara Foppatofflor och tunn jacka, eftersom jag var övertygad om att hon inte skulle orka gå så långt. Jojo, vi gick och gick och vända ville hon absolut inte! Jag halkade omkring och frös, men hon var supernöjd.Till slut kom vi ända hem till brorsan, som förbarmade sig över oss och skjutsade oss hem. Men inte var hon nöjd för det, när jag skulle försöka få på henne pyjamas ville hon ut på promenad igen!
I morgon ska Astrid få sin andra spruta av svininfluensavaccineringen. Vi har fått skjuta upp det flera gånger, eftersom hon blivit sjuk alla gånger. Hon har varit lite hes och snorig idag och jag tyckte mig se tecken på ögoninflammation också. Då kan hon kanske inte ta sprutan den här gången heller. Vi får väl se i morgon.
Hämtade spån idag, så nu är det påfyllt inför påskhelgen. Men det går ju väldigt lite nu då det har varit så bra väder och ingen står inne på nätterna. Till och med Ulla har varit ute på lite strövtåg. Hoppas det blir bart runt hennes stuga snart så hon kan vara ute mer på dagarna.
Robert har monterat ljusrören i stallgången och det blev jättebra. Längtar till vi kan gjuta där också. Det kommer att underlätta vid all hantering av djuren, när det blir en riktig stallgång.
På övervåningen har vi dock en hel del kvar innan vi kan flytta in i vårt nya sovrum. Jag hade ju hoppats på att det skulle vara klart innan bebisen kom, men det är nog mer än omöjligt. Men det blir väl klart så småningom!
Astrid blev avundsjuk på Olina igår när hon gick på promenad med Ia, så i kväll när hon tjatade om promenad sa jag att vi kunde ju gå med hundarna. Det ville hon absolut och vi gick iväg lite efter sju. Jag klädde henne ordentligt förstås, men själv tog jag på bara Foppatofflor och tunn jacka, eftersom jag var övertygad om att hon inte skulle orka gå så långt. Jojo, vi gick och gick och vända ville hon absolut inte! Jag halkade omkring och frös, men hon var supernöjd.Till slut kom vi ända hem till brorsan, som förbarmade sig över oss och skjutsade oss hem. Men inte var hon nöjd för det, när jag skulle försöka få på henne pyjamas ville hon ut på promenad igen!
I morgon ska Astrid få sin andra spruta av svininfluensavaccineringen. Vi har fått skjuta upp det flera gånger, eftersom hon blivit sjuk alla gånger. Hon har varit lite hes och snorig idag och jag tyckte mig se tecken på ögoninflammation också. Då kan hon kanske inte ta sprutan den här gången heller. Vi får väl se i morgon.
Hämtade spån idag, så nu är det påfyllt inför påskhelgen. Men det går ju väldigt lite nu då det har varit så bra väder och ingen står inne på nätterna. Till och med Ulla har varit ute på lite strövtåg. Hoppas det blir bart runt hennes stuga snart så hon kan vara ute mer på dagarna.
Robert har monterat ljusrören i stallgången och det blev jättebra. Längtar till vi kan gjuta där också. Det kommer att underlätta vid all hantering av djuren, när det blir en riktig stallgång.
På övervåningen har vi dock en hel del kvar innan vi kan flytta in i vårt nya sovrum. Jag hade ju hoppats på att det skulle vara klart innan bebisen kom, men det är nog mer än omöjligt. Men det blir väl klart så småningom!
