Reportage från Dagbladet
Elsa 1 år
Söndagen den 17 april
Idag fyller vår minsting 1 år. Tänk vad fort det går! Vi skippade kalas idag och väntar till i påskhelgen i ställer. Det var tur också för hon har varit/är lite krasslig. Jag hoppas det blir nåt med öronen igen.
Idag var vi upp till Ånge kyrka med Jack, Penny och lilla Molly och hade åsneridning efter gudstjänsten. Om man bortser ifrån att det tog 40 minuter att övertala Jack att kliva in i transporten, så tyckte jag att det blev mycket lyckat. Jack skötte sig verkligen bra med tanke på att han inte varit på nåt liknande förut och jag tror att han gjorde mest succé. En man trodde att han var mamma till Penny! Tidningen var där och jag hoppas vi kommer med i morgon. Det vore väl jättebra reklam för mig!
På tisdag flyttar Molly och nu börjar det kännas ångestfyllt! Önskar jag inte vore så blödig!
Vad skönt det är med lite värme efter denna långa vinter! Till och med jag har slutat använda långkalsonger under ridbyxorna. Bara tjälen försvinner helt så ska jag köra igång med att byta lite stolpar och fixa beteshagar. Och så har vi två stora vedlass att ta itu med.
Idag fyller vår minsting 1 år. Tänk vad fort det går! Vi skippade kalas idag och väntar till i påskhelgen i ställer. Det var tur också för hon har varit/är lite krasslig. Jag hoppas det blir nåt med öronen igen.
Idag var vi upp till Ånge kyrka med Jack, Penny och lilla Molly och hade åsneridning efter gudstjänsten. Om man bortser ifrån att det tog 40 minuter att övertala Jack att kliva in i transporten, så tyckte jag att det blev mycket lyckat. Jack skötte sig verkligen bra med tanke på att han inte varit på nåt liknande förut och jag tror att han gjorde mest succé. En man trodde att han var mamma till Penny! Tidningen var där och jag hoppas vi kommer med i morgon. Det vore väl jättebra reklam för mig!
På tisdag flyttar Molly och nu börjar det kännas ångestfyllt! Önskar jag inte vore så blödig!
Vad skönt det är med lite värme efter denna långa vinter! Till och med jag har slutat använda långkalsonger under ridbyxorna. Bara tjälen försvinner helt så ska jag köra igång med att byta lite stolpar och fixa beteshagar. Och så har vi två stora vedlass att ta itu med.
Bää, bää svarta får
Onsdagen den 13 april
Efter att ha varit till min kära höförsäljare och där kärat ner mig i hans nya fårflock med en massa nyfödda lamm, så var jag ju bara tvungen att ta med mig några hem. Det blev en gammal ful tacka med klumpfot och horn, som bräker oavbrutet, och hennes två lamm! Skämt åsido, Gerd, som hon heter, är verkligen inte det finaste jag skådat, men hon är underbart snäll! Jag trodde ju i min sedvanliga enfald att Lakris skulle bli jätteglad åt att få lite kompisar av samma ras, men icke. Hon är mycket hellre i getternas sällskap!
Ellen har ju letat lite efter häst och slumpen föll sig så att en tjej jag känner utanför Ö-vik skulle sälja sin häst. Vi var dit i söndags och provred och vi blev alla mycket förtjusta i honom. Jättesnäll, trevlig och välutbildad! För att inte säga vad Ellen och Olina blev förtjusta i hennes gård. Jag har varit dit ett par gånger tidigare, men blir lika imponerad varje gång. Eget ridhus med cafeteria och hela baletten! Tror ni man är nåt avis? Inte alls! :)
Nu på söndag kommer jag att infinna mig på Ånge kyrka med några åsnor. Tanken var väl först att Penny skulle gå in i kyrkan, men jag kunde ju inte lova att hon skulle hålla sig ifrån att bajsa, så det ska bli lite aktiviteter utomhus efter gudstjänsten. Spännande!
Nu på tisdag flyttar lilla Molly till sina nya ägare och deras lilla åsna nere i Dalarna. Tror jag håller på att få lite ångest över det hela! Usch! Lika otäckt varje gång att skiljas från en av mina skyddslingar! Men jag tror hon får det superbra där.
