mahoglunds

Fredagen den 31 oktober

Jag jobbar ju som de flesta vet i Ånge och har alltså en bit att köra till jobbet. Eftersom jag ännu inte fått på vinterdäcken på min bil och vädret inte var det bästa hade min mor erbjudit sig att låna ut sin bil till mig.Jag var som vanligt ute i sista sekunden, när jag sprintade ner till dem strax efter klockan sex på fredagsmorgonen. Bilen var helt igenisad så jag startade den för att den skulle hinna bli varm medan jag sprang för att mata Ulla och smådjuren. Utanför stallet stod Hubbe som antagligen varit på rymmen hela natten. Jag skyndade med honom  till den övre hagen och när jag matat de andra var jag naturligtvis försenad och hoppade in i bilen, rev i backen och trampade plattan i botten. Särskilt långt kom jag inte för ca en meter bakom hade min kära sambo parkerat min bil (hur skulle jag veta det! :) )och den ståtar nu med en rejäl buckla efter dragkroken i bakdörren. Nåväl, jag tog ett djupt andetag, tackade högre makter att det var min bil som blivit ytterligare tilltuffsad och inte någon annans, och susade till jobbet.

Efter jobbet (jobbar från sju till sex) hade jag superbråttom och massor att göra eftersom jag skulle till Skule på lördagsmorgonen. Robert hade hunnit byta bakdäcken på min bil, så jag hade framdäcken och de på transporten kvar. Bytte på bilen i ett nafs men fick genast problem med däcken till transporten, men efter lite milt våld fick jag det första på plats. När jag som bäst höll på att lossa bultarna på andra sidan kom min far ut och efter en blick på däcken satte han genast stopp för mina bestyr.
- De där däcken kan du inte ha på transporten!
- Varför inte? kontrade jag. 
- Men herregud, titta på dem! För det första är det ett Volvohjul du har satt dit och du har Mercedesfälgar på alla dina transportdäck och för det andra håller aldrig dessa för vikten på släpet! Var har du hittat de här?
- Aha! utropade jag. Inte undra på att jag var tvungen att ta ett par av dina gamla vinterdäck till framhjulen på bilen! Dit skulle jag nog ha haft dessa.
Min far muttrade nåt ohörbart, ruskade på huvudet och fann för gott att avlägsna sig. Jag beslöt mig för att först ta loss sommardäcket jag höll på med och sedan söka rätt på de rätta däcken. Dessvärre slant jag med fälgkorset på den sista bulten och den blev rund. Jag slet fram mobilen och ringde desperat efter min bror, men han såg snabbt att bulten var bortom all räddning. Medan hann mumlade om svetsning eller möjligtvis skära med rondell, steg mitt blodtryck till olämpligt värde. Jag skickade hem honom, slängde mig i bilen och for till min travhästägande granne med förhoppning om att kunna låna hans hästtransport. Han satt bänkad framför TVn och suckade så fort jag visade mig i dörren.
- Är det du din olycka! Vad vill du?
Jag förklarade hetsigt min situation, han suckade ännu en gång och slog ut med armarna.
- Hästtransporten kan du få låna, men då måste du byta till vinterdäck på den. Det har jag inte gjort än.
Nu var det min tur att sucka, men det var bara att gilla läget, så jag tackade för mig, tog transporten och vinterdäcken och for hem. Det gick jättelätt att byta däck, så jag blev snabbt klar. Nu återstod bara att åka på macken och tanka och kolla lufttrycket i däcken. Just som jag for från stallet kom jag på att jag hade plånboken i jackan inne hos mamma och pappa, så jag parkerade framför deras hus för att hämta den. När jag kliver ur bilen ser jag till min fasa kopplet, som de brukar sätta ut sin hund Sune i vid bron, under bakdäcken på min bil. Jag lovar er att mitt hjärta stod still ända tills jag såg honom kika fram mellan bilen och transporten helt oskadd. Tänk om jag hade haft plånboken i bilen och inte stannat och hans koppel fastnat i bilen eller transporten. Jag blir alldeles illamående vid blotta tanken!
Väl på macken (kom fram 6 minuter före stängning!) kikde jag in i finkan och naturligtvis så var mellanväggen borta! De hade väl kört sto och föl i den. Jag tankade, fyllde luft och åkte hem till dem igen. Nu vågade jag inte jaga upp honom igen utan snokade omkring i mörkret på stallbacken tills jag hittade den. För er som aldrig satt tillbaka en mellanvägg på egen hand i en kolsvart hästransport kan jag upplysningsvis tillägga att det var ett jävla slit! Genomsvettig, slutkörd och uppretad for jag hem för att ta in hästarna jag skulle ha med mig och packa lite grejor. Som vanligt började jag backa transporten med bakänden mot stallet för att sedan kunna köra iväg rakt fram på lördagen. Halvvägs på stallbacken börjar transporten trilskas och påskjutsbromsen slog till. Jag svor en lång harang på alla språk jag kan och förbannade alla odugliga påskjutsbromsar och gjorde flera försök att backa på plats. Tiil slut gav jag upp och gick ut för att lägga ett vedträ som stopp vid dragstången (funkar skitbra på dåliga påskjutsbromsar!). Då får jag se garagedomkraften sticka ut bakom däcket på transporten. När jag dragit undan den gick det naturligtvis som en dans att backa!
Resten av kvällen gick faktiskt väldigt smidigt och jag hann med att renskriva och maila iväg ett bidrag till Västenorrlands Körsällskaps medlemstidning Kuskbocken ett par timmar före manusstopp.