Strålande jul
Fredagen den 24 december (natt)
Jaha då var vi där igen då! Julaftonen är här och man har samma jävla ångest som i fjol över allt som man borde gjort och av nån underlig anledning var helt övertygad om att man skulle hinna göra. Att man inte lär sig! Men nej då, man tror sig hinna pynta kåken som i Ett päron till farsa och ge sig ut i skogen för att hitta en Disneygran av finaste sorten. I verkligheten satt jag hysteriskt och svor första advent och "mekade till" lamporna från en ljusslinga så de skulle passa en annan och lyckades få ihop till EN fungerande slinga. Granen inköpte jag med kraftiga magplågor och kväljningar, som en stelfrusen barrboll på parkeringen till en däckfirma i Sundsvall två dagar för julaftonen och den visade sig vara så jävla grov i stammen att den måste trimmas med motorsåg på LÄNGDEN för att gå in i julgransfoten. Dessutom har vi använt en meter najtråd till att tvinga ihop grenarna för att täcka det gigantiska hålet mitt på stammen. Allt detta till det facila priset av 450 riksdaler!
Knäck har jag inte ens gjort, men ischoklad har jag och Astrid lyckats få till i alla fall. Pepparkakshusbyggandet som skulle bli ett sånt underbart kvällsmys slutade med att vi lyckats knäcka alla fyra hussidor och skorstensbitar på minst ett ställe. Att min äldsta dotter inte svär mer har jag svårt att förstå, för jag vet med mig att jag de senaste dagarna talat mest i termer som " men kom nu då för helvete så vi kan göra det här jävla pepparkakshuset!" eller " ska vi klä den här jävla granen eller?". Och man tror ju liksom att man måste göra de här sakerna för barnens skull, men va fan de skiter väl i traditioner. Det är ju vi vuxna som sitter på julafton klockan tre och skriker att de ska se Kalle Anka. Astrid gjorde klart för mig idag att hon skulle minsann inte se nån Robin Hood eller Tjuren Ferdinand. Hon ska se Playhouse Disney! Men om det så blir det sista jag gör så ska jag se Kalle!
Robert slipper inte heller undan mitt julhumör. Igår försökte han minsann smita upp och lägga sig vid tolvsnåret, men jag tvingade tillbaka honom till vardagsrummet. "Var fan ska du?!Nu ska vi faktiskt mysa för i morgon har vi så mycket att göra!" Naturligtvis slutade det med att vi somnade i soffan båda två.
Idag lyckades jag dessutom med konststycket att slå mig halvt medvetslös. I ett tillstånd av vansinnig julstress och mitt normal heta temperament sprintade jag ut till förrådet i långkalsonger och lågskor med famnen full av prylar som skulle gömmas undan inför julen. Jag lirkade upp förrådsdörren med armbågen och hann bara sticka in huvudet så fick jag en stor jävla "träkonstruktion" mitt i pannan! Jag bokstavligen dråsade ihop på knä och tappade grejerna i en stor hög och storgrinade av smärta. Har Robert varit i närheten då har han fått en minst sagt lika kraftig smäll av min knytnäve i skallen! Naturligtvis var det han som gillrat en dödsfälla av nåt sorts vindskivebygge till trappen. Han kan tacka sin lyckliga stjärna för att jag han rasa av mig genom att sparka kassarna och grejerna jag burit inöver förrådet och kyla min stackars panna med kallsnö. Dock fick jag inte fram så mycket som en blodsdroppe till bevis för mitt svåra trauma. Och i min familj ska det till en fraktur eller åtminstone rejäl blodspillan för att få medömkan.