Hjärtformad livmoder
Lördagen den 27 mars
Min barnmorska har ju så där i förbigående nämnt att jag har hjärtformad livmoder och jag har inte tänkt nåt vidare på det eftersom hon inte sagt nåt mer. Men så lyckades jag se ett avsnitt av "Riskförlossningar" på TVn häromkvällen och där nämndes detta fenomen eftersom det var en kvinna i programmet som hade just det. Jag var bara tvungen att googla lite på ämnet! Det visade sig att det innebar fler saker än jag hade hört bla att det var 1 på 700 som hade det, många barn låg i säte, man brukar inte göra vändningsförsök på sätesbarn eftersom skiljeväggen gör att det är svårt för barnet att komma runt, för tidiga födslar och diverse fel på moderkakan mm. Pratade med Lena, syrran, och det visade sig att hon också hade det och inte fått reda på det förrän det var dags att föda. Så här i efterhand förstår jag ju att det kanske var därför som Astrid inte rubbades ett dugg vid vändningsförsöket som gjordes på henne. Min andra syster fick ju göra kejsarsnitt på sitt första barn eftersom hennes vändningsförsök inte inte heller gick bra. Kanske hon också hade det felet. Har inte hittat om det är ärftligt dock. Å andra sidan tror jag inte att jag vill läsa på nåt mer. Nu är det väl bara att inrikta sig på att föda! Förvärkar har jag haft i mängder i alla fall, men det kan man ju ha långt i förväg. Robert ska på jobbresa till Västerås i morgon och vara borta till på tisdagkväll, så jag hoppas inget händer då i alla fall!
Jag brukar alltid skriva insändare till Svenska Åsneföreningens tidning och gjorde det även till detta nummer. Fick tidningen i går och jag hade skrivit en del om hur bra det gått med Madickens inkörning och att jag var sugen på att kanske köra Penny och henne i par i framtiden. När jag läste det fick jag ett litet hugg i hjärtat igen! Dessutom frågar Astrid var Madicken är nånstans och jag vet inte hur jag ska förklara så hon förstår. Hon vet ju att hon har varit sjuk, så jag säger att hon är hos doktorn. Försökte förklara en gång att Madicken inte skulle komma hem igen, men då började Astrid att gråta och förstod ingenting, så jag tror jag avvaktar med det.
Esmeraldas ( som är Madickens mamma om ni inte visste det) nya ägare är i alla fall väldigt nöjd med henne och har skrivit lite på Åsnesidan om att de har kommit igång med körningen nu (de har barmark). Det är i alla fall roligt att höra!
Min barnmorska har ju så där i förbigående nämnt att jag har hjärtformad livmoder och jag har inte tänkt nåt vidare på det eftersom hon inte sagt nåt mer. Men så lyckades jag se ett avsnitt av "Riskförlossningar" på TVn häromkvällen och där nämndes detta fenomen eftersom det var en kvinna i programmet som hade just det. Jag var bara tvungen att googla lite på ämnet! Det visade sig att det innebar fler saker än jag hade hört bla att det var 1 på 700 som hade det, många barn låg i säte, man brukar inte göra vändningsförsök på sätesbarn eftersom skiljeväggen gör att det är svårt för barnet att komma runt, för tidiga födslar och diverse fel på moderkakan mm. Pratade med Lena, syrran, och det visade sig att hon också hade det och inte fått reda på det förrän det var dags att föda. Så här i efterhand förstår jag ju att det kanske var därför som Astrid inte rubbades ett dugg vid vändningsförsöket som gjordes på henne. Min andra syster fick ju göra kejsarsnitt på sitt första barn eftersom hennes vändningsförsök inte inte heller gick bra. Kanske hon också hade det felet. Har inte hittat om det är ärftligt dock. Å andra sidan tror jag inte att jag vill läsa på nåt mer. Nu är det väl bara att inrikta sig på att föda! Förvärkar har jag haft i mängder i alla fall, men det kan man ju ha långt i förväg. Robert ska på jobbresa till Västerås i morgon och vara borta till på tisdagkväll, så jag hoppas inget händer då i alla fall!
Jag brukar alltid skriva insändare till Svenska Åsneföreningens tidning och gjorde det även till detta nummer. Fick tidningen i går och jag hade skrivit en del om hur bra det gått med Madickens inkörning och att jag var sugen på att kanske köra Penny och henne i par i framtiden. När jag läste det fick jag ett litet hugg i hjärtat igen! Dessutom frågar Astrid var Madicken är nånstans och jag vet inte hur jag ska förklara så hon förstår. Hon vet ju att hon har varit sjuk, så jag säger att hon är hos doktorn. Försökte förklara en gång att Madicken inte skulle komma hem igen, men då började Astrid att gråta och förstod ingenting, så jag tror jag avvaktar med det.
Esmeraldas ( som är Madickens mamma om ni inte visste det) nya ägare är i alla fall väldigt nöjd med henne och har skrivit lite på Åsnesidan om att de har kommit igång med körningen nu (de har barmark). Det är i alla fall roligt att höra!
