mahoglunds

Lördagen den 4 juni

Tisdagen den 21 maj var Ellen och Olina här på gården för att rida ut med sina hästar. De tjejer som rider här är ju Astrids idoler och självklart vill hon vara med när de gör hästarna i ordning. Hon hade åkt traktor med mig tidigare, men eftersom hon så gärna ville vara med dem åkte jag ner själv med grus till ridbanan. Efter bara en liten stund fick jag se Olina komma springande genom hagen. Jag kunde inte höra henne eftersom traktorn var igång, men jag blev så jävla rädd då jag såg paniken i hennes ansikte. Jag öppnade och frågade vad som hänt och hon skrek att jag måste komma för att Astrid hade blivit trampad på och skadat sig mycket och att hon blödde. När hon sen sade att hon var medvetslös trodde jag verkligen att jag skulle svimma innan jag kom upp till mamma och pappas hus dit Ellen burit henne. Så jävla panikslagen jag blev! Inte blev det bättre när jag såg henne! Hon var vaken då, men hon hade en gigantisk bula i pannan som det blödde mycket ifrån och hon var helt förvirrad och hysterisk och skrek att ingen fick röra henne. Högra armen höll hon i med den andra och jag var övertygad om att den var av. Att vara lugn själv och inte börja gråta var verkligen ingen lätt sak. Jag var ju jätterädd att hon skulle vara allvarligt skadad! 
Vi fick åka ambulans till Sumdsvalls sjukhus och efter undersökningar och röntgen visade det sig att hon inte hade en enda fraktur. Hon hade såklart en rejäl hjärnskakning och blödningar i armen, som senare svällde upp och blev helt blå. Men det hade kunnat vara betydligt värre! Vi fick åka hem dagen efter, men det tog en hel vecka innan Astrid blev pigg igen och armen är fortfarande blå. Hjärnskakningen gjorde ju att hon kräktes hela onsdagen.
Det som hänt var att hästarna blivit rädda för något och trampat runt när de stod bundna mot stallväggen. Astrid stod bredvid Epson och han välte omkull henne mot betongväggen och trampade på henne. Antagligen slog hon huvudet mot betongväggen och så trampade han på armen. Garlic trampade på Olinas fot, så hon fick också fara på akuten. Det visade sig ha blivit en blödning, som hon fortfarande har mycket ont av. Tack och lov så hade hon stålhätta, annars hade det blivit krosskador trodde läkarna. Nu ska vi återgå till att vara bestämda med att barn alltid ska hjälm om de ska vara i närheten av hästar. Det händer så lätt en olycka!
Jag har ju haft en del olyckor själv och kunnat behålla lugnet, men när det händer ens barn nåt tappar man ju fattningen helt! En väninna sa " Nu vet du hur din mamma har haft det!" och nu förstår jag lite bättre.