Vi även hade den stora glädjen att i början på veckan få turas om att bebo toan långa härliga stunder under höga lovsånger! Till och med lilla Elsa fick magsjuka. Usch, jag har hellre magsjuka två gånger bara småttingarna slipper. Men att ha så mycket stalljobb som jag har i kombination med magsjuka är inget jag rekommenderar. FY FAN, vad jag var dålig i stallet häromkvällen! Jag stod på knä och utförde det mesta av arbetet! Åsnorna är ju så frusna så de springer raka spåret in, men shettishelvetet smög väl förbi stallet i mörkret och ner till lägdan bredvid storhästarna och ställde sig. Jag övervägde både en och två gånger att lämna honom, men jag släpade såklart min stackars kropp dit ner och just när jag var nära nog att röra honom stack han iväg med en brakskit och sprang glatt ända till stalldörren. Det är TUR att det inte funkar att önska livet ur nån! Tro mig, jag har försökt!
Gårdskatten Julius fick tyvärr sluta sina dagar igår. Han har sett gammal och sliten ut ett tag, men så igår orkade han knappt gå, så Robert tog med sig honom ut till skogen. Jag som älskar djur och spenderar så många timmar med dem hela tiden är så otroligt glad att jag har en sambo som inte är lika blödig som jag!
Har fått en del fina julklappar idag redan, men jag får inte avslöja vad eftersom fler ska få likadana. Nu önskar jag mig lite lite mildare väder framöver och en FORTSATT trevlig jul!
GOD JUL på er!
Jaha då var vi där igen då! Julaftonen är här och man har samma jävla ångest som i fjol över allt som man borde gjort och av nån underlig anledning var helt övertygad om att man skulle hinna göra. Att man inte lär sig! Men nej då, man tror sig hinna pynta kåken som i Ett päron till farsa och ge sig ut i skogen för att hitta en Disneygran av finaste sorten. I verkligheten satt jag hysteriskt och svor första advent och "mekade till" lamporna från en ljusslinga så de skulle passa en annan och lyckades få ihop till EN fungerande slinga. Granen inköpte jag med kraftiga magplågor och kväljningar, som en stelfrusen barrboll på parkeringen till en däckfirma i Sundsvall två dagar för julaftonen och den visade sig vara så jävla grov i stammen att den måste trimmas med motorsåg på LÄNGDEN för att gå in i julgransfoten. Dessutom har vi använt en meter najtråd till att tvinga ihop grenarna för att täcka det gigantiska hålet mitt på stammen. Allt detta till det facila priset av 450 riksdaler!
Knäck har jag inte ens gjort, men ischoklad har jag och Astrid lyckats få till i alla fall. Pepparkakshusbyggandet som skulle bli ett sånt underbart kvällsmys slutade med att vi lyckats knäcka alla fyra hussidor och skorstensbitar på minst ett ställe. Att min äldsta dotter inte svär mer har jag svårt att förstå, för jag vet med mig att jag de senaste dagarna talat mest i termer som " men kom nu då för helvete så vi kan göra det här jävla pepparkakshuset!" eller " ska vi klä den här jävla granen eller?". Och man tror ju liksom att man måste göra de här sakerna för barnens skull, men va fan de skiter väl i traditioner. Det är ju vi vuxna som sitter på julafton klockan tre och skriker att de ska se Kalle Anka. Astrid gjorde klart för mig idag att hon skulle minsann inte se nån Robin Hood eller Tjuren Ferdinand. Hon ska se Playhouse Disney! Men om det så blir det sista jag gör så ska jag se Kalle!
Robert slipper inte heller undan mitt julhumör. Igår försökte han minsann smita upp och lägga sig vid tolvsnåret, men jag tvingade tillbaka honom till vardagsrummet. "Var fan ska du?!Nu ska vi faktiskt mysa för i morgon har vi så mycket att göra!" Naturligtvis slutade det med att vi somnade i soffan båda två.
