Sjuk igen!
Torsdagen den 6 maj
Sjukdomarna tycks aldrig ta slut!
Inledde veckan med ett migränanfall, som började med att jag fick svårt att läsa tidningen. Jag brukar alltid få synbortfall först innnan huvudvärken sätter in. Nästan precis samtidigt ringde Ulla och ville höra om Astrid ville komma upp och leka med Linnea, så jag skyndade mig att skjutsa henne dit. På vägen tillbaka sprang jag in på Apoteket för att försöka köpa migränmedicin. Förgäves visade det sig, eftersom alla sorter jag kollade gick över i modersmjölken. Typiskt, men jag blev inte särskilt förvånad! Väl hemma kröp jag ner under en filt i soffan för att försöka "sova bort" anfallet, men jag hann bara sluta ögonen så vaknade Elsa och var hungrig. Innan hon var nöjd och hade somnat om hade huvudvärken slagit till ordentligt, men jag lyckades somna en liten stund så det blev inte av värsta slaget, tack och lov, och Astrid kunde vara kvar hos Ulla till kvällen.
Tisdagen hade jag tänkt ägna åt lite ridning, men Elsas mage ville annorlunda och plågade henne lite, så det blev till att vyssja henne tills det släppte. Då var klockan tyvärr så mycket att det var dags att hämta Astrid på dagis. Senare på kvällen då jag dessutom var hemma ensam med barnen, eftersom Robert var på firmafest, fick jag mjölkstockning igen. Jag märkte ju vad som var på väg denna gång och mjölkade ur och duschade varmt (ända till varmvattnet tog slut), men jag blev i alla fall ännu sjukare än förra gången. Mamma var tvungen att komma upp och sitta hos mig till Robert kom hem. Själv låg jag i våldsam feberfrossa på soffan och mådde pyton! Febern steg till 41 och höll sig så halva natten. Kan inte minnas att jag nånsin haft så hög feber. Måtte jag slippa bli så här igen! Jag har liksom aldrig förut tänkt på mjölkstockning och vad sjuk man kan bli av det, eftersom det gick så bra med Astrid. men nu är jag VERKLIGEN medveten om det! Och nu tycker jag att det räcker! Nu är jag jätterädd att få det igen!
Idag var jag i alla fall (mot bättre vetande kanske) ute på en liten ridtur med Stellan. Har fått lite ont i stygnen, men det kan jag leva med. Är nästan helt feberfri i alla fall, hade 38 sist jag kollade. Nu tycker man det är en bagatell. Mamma är rädd att jag ska dö i hjärtmuskelinflammation eller nåt, när jag inte vilar mig, men jag håller på att bli från vettet snart av att bara ligga sjuk och/eller vila mig. På lördag ska jag skjutsa Ellen på tävling till Bräcke och på söndag kväll är det träning inför medeltidsmarknaden och den SKA jag vara med på. Men det lär väl ligga i hög feber och kramper!
usch vad hemskt det låter! kul att du har börjat rida igen :)
Fy sjutton! Hoppas du får må bra i tuttarna nu!
Du är väl inte sjuk igen?? Hörde talas om det....
:-(
Hej.
Mia i blekinge här. kollade in lite bilder på dina åsnor och var nyfiken på vad du gör och fick se att du är sjuk så då kommer det lite pekpinnar från en gammal kärring som troligtvis är lika envis som du.
Jag satt med feber och förkylning, bihåleinfl m,m på ridskolan för det är så kul, jag red m,m och en dag slog hjärtat dubbelt, men vad fan man är ju tjugo, På kvällen lucia dagen efter alla aktiviteter slog hjärtat i två hundra, det gjorde ont då blev jag rädd på riktigt för nog första gången i mitt liv. Ambulansen kom och en massa sladdar kopplades. Väl inne på sjukan konstaterades att jag hade inte hjärtinfarkt men väl rubbad hjärtrytm av infektion och feber, jag var överansträngd. Detta kunde vara bestående och vem som helst kunde få det. Läkaren sa att jag inte var tjugo och att vara envis var en sak men dum var en annan. Det tog 44 år att lära sig leva. Jag är så gammal nu men gör inte så mycket dumma saker och bryr mig inte om att stressa eller prestera mer än jag klarar eller försöker pressa min kropp till saker som man inte borde göra, det är dumt för om man vill leva så måste man tänka på att det finns förhoppningsvis en morgondag men om jag inte lever vettigt så kanske man inte har en morgon dag, Några sanna visa ord från en som lever lite lugnare i dag och friskare. Man hinner.
Tut från oss nu och sköt om dig, du har bare ett liv i denna skepnaden, Mia
