Stellmagg
Lördagen den 26 maj
Igår red jag ut en liten tur på Stellmagg med Carola och Bestmaggan och han var verkligen pigg. Han kräver en del extra omsorg för att hålla hullet pga sina dåliga tänder och sen tror jag att han var påverkad av mask också. Men nu är han avmaskad, har fått tänderna fixade och jag har justerat om hans krafftfodergiva en del och det verkar ha gett önskad effekt. Nu går de ju dessutom på bete och det är det absolut bästa för honom. Innan jag blev sjuk i lunginflammation var han väldigt seg och Bestmaggan kunde hålla hans takt när vi skrittade, men igår hade hon inte en chans. Precis som det ska vara! Lovar gott inför sommarens eskapader! Dock lär han väl aldrig få tillbaka den kropp han hade när denna bild togs på bruksridnings DM i Härnösand för bra många år sedan!
Hästtänder
Onsdagen den 23 maj
Idag har vi varit till ATG kliniken med Stellmagg och Mork för att fixa deras tänder. Båda två har foderinpackningar, men Stellan har sämre tänder också. Nu blev jag rekommenderad att köpa en egen munstege för att kunna spola rent mellan tänderna själv. Så nu blir det till att investera lite. IGEN. Men det vore ju smidigt att kunna göra lite oftare hemma, så att det inte hinner packas in så mycket, vilket måste vara skönare för hästarna.
Här går vi i väntas tider! Kaninen Elsa träffade ju en pojke för en tid sedan och nu håller hon på att boa för fullt. Sen har vår lilla höna Pip plus en svart Brahma lagt sig tillsammans på en hel hög med ägg, så de två bor nu i fårhuset för att få vara i fred. Hoppas det går bra för alla, vore roligt med kaninungar och små kycklingar.
Jag har försökt få tag i kilingar, men det har visat sig svårt. Tivsjö Getgård, som jag köpte Stina och Marie ifrån säljer inga längre, men jag hittar kanske nåt annat ställe att köpa några.
Har köpt mig en pilbåge så att jag kan träna pilbågsskytte med Stellan. Galoppera, skjuta pilbåge och dessutom träffa är inte direkt det lättaste jag gjort, men det går bättre och bättre. Får hoppas att man inte skämmer ut sig i Kälen!
En dag man inte glömmer i första taget
Söndagen den 20 maj
Körtävlingen på Lindberga blev en dag jag ALDRIG kommer att glömma! Precis allt som kunde gå fel gjorde det! Det började redan när vi lastat och skulle fara från gården. Lastbilen tyckte det var för kallt och ville inte starta utan motorvärmare, så medan den satt i åkte jag till macken för att tanka diesel i en dunk, eftersom det var nästan tomt i tanken. Väl där så krånglade dieselpumpen å det grövsta och det var först efter flera försök som jag lyckades få i diesel för 90 kronor, sen la pumpen av. När lastbilen var tankad och vi körde ut på E14 ringde Ellen, som åkt i förväg med hästtransporten. "Hela jävla sitsen på vagnen är borta!" skrek hon och med vagnen menade hon min maratonrockard som vi körd ner dagen före. Jag höll bokstavligen på att få hjärtslag! Dynan på sätet är löstagbart (NU vet jag det!) och antingen hade nån stulit den eller så hade den lossnat på vägen ner utan att vi såg det, eftersom vi bara hakade av släpvagnen den stod på och lämnade allt. När Ellen lagt på ringde Hanna som också skulle tävla och frågade efter vägen. Hon hade kört ända till Stöde, vilket är alldeles för långt, så jag lovade henne att stanna och invänta henne för att visa vägen. Stressad som jag var körde jag sen en aning oförsiktigt och på lilla vägen från Ede skola lyckades jag haka i toppen av en nedfallen tall, som hängde ut en bit över vägen, mellan hytten och skåpet på lastbilen. Två meter av toppen hade vi med oss ner till ridbanan!