Idag lyckades jag dessutom med konststycket att slå mig halvt medvetslös. I ett tillstånd av vansinnig julstress och mitt normal heta temperament sprintade jag ut till förrådet i långkalsonger och lågskor med famnen full av prylar som skulle gömmas undan inför julen. Jag lirkade upp förrådsdörren med armbågen och hann bara sticka in huvudet så fick jag en stor jävla "träkonstruktion" mitt i pannan! Jag bokstavligen dråsade ihop på knä och tappade grejerna i en stor hög och storgrinade av smärta. Har Robert varit i närheten då har han fått en minst sagt lika kraftig smäll av min knytnäve i skallen! Naturligtvis var det han som gillrat en dödsfälla av nåt sorts vindskivebygge till trappen. Han kan tacka sin lyckliga stjärna för att jag han rasa av mig genom att sparka kassarna och grejerna jag burit inöver förrådet och kyla min stackars panna med kallsnö. Dock fick jag inte fram så mycket som en blodsdroppe till bevis för mitt svåra trauma. Och i min familj ska det till en fraktur eller åtminstone rejäl blodspillan för att få medömkan.
Vi även hade den stora glädjen att i början på veckan få turas om att bebo toan långa härliga stunder under höga lovsånger! Till och med lilla Elsa fick magsjuka. Usch, jag har hellre magsjuka två gånger bara småttingarna slipper. Men att ha så mycket stalljobb som jag har i kombination med magsjuka är inget jag rekommenderar. FY FAN, vad jag var dålig i stallet häromkvällen! Jag stod på knä och utförde det mesta av arbetet! Åsnorna är ju så frusna så de springer raka spåret in, men shettishelvetet smög väl förbi stallet i mörkret och ner till lägdan bredvid storhästarna och ställde sig. Jag övervägde både en och två gånger att lämna honom, men jag släpade såklart min stackars kropp dit ner och just när jag var nära nog att röra honom stack han iväg med en brakskit och sprang glatt ända till stalldörren. Det är TUR att det inte funkar att önska livet ur nån! Tro mig, jag har försökt!
Gårdskatten Julius fick tyvärr sluta sina dagar igår. Han har sett gammal och sliten ut ett tag, men så igår orkade han knappt gå, så Robert tog med sig honom ut till skogen. Jag som älskar djur och spenderar så många timmar med dem hela tiden är så otroligt glad att jag har en sambo som inte är lika blödig som jag!
Har fått en del fina julklappar idag redan, men jag får inte avslöja vad eftersom fler ska få likadana. Nu önskar jag mig lite lite mildare väder framöver och en FORTSATT trevlig jul!
GOD JUL på er!
En vecka kvar
Fredagen den 17 december
Det tycks som att jag bara blir sämre och sämra på att uppdatera min blogg! Jösses, vad länge sen jag skrev!
Börjar väl med att beklaga mig över den bistra vintern. Alla åsnorna och Hubbe har stått inne mest varje natt, eftersom det har varit så kallt. Hubbe kunde gott och väl vara ute, men jag tycker det känns hemskt att lämna honom ensam i sin hage. I natt är alla inne eftersom det snöar så mycket.
Häromkvällen hade antagligen nån av de större djuren i stallet skadat lilla Max, vårt fantastiskt tama marsvin, som tillsammans med sina tre kompisar sprungit lös i stallet. Han låg halvt förlamad och kunde bara röra lite på bakbenen. Jag sprang storbölande med Max i famnen hem till Robert och bad honom avliva honom. Ett litet marsvin bara tänker ni kanske, men jag blir lika illa berörd av mina små djurs olyckor. Jag tycker det är väldigt typiskt att de djur man tycker bäst om ska råka ut för hemskheter. Max var dessutom Astrids favoritmarsvin.
För att göra saken värre så blev det näst gosigaste marsvinet överfallen och biten av min Jack Russell Elsa tidigare i kväll. Han verkade klara sig oskadd, eftersom han kunde röra sig som vanligt efteråt, men han såg samtidigt väldigt chockad ut. Hoppas han klarar sig!
Mork och Stellan har varit på rymmen flera nätter i rad och stökat till på mina grannars fågelbord. Usch, vad man får skämmas! De försöker hålla fint i sina trädgårdar och mina dårar bara förstör! Svårt med strömmen på staketet nu, eftersom det jordar så dåligt, men jag ska sätta en tråd till direkt från jorden på aggregatet. Det gjorde susen på Isa, när hon rymde som värst!
