Bärplockarsäsongen har börjat!
Fredagen den 21 augusti
Nu har jag hunnit ut till bärskogen tre gånger och jösses vad lingon det finns. Synd att det ska vara så svårt att komma iväg. Är jag ledig så har jag ju Astrid hemma och att ta med henne till skogen fungerar dåligt. Jag har provat en gång och det slutade med att hon slog ut det jag hade plockat och sen ställde hon sig och grät, så det var bara att sätta sig i bilen och fara hem. Elin och jag hade med oss Lakritz en gång och hon tyckte det var toppen. Hon smaskade vitmossa och sprätte omkring. Dock var vi tvugna att hålla reda på våra hinkar eftersom hon mer än gärna glufsade sig våra lingon.
Jag har bytt arbetsplats (igen!) och ska vara på Furubacken (Fränsta sjukhem) framöver. Jag har ju blivit lite bortskämd med att inte behöva jobba helg, men man vänjer sig fort igen antar jag. Sen blir det ju lite mer på lönebeskedet.
Sen jag började jobba efter barnledigheten har vi ju sparat Astrid barnbidrag åt henne, men det törs man nästan inte prata om. Många tycker att om man har så "gott ställt" så skulle man inte få barnbidrag. Men det är väl en fråga om proritering tycker jag. Dessutom har det visat sig att några av de som retat sig på att vi sätter undan hennes barnbidrag, har valt att jobba 75 procent medan barnen varit små. Ja men då är det väl inte så konstigt att de inte har lika mycket att sätta undan. Men då har de ju själva valt det anser jag. Kommer ihåg en gång på samhällskunskapen i gymnasiet, när vi kom att börja diskutera barnbidrag med Komvuxarna och de tyckte det skulle behovsprövas. Jag sa att då kan man ju skippa barnbidraget helt och hållet. Jösses, om jag kunnat förutse reaktionen hade jag inte öppnat min stora mun! Vilken dramatik som följde! Trodde nästan att det skulle bli slagsmål. Men jag stod på mig att sade att "750 kronor ska väl inte vara avgörande för huruvida du ska kunna skaffa barn". Ni kan ju föreställa er kalabaliken som följde. Men jag tycker nog faktiskt likadant nu, men sen får man väl göra av med barnbidraget som man vill. Men det är ju inget föräldrabidrag utan ett bidrag till varje barn i Sverige utan någon som helst diskriminering.
Min bedrövliga fotled har plågat mig mer än vanligt en längre tid och jag börjar tro att jag måste göra ett nytt försök att få hjälp. Det är ju som att gå med stukad fot hela tiden och när jag suttit en stund eller legat och sovit kan jag knappt kliva på den. Men jag misstänker att det blir lika resultatlöst som förut. Jag får på sin höjd en vanligt röntgen, fast det är magnetröntgen jag vill ha och sen säger de väl att det inte går att göra mer. Nej, man skulle vara friidrottare så man fick hjälp direkt!
Kommer att bli lite ovant i morgon att inte behöva göra i ordning Astrid och lämna henne på dagis innan jag börjar jobba. Då kan jag ju faktiskt sova lite längre!
Nu har jag hunnit ut till bärskogen tre gånger och jösses vad lingon det finns. Synd att det ska vara så svårt att komma iväg. Är jag ledig så har jag ju Astrid hemma och att ta med henne till skogen fungerar dåligt. Jag har provat en gång och det slutade med att hon slog ut det jag hade plockat och sen ställde hon sig och grät, så det var bara att sätta sig i bilen och fara hem. Elin och jag hade med oss Lakritz en gång och hon tyckte det var toppen. Hon smaskade vitmossa och sprätte omkring. Dock var vi tvugna att hålla reda på våra hinkar eftersom hon mer än gärna glufsade sig våra lingon.
Jag har bytt arbetsplats (igen!) och ska vara på Furubacken (Fränsta sjukhem) framöver. Jag har ju blivit lite bortskämd med att inte behöva jobba helg, men man vänjer sig fort igen antar jag. Sen blir det ju lite mer på lönebeskedet.
Sen jag började jobba efter barnledigheten har vi ju sparat Astrid barnbidrag åt henne, men det törs man nästan inte prata om. Många tycker att om man har så "gott ställt" så skulle man inte få barnbidrag. Men det är väl en fråga om proritering tycker jag. Dessutom har det visat sig att några av de som retat sig på att vi sätter undan hennes barnbidrag, har valt att jobba 75 procent medan barnen varit små. Ja men då är det väl inte så konstigt att de inte har lika mycket att sätta undan. Men då har de ju själva valt det anser jag. Kommer ihåg en gång på samhällskunskapen i gymnasiet, när vi kom att börja diskutera barnbidrag med Komvuxarna och de tyckte det skulle behovsprövas. Jag sa att då kan man ju skippa barnbidraget helt och hållet. Jösses, om jag kunnat förutse reaktionen hade jag inte öppnat min stora mun! Vilken dramatik som följde! Trodde nästan att det skulle bli slagsmål. Men jag stod på mig att sade att "750 kronor ska väl inte vara avgörande för huruvida du ska kunna skaffa barn". Ni kan ju föreställa er kalabaliken som följde. Men jag tycker nog faktiskt likadant nu, men sen får man väl göra av med barnbidraget som man vill. Men det är ju inget föräldrabidrag utan ett bidrag till varje barn i Sverige utan någon som helst diskriminering.
Min bedrövliga fotled har plågat mig mer än vanligt en längre tid och jag börjar tro att jag måste göra ett nytt försök att få hjälp. Det är ju som att gå med stukad fot hela tiden och när jag suttit en stund eller legat och sovit kan jag knappt kliva på den. Men jag misstänker att det blir lika resultatlöst som förut. Jag får på sin höjd en vanligt röntgen, fast det är magnetröntgen jag vill ha och sen säger de väl att det inte går att göra mer. Nej, man skulle vara friidrottare så man fick hjälp direkt!
Kommer att bli lite ovant i morgon att inte behöva göra i ordning Astrid och lämna henne på dagis innan jag börjar jobba. Då kan jag ju faktiskt sova lite längre!
Kommentarer
Postat av: olina eriksson
Lyckat försök att ta med Astrid ut i skogen hör jag;)
Trackback
