mahoglunds

Idag fick jag besök av en arbetskamrat, hennes dotter och barnbarn. De ville kika lite på djuren och hade med sig deras minigris Sven-Ragnar, som aldrig hade träffat en annan gris förut för att han skulle få träffa Ulla. Det blev en upplevelse han sent ska glömma! Ulla var ute i sin hage och de gick fram till staketet för att grisarna skulle få hälsa. Ulla blev som förryckt vid blotta åsynen av honom och började sidsteppa som en ilsken katt samtidigt som hon piskade med svansen och tuggade så det smällde i käkarna. Sven-Ragnar glodde först på henne och började sedan också att vända sidan till och piska med svansen. Jag skulle till att säga att detta kanske inte var en sådan god idè, men i samma ögonblick forcerade Ulla staketet och kastade sig över stackars Sven-Ragnar! Som tur var hade hans ägare honom kopplad, så just som Ulla bet tag i hans öra kunde hon rycka undan honom och lyfta upp honom i famnen. Sven-Ragnar skrek som bara en gris kan göra och Ulla grymtade ilsket och såg ut att överväga att hoppa på tjejen i stället. Men jag kastade mig mellan dem och knuffade bort henne och tillsammans med min arbetskamrat fick vi tillbaka henne till hagen.Ulla var så arg och upprörd så hela hon vibrerade, men faktiskt så verkade Sven-Ragnar inte bli alltför chockad. Han fick två rivsår på örat, antagligen efter Ullas framtänder, och några små rispor bredvid örat. Tur att det inte blev värre! Vi avlägsnade skyndsamt Sven-Ragnar ur Ullas närhet och gick för att klappa råttan och marsvinen i stället. Det gick betydligt lugnare
till väga.


                               

Äntligen har jag kommit till skott och anmält mig till körträningen i Skule! Alla roliga händelser ska naturligtvis infalla på mina jobbarhelger, så jag fick ta ut en semesterdag, men förhoppningsvis är det värt det. Jag har kollat vädret till helgen och det ser ut att bli finfint och det känns skönt att veta, eftersom det är en bit att åka. Jag har åkt med hästtransport över Höga Kustenbron i snöoväder en gång och det vill jag aldrig uppleva igen! Jag behöver bara ta med Hubbes rockard eftersom jag ska få låna en vagn till Stellan på plats. Ni som läst om mina bekymmer med resan till Timrå kan nog ana min lättnad!
Stellan, Best Maggan, Isa och Eira har varit på äventyr i eftermiddag och utforskat omgivningarna utanför hagen alldeles på egen hand. Min syster ringde mig på mobilen , när jag var på väg hem från jobbet och var allt annat än road! Elin, Ellen och Olina fick ordentligt med motion efter att ha jagat dem i flera kilometer till fots. De skulle ju dessutom till Ringblomman på träning och övernattning, så samtliga är nog spaka i morgon lagom till de dubbla hopplektioner de ska rida. Jag är ledig i morgon så kanske jag åker ner och kikar lite. Fast först måste jag nog gå runt till grannarna och be om ursäkt för att hästarna slirat runt på deras gräsmattor! Tack och lov så har det vare väldigt lite rymningar i år om man bortser från Hubbe som är lös var och varannan dag. Robert var bekymrad hur han skulle klippa gräset vi satte i slänten runt huset, men Hubbe löste problemet genom att beta jämt och fint på nätterna så gott som hela sommaren.
Ulla har snabbt lärt sig att hon ska sova inne på nätterna och gå ut till sin hage på morgonen. Det gick extra fort att lära henne eftersom hon brunstat i helgen och mer än gärna jagat mig till stallet för att försöka nafsa mig i hälsenan. Nu är hon lugn och gosig igen och kommer när jag ropar. Har nyss kommit in från stallet och hon hade bäddat ner sig och sov som en stock och det ska jag också göra snart. Astrid har varit uppe två nätter i rad och levt rövare. I söndags natt var hon faktiskt jätterolig, när hon stod i fotändan på vår säng och tittade på Hitchcocks "Fåglarna"  och skrek "pippi, pippi" för full hals. Jag hoppas hon sover hela natten och gärna länge i morgon bitti också.

Söndagseftermiddagen bjöd på ett fantastiskt höstväder, så Elin och jag spände Isa för den nya vagnen och körde efter Gissjövägen. Isa var pigg som en lärka och jag blir lika imponerad varje gång över vilken kondis hon har trots att hon har "några" extrakilon att släpa på. Vi stötte på en kvinna efter vägen som ropade efter oss att vi hade en jättefin häst och vi blev superglada. Vi brukar mest bli frågade när hon ska föla, eftersom alla tror att hennes runda mage innehåller ett föl. Jag har henne inne på nätterna med en ynka hötuss, som hon får innan jag går och lägger mig, i ett försök att få ner henne lite i vikt. Men eftersom jag har fri tillgång på hösilage i hagen nu när jag börjat jobba och inte kan portionera maten åt dem, så tokäter hon väl resten av dagen.Det känns så hemskt att "svälta" henne, men hon mår inte bra av att vara så väldigt överviktig heller.Idag har Isa vilat eftersom hon och Elin ska vara med på träning på Ringblomman både på tisdag och onsdag.