Julpyntandet har gått på halvfart här känns det som trots att det bara är en vecka kvar. Den riktiga julstämningen har inte riktigt infunnit sig än. Tror att jag ska klä granen några dagar före jul så kanske det känns mysigare. Jag har köpt en hel del julklappar, men har några kvar. Tänkte försöka komma iväg till Sundsvall i helgen.
Fick hem Astrids skolfoton häromdagen och faktiskt blev de inte alls så tokiga. Ni kommer väl ihåg hur hon hade målat sig grön kvällen före?
Den 4:e april ska jag börja jobba igen och jag går och gruvar mig. Hoppas vid Gud att jag får jobba på det arbetslag som jag önskat mig!
Det tycks som att jag bara blir sämre och sämra på att uppdatera min blogg! Jösses, vad länge sen jag skrev!
Börjar väl med att beklaga mig över den bistra vintern. Alla åsnorna och Hubbe har stått inne mest varje natt, eftersom det har varit så kallt. Hubbe kunde gott och väl vara ute, men jag tycker det känns hemskt att lämna honom ensam i sin hage. I natt är alla inne eftersom det snöar så mycket.
Häromkvällen hade antagligen nån av de större djuren i stallet skadat lilla Max, vårt fantastiskt tama marsvin, som tillsammans med sina tre kompisar sprungit lös i stallet. Han låg halvt förlamad och kunde bara röra lite på bakbenen. Jag sprang storbölande med Max i famnen hem till Robert och bad honom avliva honom. Ett litet marsvin bara tänker ni kanske, men jag blir lika illa berörd av mina små djurs olyckor. Jag tycker det är väldigt typiskt att de djur man tycker bäst om ska råka ut för hemskheter. Max var dessutom Astrids favoritmarsvin.
För att göra saken värre så blev det näst gosigaste marsvinet överfallen och biten av min Jack Russell Elsa tidigare i kväll. Han verkade klara sig oskadd, eftersom han kunde röra sig som vanligt efteråt, men han såg samtidigt väldigt chockad ut. Hoppas han klarar sig!
Mork och Stellan har varit på rymmen flera nätter i rad och stökat till på mina grannars fågelbord. Usch, vad man får skämmas! De försöker hålla fint i sina trädgårdar och mina dårar bara förstör! Svårt med strömmen på staketet nu, eftersom det jordar så dåligt, men jag ska sätta en tråd till direkt från jorden på aggregatet. Det gjorde susen på Isa, när hon rymde som värst!
Julpyntandet har gått på halvfart här känns det som trots att det bara är en vecka kvar. Den riktiga julstämningen har inte riktigt infunnit sig än. Tror att jag ska klä granen några dagar före jul så kanske det känns mysigare. Jag har köpt en hel del julklappar, men har några kvar. Tänkte försöka komma iväg till Sundsvall i helgen.
Fick hem Astrids skolfoton häromdagen och faktiskt blev de inte alls så tokiga. Ni kommer väl ihåg hur hon hade målat sig grön kvällen före?
Den 4:e april ska jag börja jobba igen och jag går och gruvar mig. Hoppas vid Gud att jag får jobba på det arbetslag som jag önskat mig!
Översvämning!
Fredagen den 3 december
Jaha, då har vi hunnit några dagar in i december! Jag har inte hunnit få upp så särskilt mycket julpynt alls än, men nu i helgen tänkt jag försöka ta fram lite till.