Varför utsätter man sig?
Onsdagen den 24 mars
Hur ofta tänker man inte att man skulle egentligen inte ha något djur överhuvudtaget, eftersom man förr eller senare mister dem? Ännu jobbigare är det när man är tvungen att ta beslutet om avlivning och se till att det blir genomfört. Likt förbannat kan man inte sluta skaffa och enagera sig i djur av alla de slag! Är det nåt slags masochistiskt drag? Det fullkomligt slukar pengar och tid och orsakar ju som sagt med jämna mellanrum fruktansvärd vånda. Fast de där underbara stunderna, när allt är bra och man verkligen kan njuta det väger nog upp allting.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sova i måndags natt, men jag somnade när jag skulle sova ner Astrid. Jag var sen ner till Robert, som arbetade vid datorn, och vinglade omkring och yrade på, men sen gick jag upp och föll mer eller mindre i medvetslöshet. Det måste minst vara ett halvår sen jag sov så hårt och så länge! Ändå sov jag tre timmar på dan på tisdagen efter att jag skjutsat Astrid på dagis. Allt vakande och grejande med Madicken i helgen brände nog varenda gnutta energi jag hade. Nu känner jag mig lite starkare/piggare i alla fall.
Var till BVC i går och nu visade det sig att jag har nåt slags streptokocker som gör att jag ska behandlas med dropp under förlossningen för att inte smitta barnet. Som att det inte räckte med alla problem sen förut!? Dock är det väl inget farligt utan nåt som görs för säkerhets skull och som beror på alla infektioner jag haft.
Några fler bilder ur "Madickenarkivet" som jag snörvlat mig igenom de senaste dagarna:
Hur ofta tänker man inte att man skulle egentligen inte ha något djur överhuvudtaget, eftersom man förr eller senare mister dem? Ännu jobbigare är det när man är tvungen att ta beslutet om avlivning och se till att det blir genomfört. Likt förbannat kan man inte sluta skaffa och enagera sig i djur av alla de slag! Är det nåt slags masochistiskt drag? Det fullkomligt slukar pengar och tid och orsakar ju som sagt med jämna mellanrum fruktansvärd vånda. Fast de där underbara stunderna, när allt är bra och man verkligen kan njuta det väger nog upp allting.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sova i måndags natt, men jag somnade när jag skulle sova ner Astrid. Jag var sen ner till Robert, som arbetade vid datorn, och vinglade omkring och yrade på, men sen gick jag upp och föll mer eller mindre i medvetslöshet. Det måste minst vara ett halvår sen jag sov så hårt och så länge! Ändå sov jag tre timmar på dan på tisdagen efter att jag skjutsat Astrid på dagis. Allt vakande och grejande med Madicken i helgen brände nog varenda gnutta energi jag hade. Nu känner jag mig lite starkare/piggare i alla fall.
Var till BVC i går och nu visade det sig att jag har nåt slags streptokocker som gör att jag ska behandlas med dropp under förlossningen för att inte smitta barnet. Som att det inte räckte med alla problem sen förut!? Dock är det väl inget farligt utan nåt som görs för säkerhets skull och som beror på alla infektioner jag haft.
Några fler bilder ur "Madickenarkivet" som jag snörvlat mig igenom de senaste dagarna:
Hej då Madicken!
Måndagen den 22 mars.
Strax efter halv ett vandrade Madicken över till de evigt gröna ängarna.
Ellen och jag körde in henne till kliniken i Sundsvall i morse, men hennes värden och tillstånd var allt för dåliga. Hennes magsäck var överfull och det fullkomligt forsade ut, när de slangade henne och det var ett tecken på att det verkligen var illa, så i samråd med veterinären beslöt vi oss att avliva henne. Personalen var verkligen kanon och lämnade oss ensamma en stund för att ta farväl. Vi lämnade kliniken storgråtande under själva avlivningen och de lät Penny stå hos henne tills vi kom tillbaka. Det är viktigt framför allt hos åsnor eftersom en av de vanligaste orsakerna till just hyperlipemi är att skiljas från sin kompis. Hon verkar ha tagit det bra även om hon skriade lite och sökte i hagen när hon kom hem.