I fredags hade jag bokat tid på ATG kliniken i Bergsåker för att kolla upp Stellans tänder. Grinden till storhästarnas hage är trasig och eftersom det fortfarande är en del tjäle så har jag inte kunnat laga den. Så nu måste man i princip öppna grinden med båda händerna och då brukar vi ju släppa våra vanligtvis snälla hästar medan vi öppnar och stänger. Just idag fick Stellmagg för sig att dra iväg och jag försökte genskjuta honom genom att springa runt en gammal skrotbil som står utanför hagen. Jag halkade i snön och satte mig med benet vikt under mig på en gammal fälg som låg gömd i snön och jag trodde faktiskt att benet gick av. Så djävulskt ont det gjorde! Men efter att jag tagit mig upp och sett att det gick att stå på benet, så blev det till att linka efter en låda hästgodis och hoppa runt på lägden och ömsomt hota och ömsomt locka. "Kom snälla Stellmagg så ska du få smaka" och " Kommer du inte hästjävel får du ha tandvärk för all tid framöver!". Till slut tog vi oss i alla fall till kliniken ( gallskrek varje gång jag skule trampa på kopplingen) och Stellmaggs tänder var verkligen i behov av behandling trots att det är mindre än två sen han var iväg sist. Och då måste han ner igen om sex veckor igen. Blir nog billigt! Mitt ben är i alla fall långt ifrån bra. Skiftar i många fina färger och är djävulskt ömt, men det blir nog bra av sig självt.
På söndag fyller lilla Elsa ett år! Otroligt, vad fort tiden har gått! Nu kan hon gå lite själv fast det är tryggast att hålla mamma eller pappa i handen. Jag brukar ha henne i en bärryggsäck, när jag är i stallet och grejar, men hon är så väldigt nyfiken, så hon försöker hänga över min ena axel för att se och det leder till att jag får så ont i ryggen och axlarna. Men annars är det ett bra sätt att ta med henne.
Efter att ha varit till min kära höförsäljare och där kärat ner mig i hans nya fårflock med en massa nyfödda lamm, så var jag ju bara tvungen att ta med mig några hem. Det blev en gammal ful tacka med klumpfot och horn, som bräker oavbrutet, och hennes två lamm! Skämt åsido, Gerd, som hon heter, är verkligen inte det finaste jag skådat, men hon är underbart snäll! Jag trodde ju i min sedvanliga enfald att Lakris skulle bli jätteglad åt att få lite kompisar av samma ras, men icke. Hon är mycket hellre i getternas sällskap!
Ellen har ju letat lite efter häst och slumpen föll sig så att en tjej jag känner utanför Ö-vik skulle sälja sin häst. Vi var dit i söndags och provred och vi blev alla mycket förtjusta i honom. Jättesnäll, trevlig och välutbildad! För att inte säga vad Ellen och Olina blev förtjusta i hennes gård. Jag har varit dit ett par gånger tidigare, men blir lika imponerad varje gång. Eget ridhus med cafeteria och hela baletten! Tror ni man är nåt avis? Inte alls! :)
Nu på söndag kommer jag att infinna mig på Ånge kyrka med några åsnor. Tanken var väl först att Penny skulle gå in i kyrkan, men jag kunde ju inte lova att hon skulle hålla sig ifrån att bajsa, så det ska bli lite aktiviteter utomhus efter gudstjänsten. Spännande!
Nu på tisdag flyttar lilla Molly till sina nya ägare och deras lilla åsna nere i Dalarna. Tror jag håller på att få lite ångest över det hela! Usch! Lika otäckt varje gång att skiljas från en av mina skyddslingar! Men jag tror hon får det superbra där.