I onsdags morse när jag gick till stallet möttes jag av totalt kaos! Hubbe hade kommit åt vattenkranen och lyckats öppna den helt. Vattennivån var på sina ställen säkert 30 centimeter. Getterna stod och darrade i kallvatten långt upp på benen. Mest vatten var det i Penny och Mollys box. Grisen Ulla hade tack och lov inget vatten i sin box alls, eftersom den är i det som var foderbord förut och är lite högre. Och det var nog en jäkla tur för grisar brukar inte tåla att bli nerkylda så bra och hon har ju så korta ben, så hade hon varit i Pennys box hade hon haft vatten långt upp på sidorna. Marsvinen springer ju helt lösa och de hade tagit skydd inne hos Ulla och var även de helt torra.
Tack och lov var det "bara" -8 grader så jag kunde släppa ut alla efter lite torkning med handduk. Elin tog ledigt från skolan och kom hem för att hjälpa mig och det var behövligt för det var fråga om tusentals liter vatten som förmodligen runnit större delen av natten. Det blev till att ösa upp vattnet i hinkar och bära ut och vi kunde ju inte bara hälla det utanför stalldörren, så vi fick bära runt stallet till nersidan och hälla ut i slänten. Sen blev det ett stort antal skottkärror med blötspån som skulle kärras ut. Tur att jag nyligen hämtat hem en släpvagn med spån!
Sen visade det sig att vattnet runnit ner i ett råtthål i Jacks box och underminerat golvet så en yta på ca 1x 0,5 meter gav vika och sjönk ner flera deciimeter. KUL! Jack och Daisy fick vara ute på natten och jag torkade upp hålet med kupévärmare så jag kunde gjuta i går. Inte ett dugg jobbigt att blanda fem betongsäckar för hand! Och för att Jack skulle kunna stå inne fick jag dela av hans box med några brädor så han inte kunde gå precis på den biten, som turligt nog är i ett hörn. Jag blåste på med kupévärmare idag också, så nu hade det härdat bra.
På eftermiddagen åkte jag till Ånge för att besikta hästtransporten för TREDJE gången i år. Inte heller den här gången gick den igenom. För dålig bromsverkan fortfarande tydligen. Första gången jag var in så var påskjutsbromsen dålig plus att elen var lite suspekt. Andra gången gick handbromsstången AV när de drog i den. HERREGUD! Så då avbröt de besiktningen och jag behövde inte ens betala.
På morgonen fick jag ett migrän anfall med ordentligt synbortfall, men jag tror chocken av att se vattnet i stallet fick det att snabbt gå över. Det kanske är så man botar migrän. Chocka kroppen med nåt som är värre!
Kvällen avslutade jag med att i vanlig ordning fara till Ånge och Starta eget utbildningen jag går på varje vecka. Jag ska nämligen söka FA- skattsedel och starta enskild firma. Det ni! Tanken är väl att jag ska hyra ut nån stallplats, ta emot lite gårdsbesök, åka med djuren till olika "tillställningar" och kanske tvätta och laga lte täcken. Bara att få dra av all moms på allt jag köper skulle vara guld värt.
I tisdags invigde jag den uppvärmda vattenbaljan som jag fick av en kompis i Bollnäs. Hittills har den funkat jättebra. Skönt att slippa hacka is och att veta att hästarna alltid har vatten!
Igår drog jag ut en visdomstand som plågat mig länge. Faktiskt skönt att bli av med den. Inte gjorde det ont och inte var det särskilt dyrt heller. Betydligt billigare än att laga hål eller rotfylla.
I morgon ska jag och Anna till Ånge kyrka och titta på julkonsert. Robert är ju med och spelar fiol och min syster Lenas kompis Anna Brandt ska sjunga. Vi såg konserten i fjol och den var jättebra. Man fick verkligen julstämning.
I kväll är jag ensam hemma med barnen, eftersom Robert är och stoppar i sig på julbord i Fränsta med min bror och några till. Själv sitter jag och mumsar på rostat bröd med kaviar.
Jaha, då har vi hunnit några dagar in i december! Jag har inte hunnit få upp så särskilt mycket julpynt alls än, men nu i helgen tänkt jag försöka ta fram lite till.