Det här var i särklass något av de svåraste jag gjort. Som jag har slitit och knappt sovit och allt var ändå helt otillräckligt. Sen drabbas man ju av de här hemska tankarna att hon kanske borde ha avlivats tidigare för att slippa plågas. Men hur ska man veta? Nu är det i alla fall över även om jag kan garantera att jag kommer att tillbringa natten storgråtandes i soffan.
Jag tror att ingen som känt den här goåsnan kommer att glömma henne!
Hej då Madicken!
Oförändrat
Lördagen den 20 mars
Har nyss kommit in från stallet. Fick i henne lite mer vätska (lösning plus att hon drack lite själv), men hon gör ingen ansats att kliva upp och tungan hänger ut. Robert och jag vände henne vid halv ett och jag har masserat hennes ben lite. Hon låg i alla fall med huvudet uppe när jag kom och hon skriade när hon hörde Jack och Dasiy ropa på henne. De är ute i hagen och Penny står som sällskap i boxen bredvid. Vet inte om jag ska tolka hennes oförändrade tillstånd som att hon i alla fall inte blivit sämre eller om jag ska vara bekymrad över att hon inte blivit bättre.
Själv är jag så trött att jag skulle kunna gråta en skvätt och nu när jag gav hästarna hö så dansade det prickar framför ögonen. Trodde nästan jag skulle vara tvungen att sätta mig i hagen en stund, men jag släpade mig hem och ska försöka sova lite innan jag måste ut igen.
Har nyss kommit in från stallet. Fick i henne lite mer vätska (lösning plus att hon drack lite själv), men hon gör ingen ansats att kliva upp och tungan hänger ut. Robert och jag vände henne vid halv ett och jag har masserat hennes ben lite. Hon låg i alla fall med huvudet uppe när jag kom och hon skriade när hon hörde Jack och Dasiy ropa på henne. De är ute i hagen och Penny står som sällskap i boxen bredvid. Vet inte om jag ska tolka hennes oförändrade tillstånd som att hon i alla fall inte blivit sämre eller om jag ska vara bekymrad över att hon inte blivit bättre.
Själv är jag så trött att jag skulle kunna gråta en skvätt och nu när jag gav hästarna hö så dansade det prickar framför ögonen. Trodde nästan jag skulle vara tvungen att sätta mig i hagen en stund, men jag släpade mig hem och ska försöka sova lite innan jag måste ut igen.
Madicken är jättesjuk!
Fredagen den 19 mars.
I förmiddags fann jag Madicken liggandes i ligghallen helt oförmögen att kliva upp och med tungan fastbiten mellan framtänderna. Vi kunde inte få henne att stå ens med hjälp och blev tvungna att transportera henne på filtar i traktorskopan ner till stallet. Jag ringde till såväl Sundsvalls- Östersunds som Hudiksvalls klinik och samtliga var stängda för utbildning mm. Det skulle ju fan vara förbjudet att stänga alla hästkliniker i ett område samtidigt! Distriktsveterinären svarade inte på mobilsvar förrän efter en dryg halvtimme och sen tog det ytterligare trekvart innan hon kom. Tarmljuden var dåliga, tempen 35.5 (normalt för en åsna är 36.2-38.5) och hennes puls en aning hög. Hon har fått sedvanlig medicin mot kolik plus smärtstillande, men vet och jag tror hellre på att det kan vara hyperlipemi, som är mycket vanligare på åsna än häst och då är prognosen inte lovande. På åsnor är dödligheten väldigt hög och med tanke på hur hon är nu är jag förvånad om hon överlever. Jag har nyss varit till henne och försökt få i henne en lösning med druvsocker (som ska vara bra) och hon var helt lealös och orörlig när vi gick. Usch vad jobbigt det känns! Jag har sett ett antal hästar med kolik, foderstrupsförstoppning mm men aldrig nån som varit så här still. Vanligvis brukar de sparka, kliva upp för att lägga sig igen och stöna och liknande men hon gör absolut ingenting. Gruvar mig för att gå ner igen då det känns som att hon lika gärna kan ligga död.
