mahoglunds

Onsdagen den 9 september

Olina, Ellen och jag var till Gissjö och hämtade en höbunt i finkan idag. Vi måste verkligen komma på nåt sätt att ta hem flera buntar på en gång, annars kommer det här att bidra till min förtida död! Det går just nu två buntar i veckan och det går väl an nu, men föreställ er att hålla på så här mitt i vintern. Om det dessutom bara är jag och en av tjejerna som först ska knuffa ner en bunt från logen, rulla upp på vägen och in i finkan, så blir man ju helt slut!

Bestmaggan är fortfarande kvar eftersom Magnusson inte ville ha henne tillbaka och jag måste säga att jag har fått en smula ångest. Nu har vi 13 hästdjur på gården.Herregud! Det här går inte! Jag tycker att jag bara fyller vatten och bär hö, allt det roliga hinns sällan med. När vintern kommer med kyla och snö, så ska jag återgå till fri tillgång på hö. Det må vara om de blir lite feta och det blir en del spill. Det kommer att bli omöjligt att bära allt hö och portionera under dagen då, när det mycket mer än nu. Marsvinen har i alla fall flyttat till Ellen och Olina över vintern.Känns nästan lite overkligt! Önskar ni hade fått uppleva Ellens pappas min när vi kom inkånkande med dessa gigantiska burar! Stackars man! Och värre blir det, när han inser vad det kostar att ha alla dessa. Jag var i alla fall så upprymd av tanken på mindre arbete och minskade omkostnader att jag skrockade av skratt hela vägen hem!

Astrid och jag har bastat i kväll igen. Hon är helgalen i att basta! Hon tar av sig kläderna och hoppar upp på tvätt korgarna, som vi brukar ha i bastun, när vi inte använder den. Sen ropar hon tills jag är tvungen att röja ut bastun och starta i gång den. Vi har ju en ångbastu och den är superenkel och jättesnabb att starta upp. Dessutom kan man ju sitta MYCKET längre i en sån än en vanlig torrbastu, som jag i alla fall flyr ut ur efter bara en liten stund.

Har precis sett Extreme Home Makeover och jag önskar att jag hade ett sånt jobb, som Ty Pennington har. Tänk att tillbringa hela dagarna med att hjälpa folk. Han måste krypa till kojs med en stort leende varje kväll!

Vet ni att jag snart har bloggat ett helt år? Och vilket år det har varit! På både gott och ont. Kikade igenom min blogg lite förut och fällde en och annan tår faktiskt. Fast jag skrattade lite också. Det är väl så det ska vara antar jag.Återstår att se hur nästkommande år blir. Robert och jag firar 20 år den 1:a februari 2010. Det känns mycket overkligt!Det låter som att vi skulle vara jättegamla! Och det är vi ju verkligen inte!!