I onsdags morse när jag gick till stallet möttes jag av totalt kaos! Hubbe hade kommit åt vattenkranen och lyckats öppna den helt. Vattennivån var på sina ställen säkert 30 centimeter. Getterna stod och darrade i kallvatten långt upp på benen. Mest vatten var det i Penny och Mollys box. Grisen Ulla hade tack och lov inget vatten i sin box alls, eftersom den är i det som var foderbord förut och är lite högre. Och det var nog en jäkla tur för grisar brukar inte tåla att bli nerkylda så bra och hon har ju så korta ben, så hade hon varit i Pennys box hade hon haft vatten långt upp på sidorna. Marsvinen springer ju helt lösa och de hade tagit skydd inne hos Ulla och var även de helt torra.
Tack och lov var det "bara" -8 grader så jag kunde släppa ut alla efter lite torkning med handduk. Elin tog ledigt från skolan och kom hem för att hjälpa mig och det var behövligt för det var fråga om tusentals liter vatten som förmodligen runnit större delen av natten. Det blev till att ösa upp vattnet i hinkar och bära ut och vi kunde ju inte bara hälla det utanför stalldörren, så vi fick bära runt stallet till nersidan och hälla ut i slänten. Sen blev det ett stort antal skottkärror med blötspån som skulle kärras ut. Tur att jag nyligen hämtat hem en släpvagn med spån!
Sen visade det sig att vattnet runnit ner i ett råtthål i Jacks box och underminerat golvet så en yta på ca 1x 0,5 meter gav vika och sjönk ner flera deciimeter. KUL! Jack och Daisy fick vara ute på natten och jag torkade upp hålet med kupévärmare så jag kunde gjuta i går. Inte ett dugg jobbigt att blanda fem betongsäckar för hand! Och för att Jack skulle kunna stå inne fick jag dela av hans box med några brädor så han inte kunde gå precis på den biten, som turligt nog är i ett hörn. Jag blåste på med kupévärmare idag också, så nu hade det härdat bra.
På eftermiddagen åkte jag till Ånge för att besikta hästtransporten för TREDJE gången i år. Inte heller den här gången gick den igenom. För dålig bromsverkan fortfarande tydligen. Första gången jag var in så var påskjutsbromsen dålig plus att elen var lite suspekt. Andra gången gick handbromsstången AV när de drog i den. HERREGUD! Så då avbröt de besiktningen och jag behövde inte ens betala.
På morgonen fick jag ett migrän anfall med ordentligt synbortfall, men jag tror chocken av att se vattnet i stallet fick det att snabbt gå över. Det kanske är så man botar migrän. Chocka kroppen med nåt som är värre!
Kvällen avslutade jag med att i vanlig ordning fara till Ånge och Starta eget utbildningen jag går på varje vecka. Jag ska nämligen söka FA- skattsedel och starta enskild firma. Det ni! Tanken är väl att jag ska hyra ut nån stallplats, ta emot lite gårdsbesök, åka med djuren till olika "tillställningar" och kanske tvätta och laga lte täcken. Bara att få dra av all moms på allt jag köper skulle vara guld värt.
I tisdags invigde jag den uppvärmda vattenbaljan som jag fick av en kompis i Bollnäs. Hittills har den funkat jättebra. Skönt att slippa hacka is och att veta att hästarna alltid har vatten!
Igår drog jag ut en visdomstand som plågat mig länge. Faktiskt skönt att bli av med den. Inte gjorde det ont och inte var det särskilt dyrt heller. Betydligt billigare än att laga hål eller rotfylla.
I morgon ska jag och Anna till Ånge kyrka och titta på julkonsert. Robert är ju med och spelar fiol och min syster Lenas kompis Anna Brandt ska sjunga. Vi såg konserten i fjol och den var jättebra. Man fick verkligen julstämning.
I kväll är jag ensam hemma med barnen, eftersom Robert är och stoppar i sig på julbord i Fränsta med min bror och några till. Själv sitter jag och mumsar på rostat bröd med kaviar.