I förmiddags fann jag Madicken liggandes i ligghallen helt oförmögen att kliva upp och med tungan fastbiten mellan framtänderna. Vi kunde inte få henne att stå ens med hjälp och blev tvungna att transportera henne på filtar i traktorskopan ner till stallet. Jag ringde till såväl Sundsvalls- Östersunds som Hudiksvalls klinik och samtliga var stängda för utbildning mm. Det skulle ju fan vara förbjudet att stänga alla hästkliniker i ett område samtidigt! Distriktsveterinären svarade inte på mobilsvar förrän efter en dryg halvtimme och sen tog det ytterligare trekvart innan hon kom. Tarmljuden var dåliga, tempen 35.5 (normalt för en åsna är 36.2-38.5) och hennes puls en aning hög. Hon har fått sedvanlig medicin mot kolik plus smärtstillande, men vet och jag tror hellre på att det kan vara hyperlipemi, som är mycket vanligare på åsna än häst och då är prognosen inte lovande. På åsnor är dödligheten väldigt hög och med tanke på hur hon är nu är jag förvånad om hon överlever. Jag har nyss varit till henne och försökt få i henne en lösning med druvsocker (som ska vara bra) och hon var helt lealös och orörlig när vi gick. Usch vad jobbigt det känns! Jag har sett ett antal hästar med kolik, foderstrupsförstoppning mm men aldrig nån som varit så här still. Vanligvis brukar de sparka, kliva upp för att lägga sig igen och stöna och liknande men hon gör absolut ingenting. Gruvar mig för att gå ner igen då det känns som att hon lika gärna kan ligga död.
Är våren på väg?
Söndagen den 14 mars
Oj, vad lång tid som har gått sen jag fick till ett inlägg sist!
Börjar i alla fall med att säga grattis till min pappa som fyller 75 idag! Vi firade så smått här i går med god mat och dryck. Rådjur och älg (perfekt för mig!), jansons frestelse och lite annat småplock och cheesecake till efterrätt.
Jag är fortfarande rejält sjuk och i fredags var jag till doktorn återigen, men det enda han sa var "Hoppas du blir bättre snart" och skickade hem mig med mer Mollipect och Rinexin. Inte ens cortisonnässpray kan jag få för bihålorna, eftersom jag är gravid. Suck! Jag hoppas verkligen att jag blir bättre innan jag ska föda, annars vete väl fan hur det går. I alla fall så känns halsen bättre av värktabletterna jag fick, så jag har inte så förbannat ont, när jag sväljer, men jag hostar ju desto mer nu. Näsblod blöder jag varenda dag av allt snytande, men det är väl graviditeten en bidragande faktor till. I går kväll hade jag också en del förvärkar, men jag hoppas att det är några veckor kvar! Gjorde ett ultraljud på BVC i tisdags och det verkar som att denna tjej ligger åt rätt håll. Mitt blodvärde hade sjunkigt ännu mer och nu ligger jag på 105. Det gör ju naturligtvis också sitt till att jag känner mig så trött.
Det är verkligen skönt med lite varmare väder och vi har ju fått se solen lite grann också. Ellen och Olina klippte Saga och Afrodite idag, eftersom de svettas så väldigt nu när de tränas. Saga gick det jättebra med, men Afrodite stegrade bra många gånger innan hon lugnade ner sig. Jag gick hem innan de var klara, men jag får väl se resultatet i morgon. Vi ska väl med gemensamma krafter klippa Lakrits någon dag också. Hon kliar sig på allt vasst hon kan hitta, när hon är ute. Hubbe är också klippt, eftersom han började se ut som en babian med skabb av allt kliande. Det blir ju en del stök med täcken till hästarna nu när de är klippta, men det är ju en bagatell mot för att klippa dem före eller under vintern.
Släde har man nog åkt för sista gången i alla fall. Det är ju sån bedrövligt hård skare på lägdarna nu och efter vägen är det ju både isigt och grusigt.
Oj, vad lång tid som har gått sen jag fick till ett inlägg sist!
Börjar i alla fall med att säga grattis till min pappa som fyller 75 idag! Vi firade så smått här i går med god mat och dryck. Rådjur och älg (perfekt för mig!), jansons frestelse och lite annat småplock och cheesecake till efterrätt.