Körtävlingen på Lindberga blev en dag jag ALDRIG kommer att glömma! Precis allt som kunde gå fel gjorde det! Det började redan när vi lastat och skulle fara från gården. Lastbilen tyckte det var för kallt och ville inte starta utan motorvärmare, så medan den satt i åkte jag till macken för att tanka diesel i en dunk, eftersom det var nästan tomt i tanken. Väl där så krånglade dieselpumpen å det grövsta och det var först efter flera försök som jag lyckades få i diesel för 90 kronor, sen la pumpen av. När lastbilen var tankad och vi körde ut på E14 ringde Ellen, som åkt i förväg med hästtransporten. "Hela jävla sitsen på vagnen är borta!" skrek hon och med vagnen menade hon min maratonrockard som vi körd ner dagen före. Jag höll bokstavligen på att få hjärtslag! Dynan på sätet är löstagbart (NU vet jag det!) och antingen hade nån stulit den eller så hade den lossnat på vägen ner utan att vi såg det, eftersom vi bara hakade av släpvagnen den stod på och lämnade allt. När Ellen lagt på ringde Hanna som också skulle tävla och frågade efter vägen. Hon hade kört ända till Stöde, vilket är alldeles för långt, så jag lovade henne att stanna och invänta henne för att visa vägen. Stressad som jag var körde jag sen en aning oförsiktigt och på lilla vägen från Ede skola lyckades jag haka i toppen av en nedfallen tall, som hängde ut en bit över vägen, mellan hytten och skåpet på lastbilen. Två meter av toppen hade vi med oss ner till ridbanan!
Vad gäller sätet hade jag en sån tur att det kom en tjej med en likadan vagn som min och hon var så snäll att jag fick låna hennes säte. I precisionen rev jag en kona med Stellan redan i grunden, så då bestämde jag mig för att testa att köra så fort jag kunde i omkörningen och Stellan gick jättebra i mestadels full galopp. Vi rev dock där också, men tiden blev snabbast med 13 sekunder till godo. Bestmaggan var lite "ostabil" mellan tömmarna, men gick felfri i grunden och rev först i omkörningen, vilket helt var mitt fel då jag borde kört långsammare då jag kände att hon inte gick stabilt. Nåja, mina hästar skötte sig bra, de rår inte för hur jag väljer att köra.
Bruksridningen gick bättre. Jag startade bara Stellan där, Carola red Bestmaggan, och jag blev delad etta.
På vägen hem körde Ellen före med transporten och jag tog lastbilen med släpet och vagnen. När jag hade ca 1,5 kilometer hem small det till i motorn och ett vansinnigt bankade hördes. Jag stannade direkt och det visade sig att det sprutade olja ut på vägen. Kort sagt, motorbyte kommer att behövas! Robert fick bogsera hem mig med traktor och Ellen kom och tog släpvagnen. Ellen hade förresten backat mindre bra när hon kom hem, så hon hade skadat kofångaren på bilen och krökt veven till stödhjulet på transporten!
Fick jag med allt? Nej, jag hade ju lovat ta med min lätta rockard till Hanna, men det glömde jag förstås. Hon fick dock låna av Anna-Lena Ödmark. Och maratonrockardens sits är ännu ej återfunnen trots många turer längs färdvägen. Vete väl fan var den tog vägen!
Nya djur på gården
Onsdagen den 16 maj
Nyligen fick vi hit två nya kaniner, Emma och Myran. Emma har visat sig vara en otroligt snäll och trevlig kanin som Astrid brukar ta med in så de kan titta på Disney tillsammans. Myran är lite grinig ibland när man ska ta fast henne, men när man väl fått tag på henne så går det bra.
Astrid och Emma
Myran
Dessutom har vår tredje kanintjej träffat en kille så förhoppningsvis får vi kaninungar om några veckor!