I fredags hade jag bokat tid på ATG kliniken i Bergsåker för att kolla upp Stellans tänder. Grinden till storhästarnas hage är trasig och eftersom det fortfarande är en del tjäle så har jag inte kunnat laga den. Så nu måste man i princip öppna grinden med båda händerna och då brukar vi ju släppa våra vanligtvis snälla hästar medan vi öppnar och stänger. Just idag fick Stellmagg för sig att dra iväg och jag försökte genskjuta honom genom att springa runt en gammal skrotbil som står utanför hagen. Jag halkade i snön och satte mig med benet vikt under mig på en gammal fälg som låg gömd i snön och jag trodde faktiskt att benet gick av. Så djävulskt ont det gjorde! Men efter att jag tagit mig upp och sett att det gick att stå på benet, så blev det till att linka efter en låda hästgodis och hoppa runt på lägden och ömsomt hota och ömsomt locka. "Kom snälla Stellmagg så ska du få smaka" och " Kommer du inte hästjävel får du ha tandvärk för all tid framöver!". Till slut tog vi oss i alla fall till kliniken ( gallskrek varje gång jag skule trampa på kopplingen) och Stellmaggs tänder var verkligen i behov av behandling trots att det är mindre än två sen han var iväg sist. Och då måste han ner igen om sex veckor igen. Blir nog billigt! Mitt ben är i alla fall långt ifrån bra. Skiftar i många fina färger och är djävulskt ömt, men det blir nog bra av sig självt.
På söndag fyller lilla Elsa ett år! Otroligt, vad fort tiden har gått! Nu kan hon gå lite själv fast det är tryggast att hålla mamma eller pappa i handen. Jag brukar ha henne i en bärryggsäck, när jag är i stallet och grejar, men hon är så väldigt nyfiken, så hon försöker hänga över min ena axel för att se och det leder till att jag får så ont i ryggen och axlarna. Men annars är det ett bra sätt att ta med henne.
Åsnejakt!
Tisdagen den 5 april
Inledde min första dag som egen företagare med att jaga förrymda åsnor (och ponny) på E14! Strax före sex på måndag morgon ringde mamma och skrek att åsnorna sprang omkring på gården. Precis när jag stod i hallen och klev i stövlarna hörde jag hovklapper på vägen, men innan jag hann se var de tog vägen var de försvunna. Iförd underställ och med ett hundkoppel i näven kastade jag mig i bilen och körde byvägen mot Fränstahållet. Men jag insåg ganska snabbt att de inte sprungit ditåt och körde upp på E14. Snart såg jag ett gäng långöringar som i samlad tropp joggade fram längs mittlinjen. Jag körde ikapp dem, slet i handbromsen, hoppade ur och sprintade ikapp Penny och slängde hundkopplet runt hennes hals. Allt detta medan timmerbilar och skolbussar körde om oss. Jag var så jävla rädd att vi skulle bli överkörda! Molly och Hubbe följde snällt efter mig och Penny när vi vek av ner på grusvägen, men Jack och Daisy galopperade glatt utför Tirstabacken medan bilisterna körde slalom runt dem. Daisy fattade snabbt att vi försvunnit och kom efter, men Jack tappade bort oss och jag kunde se honom på avstånd då hann vände tillbaka mot Fränsta utan att hitta oss. Då var jag övertygad om att hans sista stund var kommen! Inte tordes jag gå tillbaka heller, eftersom jag var rädd att få ut de andra på stora vägen igen. Så jag gick ner med dem till hagen och släppte in dem. Dessutom var jag tvungen att laga grinden innan jag sprang efter Jack. Men till mina stora glädje kom han och mötte mig ovanför hagen! Vilken lättnad!
Sen blev vi nerringda av folk som sett åsnorna och hade sökt reda på mitt telefonnummer. I radio varnade de för lösspringande åsnor i Tirsta. To.m Dagbladet ringde, så vi fick en notis i tidningen idag. All publicitet är bra publicitet!
Jag har varit till Bollnäs till min väninna Anna och hämtat hem en häst (till!), som Olina ska ha. Ett varmblod som vi redan skrämt halvt ihjäl med getter och lösspringande grisar! Lätt att glömma bort att inte alla djur är så härdade som mina! Nåja, nu har han vant sig även om han spärrar upp ögonen så vitögat syns! Han gick i åsnehagen först, men då han snabbt visade sig vara matelak och jagade såväl åsnor som lilla Hubbe långt ut i djupsnön då det vankades hö, släppte jag över honom till storhästhagen och där blev det annat ljud i skällan. Gammelstoet gav honom en omgång först och sen fick han sig en lektion i hyfs av Stellan, så nu är han mycket beskedlig. Ridmässigt har han dock skött sig mycket bra.