Jag är fortfarande rejält sjuk och i fredags var jag till doktorn återigen, men det enda han sa var "Hoppas du blir bättre snart" och skickade hem mig med mer Mollipect och Rinexin. Inte ens cortisonnässpray kan jag få för bihålorna, eftersom jag är gravid. Suck! Jag hoppas verkligen att jag blir bättre innan jag ska föda, annars vete väl fan hur det går. I alla fall så känns halsen bättre av värktabletterna jag fick, så jag har inte så förbannat ont, när jag sväljer, men jag hostar ju desto mer nu. Näsblod blöder jag varenda dag av allt snytande, men det är väl graviditeten en bidragande faktor till. I går kväll hade jag också en del förvärkar, men jag hoppas att det är några veckor kvar! Gjorde ett ultraljud på BVC i tisdags och det verkar som att denna tjej ligger åt rätt håll. Mitt blodvärde hade sjunkigt ännu mer och nu ligger jag på 105. Det gör ju naturligtvis också sitt till att jag känner mig så trött.
Det är verkligen skönt med lite varmare väder och vi har ju fått se solen lite grann också. Ellen och Olina klippte Saga och Afrodite idag, eftersom de svettas så väldigt nu när de tränas. Saga gick det jättebra med, men Afrodite stegrade bra många gånger innan hon lugnade ner sig. Jag gick hem innan de var klara, men jag får väl se resultatet i morgon. Vi ska väl med gemensamma krafter klippa Lakrits någon dag också. Hon kliar sig på allt vasst hon kan hitta, när hon är ute. Hubbe är också klippt, eftersom han började se ut som en babian med skabb av allt kliande. Det blir ju en del stök med täcken till hästarna nu när de är klippta, men det är ju en bagatell mot för att klippa dem före eller under vintern.
Släde har man nog åkt för sista gången i alla fall. Det är ju sån bedrövligt hård skare på lägdarna nu och efter vägen är det ju både isigt och grusigt.
Gnäll, gnäll och åter gnäll!
Måndagen den 1 mars
Jag fick ju komma till doktorn i fredags igen och fick flera nya mediciner bla rinexin mot bihålorna som är helt igentäppta, värktabletter som är ofarliga att äta som gravid (Dexofen) och Mollipect mot slemhosta. Tycker jag inte gör annat än stoppar i mig tabletter, uppemot 20 st om dan. Men nu är penicillinkuren över i alla fall, men den var ju helt verkningslös i alla fall. Dexofen ger i alla fall effekt ihop med Alvedon, så jag sover nog nästan 5 timmar varje natt i alla fall. Doktorn påstod att en sån här halsinfektion kunde hålla i sig i 4 veckor! Två kvar då bara! Jippee! På förmiddagarna kan jag prata skapligt nu innan jag blir för ansträngd, men innan jag har hostat och harklat igång mig på morgonen får jag inte fram ett ljud. Tja, nån gång ska man väl vara tyst också!
Har varit ut och tagit några bilder med nya kameran i alla fall. Kolla in istapparna på Pennys täcke!
Vadå hage? Jag trivs bättre här där jag kan vräka i mig mat!
Jag fick ju komma till doktorn i fredags igen och fick flera nya mediciner bla rinexin mot bihålorna som är helt igentäppta, värktabletter som är ofarliga att äta som gravid (Dexofen) och Mollipect mot slemhosta. Tycker jag inte gör annat än stoppar i mig tabletter, uppemot 20 st om dan. Men nu är penicillinkuren över i alla fall, men den var ju helt verkningslös i alla fall. Dexofen ger i alla fall effekt ihop med Alvedon, så jag sover nog nästan 5 timmar varje natt i alla fall. Doktorn påstod att en sån här halsinfektion kunde hålla i sig i 4 veckor! Två kvar då bara! Jippee! På förmiddagarna kan jag prata skapligt nu innan jag blir för ansträngd, men innan jag har hostat och harklat igång mig på morgonen får jag inte fram ett ljud. Tja, nån gång ska man väl vara tyst också!
Har varit ut och tagit några bilder med nya kameran i alla fall. Kolla in istapparna på Pennys täcke!
Vadå hage? Jag trivs bättre här där jag kan vräka i mig mat!