Mykoplasma lunginflammation
Tisdagen den 15 maj
Nu har det en hel månad sen mitt senaste inlägg och det beror helt och hållet på min bedrövliga infektion. Läkarna tror att jag har/har haft nåt som heter mykplasma lunginflammation och det har minsta sagt varit ett helvete. Det är 6 veckor sen jag blev sjuk och jag har så utmattad nu att jag inte gjort annat på dagarna än skickat ungarna på dagis och sovit tills de skulle hem igen. Men i helgen tyckte jag att det vände och jag känner att det går åt rätt håll nu! Tydligen kan denna bakterie ta upp till 7-8 veckor att läka ut vilket innebär att jag kan ha några veckor kvar, men jag HOPPAS på att bli bra fortare såklart. Feber, hosta och total utmattning i många veckor är de vanligaste symptomen och det är exakt vad jag har drabbats av! Nu har jag på läkarens order börjat äta allt som innehåller massor av kalorier för att fylla på min stackars kropp. Min mun har tagit stryk av all medicin och det känns som att jag skulle ha bränt tungan på något hett, den är jättekänslig, vilket innebär att allt smakar jättesalt, väldigt surt osv. Jag dricker enorma mängder mjölk i vanliga fall och det brukar ju ge lite beläggningar på tungan, men nu ser jag ut som nån photoshoppad reklambild. Finns inte en enda prick eller beläggning i munnen, varenda liten bakterie, god eller ond, är borta pga all jävla antibiotika ( TRE KURER) jag ätit! Men i fredags tog jag den allra sista antibiotikatabletten!
På torsdag är det dags för körtävling på Lindberga och jag SKA vara med! Bestmaggan och Stellan blir det som ska få följa med. Stellan skulle ha varit till tandläkaren för länge sen, men som ni förstår har jag varit tvungen att skjuta på det. Men nästa vecka ska försöka komma iväg och fixa tänderna på honom. Han har ju problem med foderinpackningar. Dessutom ska det bli intressant att se vad han väger. Han ser alldeles för tunn ut, men känns pigg och fin. Han får luzern nu för att hålla hullet, men jag tror jag måste öka dosen lite till.
Nu har det en hel månad sen mitt senaste inlägg och det beror helt och hållet på min bedrövliga infektion. Läkarna tror att jag har/har haft nåt som heter mykplasma lunginflammation och det har minsta sagt varit ett helvete. Det är 6 veckor sen jag blev sjuk och jag har så utmattad nu att jag inte gjort annat på dagarna än skickat ungarna på dagis och sovit tills de skulle hem igen. Men i helgen tyckte jag att det vände och jag känner att det går åt rätt håll nu! Tydligen kan denna bakterie ta upp till 7-8 veckor att läka ut vilket innebär att jag kan ha några veckor kvar, men jag HOPPAS på att bli bra fortare såklart. Feber, hosta och total utmattning i många veckor är de vanligaste symptomen och det är exakt vad jag har drabbats av! Nu har jag på läkarens order börjat äta allt som innehåller massor av kalorier för att fylla på min stackars kropp. Min mun har tagit stryk av all medicin och det känns som att jag skulle ha bränt tungan på något hett, den är jättekänslig, vilket innebär att allt smakar jättesalt, väldigt surt osv. Jag dricker enorma mängder mjölk i vanliga fall och det brukar ju ge lite beläggningar på tungan, men nu ser jag ut som nån photoshoppad reklambild. Finns inte en enda prick eller beläggning i munnen, varenda liten bakterie, god eller ond, är borta pga all jävla antibiotika ( TRE KURER) jag ätit! Men i fredags tog jag den allra sista antibiotikatabletten!
På torsdag är det dags för körtävling på Lindberga och jag SKA vara med! Bestmaggan och Stellan blir det som ska få följa med. Stellan skulle ha varit till tandläkaren för länge sen, men som ni förstår har jag varit tvungen att skjuta på det. Men nästa vecka ska försöka komma iväg och fixa tänderna på honom. Han har ju problem med foderinpackningar. Dessutom ska det bli intressant att se vad han väger. Han ser alldeles för tunn ut, men känns pigg och fin. Han får luzern nu för att hålla hullet, men jag tror jag måste öka dosen lite till.