I helgen kunde jag för första gången känna Mimmis bebisar genom hennes mage och enligt uppgift ska hon då vara halvvägs in i dräktigheten, vilket betyder ca 5 veckor till. Hoppas allt går bra! Nu ska hon få vitkål och persilja som ska vara bra för dräktiga marsvin. Det är ett fasligt sjå med gårdens alla djur som ska äta en massa olika foder. Jag tror ta mig fasen att mina djur äter bättre än jag gör! Har köpt ett foder till Ulla, som heter Klara och ska vara bra för minigrisar. Ulla är också satt på en aning diet eftersom hon också blivit alltför rund. Hon sover inne i stallet på nätterna och går i sin hage på dagarna. Hon har brunstat i helgen och varit allt annat än trevlig, men det brukar vara över på ett par dagar. Skulle gärna vilja ha en kaninkompis till Ulla, helst en Belgisk jätte eller en Fransk vädur, men efter att Elsa dödade Musse har jag en sådan skräck för att nådot sådant ska hända igen. Vi får väl se hur det går.

Här på gården finns nu 3 marsvin och en råtta. Marsvinshonan Mimmi och hennes partner Musse fick jag av min väninna och "mentor i djurvärlden" Anna-Lena Ödmark. Tyvärr blev den supercharmiga Musse dödad av en hund, men Mimmi klarade sig oskadd och hon väntar nu tillökning. Jag hoppas på minst en Musse junior.  Jag tänkte köpa en kompis till Mimmi på en gång, men blev rekommenderad av marsvinskunniga att avvakta och se om det blev några bebisar och spara en av dessa som sällskap i stället. Råttorna var också två från början men den minsta hanen blev plötsligt svag och dog. Den stora hanen ser mycket ensam ut och måste nog få en ny polare snart. Råttor är verkligen trevliga sällskapsdjur och är alltid nyfikna och helt orädda. Jättecharmiga faktiskt.De två senaste marsvinen kom jag över av en slump här i trakten och de är två jättefina hanar, som jag tog emot innan jag visste att Mimmi var dräktig.

Söndagen den 19 oktober var det tävling i precisionskörning i Timrå arrangerad av Västernorrlands Körsällskap. Jag hade sett fram emot den här tävlingen hur länge som helst och ville fara med både Stellmagg och Hubbe. Kruxet var ju bara att jag ville ha med mig Stellans nya vagn och den hänger man inte var som helst. Hubbes lilla rockard har jag transporterat många mil på biltaket, men den här gör du omöjligt detta med. Jag hade turen att få låna min grannes B- korts lastbil och sedan Robert läst igenom registreringsbeviset och sett att man fick köra en släpvagn med totalvikt 750 kilo på vanligt B körkort, så löste det sig. Dock fick jag tvinga Robert att ringa nästan alla han kände innan vi hittade någon som hade en sån lätt släpvagn. Lastningen av vagnarna gick inte helt problemfritt eftersom Stellans vagn var bredare än släpvagnen. Lösningen blev att ställa rockarden på snedden med skaklarna rätt upp och förankra med en massa spännband. Min stackars ängsliga far tog sig för huvudet och förkunnade att jag kunde säga adjö till mitt körkort om jag gav mig iväg med denna last. Men allt förlöpte väl och flickorna och jag kom fram till Timrå utan vare sig böter eller indraget körkort. Min stora förhoppning är att någon gång i framtiden få råd att köpa en liknande lastbil. Skaffar jag dessutom BE körkort så kan jag ju dra en hästtransport bakom. Så lätt allt skulle bli helt plötsligt!

Hubbe hade ju tjänstgjort på ponnyridning i 4 timmar på lördagen, vilket kanske inte var den allra bästa uppladdningen, men han kämpade väl och vi blev tvåa, slagen med endast en sekund. Stellan skötte sig också bra och blev trea, sex sekunder efter Hubbe. Det är jag supernöjd med, särskilt som det var första gången vi galopperade med den nya vagnen. Nu längtar jag till våren och nästa körsäsong. Måste jaga i gång Anna-Lena Ödmark att komma ut på tävlingar också. Hon som har en sån bra körhäst i Kosmos.

Jag har ju spanat in alla andras fina bloggar och blivit supersugen på att göra en egen och här har ni den. Hoppas ni gillar att läsa den lika mycket som jag gillar att skriva i den.