Mork är mycket bättre i sin fång och är ute på promenader varje dag och har gått lite med åsnorna och Hubbe.
Lakris är också mycket bättre och kan sparka bakut igen och to.m stå på bakbenen mot boxdörren. Jätteroligt!
Jag och barnen har varit jättesjuka i nån stygg influensa och jag fick 40 i feber förra helgen. Först nu som orken kommit tillbaka. Stackars Elsa går på penicillin då hon fick öroninflammation, så hennes trumhinna värkte sönder. Stackars liten! Men nu är hon piggelin igen. Känns som att förkylningar och magsjuka härjat i familjen hela vintern!
Inledde min första dag som egen företagare med att jaga förrymda åsnor (och ponny) på E14! Strax före sex på måndag morgon ringde mamma och skrek att åsnorna sprang omkring på gården. Precis när jag stod i hallen och klev i stövlarna hörde jag hovklapper på vägen, men innan jag hann se var de tog vägen var de försvunna. Iförd underställ och med ett hundkoppel i näven kastade jag mig i bilen och körde byvägen mot Fränstahållet. Men jag insåg ganska snabbt att de inte sprungit ditåt och körde upp på E14. Snart såg jag ett gäng långöringar som i samlad tropp joggade fram längs mittlinjen. Jag körde ikapp dem, slet i handbromsen, hoppade ur och sprintade ikapp Penny och slängde hundkopplet runt hennes hals. Allt detta medan timmerbilar och skolbussar körde om oss. Jag var så jävla rädd att vi skulle bli överkörda! Molly och Hubbe följde snällt efter mig och Penny när vi vek av ner på grusvägen, men Jack och Daisy galopperade glatt utför Tirstabacken medan bilisterna körde slalom runt dem. Daisy fattade snabbt att vi försvunnit och kom efter, men Jack tappade bort oss och jag kunde se honom på avstånd då hann vände tillbaka mot Fränsta utan att hitta oss. Då var jag övertygad om att hans sista stund var kommen! Inte tordes jag gå tillbaka heller, eftersom jag var rädd att få ut de andra på stora vägen igen. Så jag gick ner med dem till hagen och släppte in dem. Dessutom var jag tvungen att laga grinden innan jag sprang efter Jack. Men till mina stora glädje kom han och mötte mig ovanför hagen! Vilken lättnad!
Sen blev vi nerringda av folk som sett åsnorna och hade sökt reda på mitt telefonnummer. I radio varnade de för lösspringande åsnor i Tirsta. To.m Dagbladet ringde, så vi fick en notis i tidningen idag. All publicitet är bra publicitet!
Jag har varit till Bollnäs till min väninna Anna och hämtat hem en häst (till!), som Olina ska ha. Ett varmblod som vi redan skrämt halvt ihjäl med getter och lösspringande grisar! Lätt att glömma bort att inte alla djur är så härdade som mina! Nåja, nu har han vant sig även om han spärrar upp ögonen så vitögat syns! Han gick i åsnehagen först, men då han snabbt visade sig vara matelak och jagade såväl åsnor som lilla Hubbe långt ut i djupsnön då det vankades hö, släppte jag över honom till storhästhagen och där blev det annat ljud i skällan. Gammelstoet gav honom en omgång först och sen fick han sig en lektion i hyfs av Stellan, så nu är han mycket beskedlig. Ridmässigt har han dock skött sig mycket bra.
Mork är mycket bättre i sin fång och är ute på promenader varje dag och har gått lite med åsnorna och Hubbe.
Lakris är också mycket bättre och kan sparka bakut igen och to.m stå på bakbenen mot boxdörren. Jätteroligt!
Jag och barnen har varit jättesjuka i nån stygg influensa och jag fick 40 i feber förra helgen. Först nu som orken kommit tillbaka. Stackars Elsa går på penicillin då hon fick öroninflammation, så hennes trumhinna värkte sönder. Stackars liten! Men nu är hon piggelin igen. Känns som att förkylningar och magsjuka härjat i familjen hela vintern!
